Långhelg i Rugen

I juni 2011 åkte vi till Tyskland tillsammans med mugglar Kia. Från Trelleborg tog vi båten över till Sassnitz där vi landade 4 timmar senare. Därefter körde vi till Kurhotellet som ligger i centrala Sassnitz. Staden är inte speciellt stor och hade inte så många cachar. Vi letade upp de som låg nära hotellet och Inselgold blev den första cachen vi loggade i tyskland. Lite längre bort fanns en skabbig trapp som ledde ner mot hamnen. Där hittade vi Grepos Dienstweg.

Mugglar Kia och Leena planerar nästa cache

Mellan Sassnitz och Binz ligger orten Prora. Prora är känd för sin enorma byggnad från 2:a
världskriget. Byggnaden är 4,5 kilometer lång och började byggas 1936 men fick avbrytas 1939 då 2:a världskriget bröt ut. Meningen var att byggnaden skulle vara en rekreationsanläggning för tyska soldater, men blev istället ett sjukhus och flyktingförläggning under krigsåren. Byggnaden förföll under den Östtyska tiden och är nu en stor skabbig byggnad med klotter och utslagna fönster. En av flyglarna är renoverad och kommer inom kort öppnas som vandrarhem. I ett skogsparti letade vi efter Die Dose am Baum. Det var mugglar Kia som först såg burken eftersom hon inte tittade ner i marken som oss andra utan upp i träden. Hon blev väldig nöjd när hon först såg burken. Cachen satt helt synlig och Tarzan-Bo fick äran att svinga sig upp i trädet och loggade cachen.

Prora i Rugen

Prora i Rugen

Bosse svingar sig upp som en pensionerad Tarzan

Vi fortsatte vår resa till Osteebad Baabe för att titta på Rasande Ronald. Han är inte så arg som man kan tro, han är ett ånglok. På småvägar åkte vi runt hela Rugen och kunde logga en hel del cachar. Bland annat var vi i Trent och åkte på Wiek färjan över till ön Wittow. Vid en avfart såg vi att det skulle finnas en cache en bit in på en väg. Vi svängde in men visste då inte hur liten vägen skulle bli innan vi kom fram till cachen. Det var en grusväg som blev smalare och ojämnare med en mittsträng där det växte gräs. Snacka om att vara ute på åkern och åka. Efter att gått en bra bit i meterhögt gräs hittades Pascals Ritterburg i ett buskage. Vad gör man inte för en cache.

Rasande Ronald

Vägen blir bara mindre och mindre

I Sagard svängde vi in till Schloss Spyker som hade en stor trädgård med stenskulpturer. Leena var inte sen att uppliva sitt barnsinne då hon for ner för ruschkanan.

Snablar vad fort Leena åkte

På kvällen gjorde vi en längre cachingrunda till fots i Sassnitz och följde GPSen som visade oss in på smala stigar där det skulle finnas ett monster. Das Monster är en stor träbro som leder till ett naturreservat. Det hade tydligen varit stora protester när bron byggdes på 90-talet eftersom befolkningen inte tyckte den smälte in i naturen utan såg enormt stor och klumpig ut.

Das Monster

Vi fortsatte ner till hamnen och TB: Wilhelm Kaisen – Drive in. Enkelt hittade vi de cachar vi sett ut, svårare var det att hitta någonstans att äta middag. Tillslut valde vi Kinakrogen i byn. Lite komiskt var det då det satt en lapp utanför dörren som berättade att de hade tagit bort alla rätter med färska grönsaker. Det berodde på EHEC smittorisken och ville på det här sättet visa att restaurangen tog sitt ansvar.

Det var dags att vända hemåt och vi skulle köra via Danmark och övernatta på Mön. 3 kilometer från färjeläget tog det tvärstopp. Bilen rullade inte en meter och det gjorde inte bilarna framför oss heller. Bosse klev ur för att se om det var någon olycka, men kunde inte se något. Ut ur bilen bakom oss klev en tysk som börjar prata engelska. Han skiftar strax efter till svenska! Han hade en bror i Olofström och hade själv bott där en kortare tid och då lärt sig svenska. Det var lite knackig svenska men fullt förståeligt.

Möns Klint ligger längst ut på Mön och är ett fint naturområde. Det finns en stor besöksparkering där vi parkerade och gick till den uppmärkta skogsleden. På berget fanns utsiktspunkter där man från mycket hög höjd kunde se ut över den vackra naturen och de enorma kalkklipporna. Det fanns möjlighet att gå via en lång trapp ner till stranden, men det avstod vi. På Mön stannade vi vid Elmelunde Kirke och Borre Kirke, två kyrkor där det fanns geocache gömmor.

Kalkklipporna på Möns Klint

I Lynge blev vi lurade. Cachen trodde vi först var enkel att hitta, men det var den inte. Efter niten fortsatte vi leta en stund till men kunde inte hitta rätt burk. Även om det känns surt måste man ibland acceptera en DNF.

Lurad

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Post navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com. Adventure Journal-temat.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare

%d bloggers like this: