GPS:en riktad mot Norge

MC semester augusti 2011. Målet var att ta oss till Höga Kusten med omvägen via Norge. Vid Sala Silvergruva finns flera cachar som skulle loggas och det var Earthcachen vi var mest intresserade av. Cachen gav oss intressant historia om gruvan där vi kunde läsa att gruvan är 318 meter djup och har 20 kilometer gruvgångar. Gruvdriften startade på 1500-talet och pågick ända fram till 1963 med ett avbrott i början på 1900-talet. Här bröt man både silver och bly och silvret användes främst till mynttillverkning.

BandL vid Sala Silvergruva

I Hedemora tog vi en bensträckare och fika hos CKAI. Bosse datordoktor ryckte ut och hjälpte till att registrera deras nya GPS och installera de program som behövdes till den och undervisade hur man laddade ner gpx filer.

Clas Ohlsson i Insjön fick besök av BandLEngstrom då vi behövde reservdelar i form av tejp. På Hjultorget svalkade vi oss med en varsin glass medan den närliggande cachen letades fram.

Vi fortsatte vår färd på den västra sidan om Siljan och var man än tittade såg man röda hus med vita knutar. En tanke, säljs det bara rödfärg till villorna i Leksand? Tänk vad förvånad färghandlaren skulle bli om villaägare ber att få köpa blå villafärg. Finns det på lager?

Två mil norr om Särna svängde vi av på en mindre väg. Efter första kröken stod två renar med enorma horn och tittade på oss. De lufsade in i skogen så vi hann inte med att ta några bra bilder. Det hade varit kul att se fler renar. Det skulle visa sig att vi fick se så mycket ren att vi blev mer än nöjda. De stod både vid sidan och på vägbanan och bitvis fick vi åka slalom mellan dem.

Vid en Naturrastplats som låg mitt ute i ingenstans fanns en cache gömd, den första på flera mil i detta geocache fattiga område. Cachen var gömd i en orienteringstavla men där kunde vi inte leta eftersom det stod en holländsk familj på parkeringen. Då passade vi på att titt på älven som rann en bit nedanför. När holländarna körde iväg fick Bosse visa sina klätterkonster och kunde pilla fram cachen.

Påskharen gömde sig vid ett utomhusmuseum. Vid entrén till museet stod att man skulle betala inträde i caféet, men vi skulle ju bara hitta cachen, inte titta på museet. Leena gick in till caféet och frågade om vi kunde gå in en kort stund och förklarade att det fanns en cache någonstans i museet. Är det en burk med pengar? sa damen. Nej det är inga pengar, det är en cache, sa Leena. Äsch, jag behöver inte veta sa damen till slut. Gör det ni ska. Så vi gick in och kunde logga cachen.

Efter ett par kilometer kom vi till West Side Defence 1, Där fanns massor av stridsvagnshinder, så kallade draktänder, som sattes upp under andra världskriget för att hindra tyskarna att ta sig över gränsen. Även flera skyttevärn syntes i skogen. Det var en intressant plats att besöka som vi aldrig kommit till om det inte varit för geocaching. Vi såg en sork springa på stigen och på vägarna hade vi sett massor av överkörda sorkar. Det måste vara sorktätt i den skogen.

Draktänder