Sudoko caching

Under december månad hade 4 cachar släppts i skogen vid Nysätra. Det var två traditionella och två mystar. De två mystarna ”Sudoku Training” var inga problem att lösa för Leena som har svart bälte i Sudoko. Hon behövde bara några minuter på sig så hade vi fått fram de rätta koordinaterna. Väskan packades med diverse attiraljer så som rep och sele som vi antog skulle kunna komma till användning.

Sen tog vi tunnelbanan till Björkhagen och gick därifrån mot Sudoku Training: Easy. Kartan visade stigarna i skogen och gav oss en bra hint om hur man enklast skulle ta sig till resterande cachar. Trots att vi sett ut stigarna dröjde det inte länge innan vi fick avvika från stigen och kliva in i skogen och pulsa fram i djup snö. Som tur var hade någon annan gått där innan oss vilket gjorde det hela lite enklare.

Efter att loggat The Nacka Swamp Fairy fotsatte vi till Sudoku Training: Hardest som har är en D/T 4/5. Cachen syntes och det var inget tvivel om vad vi behövde plocka fram för verktyg här. Bosse tog på sig selen och förankrade repet. När han kommit upp till burken greppar han tag i den och sätter sig på en gren för att vila. Grenen gick av och föll mot marken, men det gjorde inte Bosse som satt väl förankrad i repet. Men han fumlade till det när grenen gick av och tappade burken. Det var bara till att fira sig ner och logga den på marken. Det blev inte så enkelt, det gällde att hitta den genomskinliga burken som doldes i snön. Ett par minuter senare hittade vi burken och kunde signera loggen. Sen blev det samma procedur igen med att ta sig upp i trädet och fästa burken på plats, men den här gången satte sig inte Bosse på någon gren.

Första klättringen

Fram till den sista burken Ru-fi-oh! Ru-fi-oh! fick vi parera mellan vattensamlingar och sumpig mark. Det blev några hopp här och några hopp där men det gick bra och vi klarade oss utan att bli blöta. När alla fyra burkarna var loggade gick vi hemåt på isiga stigar genom skogen.

Mellan(dags)öl, trångt men gemytligt

I år har vi arrangerat två event. Det första eventet kallade vi för Meet the Swedes och då kom bara ett svenskt par som kallar sig dme73. Kan låta lite tunt men anledningen till det låga svenska deltagarantalet berodde på att eventet arrangerades på Trafalgar Square i London. Förutom svenskar dök även cachare upp från Finland, Österrike, England, Danmark och Tyskland.

Det andra eventet kallade vi för Mellan(dags)öl och det arrangerade vi i fredags. Vi hade bokat 25 matplatser på Bishop Arms och trodde det skulle räcka eftersom kanske många skulle vara bortresta mellan Jul och Nyår. Men aj så fel vi hade. Det klarnade ganska fort då anmälningarna började strömma in att vi missbedömt hur många som tänkte komma till eventet. Vi kontakt med Bishop Arms igen och försökte utöka antalet platser men det gick inte. När 35 anmält sig gick vi ut med information att det kunde bli ”lite trångt”. På eventdagen strömmade det in ännu flera anmälningar och vi var nu uppe i över 40 anmälda. Okej tänkte vi, cachare brukar vara trevliga och glada så det här skulle förhoppningsvis gå bra trots att vi var överbokade.

Då vi kom till puben hade redan tio cachare tagit plats och tätt efter strömmade flera in. Trots att vi blev många gick det bra att samsas om borden och många minglade runt och varvade att sitta vid borden och hänga vid baren. Flera nya cachare dök upp och de hade aldrig tidigare varit på ett event. De blev väl omhändertagna av alla andra som var mer erfarna och delade med sig av sina kunskaper.

Mellan(dags)öl

OneManClan har vi mailat flera gånger men inte träffat. När han kom fram och presenterade sig fick vi den roligaste kommentaren. ”Jag trodde ni var ett par strax under 70 års åldern”. Okej tillsammans kommer vi upp i den åldern men annars har vi väl inte fått så många rynkor. Det var trevligt att det var många som ville komma och vi upplevde att alla hade kul. Det här kan vi tänka oss göra om men då ska vi boka en större lokal.

Många uppskattade trailern vi gjorde inför eventet och några undrade vad det var för trailer vi pratade om. Så för er som missade den lägger vi upp den en gång till.

En cache i grenen

För ett par månader sedan träffade vi hgus1294 i Sjöstan då han var på väg att logga SE UPP – Dont look down. För oss är det nostalgi eftersom den cachen var den allra första vi loggade då vi började med geocaching. Vi hann prata en kort stund innan tvärbanan kom som vi skulle med. Han tyckte vi skulle göra ett försök på Roslagstull som han lagt ut. Okej, sa vi, en dag kommer vi göra ett försök.

Två månader senare kom dagen då vi skulle ge oss på denna D/T 1,5 3,5 som heter Roslagstull. De loggar vi läst antydde att det inte skulle gå att friklättra utan man behövde rep. Så väskan med rep och sele packades och sen gav vi oss iväg mot dagens huvudmål.

På plats kunde vi till en början inte se burken, men efter att ögonen ställt in skärpan syntes burken tydligt från marken. Som kastrep har vi en nylonlina med en schackel i änden som tyngd och med den kan vi slunga iväg tyngden både högt och långt. Men det gäller inte bara att komma högt, man måste träffa rätt gren också och det var inte lätt då det stod ut en massa smågrenar och kvistar. Det krävdes ett flertal försök innan kastet satt där det skulle. Repet drog vi upp och förankrade och sen gjorde Bosse sig i ordning för att klättra upp.
När han kom upp såg han att burken var tom och locket var borta. Inte kul att ingen logg fanns att skriva på, men det var komiskt att pennan fanns kvar. Inget att göra åt så det fick bli en fotologg.

Bravo Lima Eco ready for departure

Roslagstull burken närmar sig

Tom burk

KTH #1 – Albanova skulle enligt tidigare loggar vara svårfunnen eftersom många cachare gjort flera försök innan de hittat burken. Vi kom från ”ovan” och fick göra en tvär landning vid GZ. Landningen blev så tvär att Leena bromsade in och stupade rätt på burken. En typ av gömma som börjar bli smått klassisk.

Leena inför landningen vid KTH #1 – Albanova

Efter två loggade cachar fortsatte vi mot Ropsten och lyckades hitta en djupt snötäckt Lill-Jan med vårt envisa letande. Cykelvägen vi följde gick inte hela vägen fram till Ropsten, den var i alla fall inte plogad hela vägen. Därför gick vi via Hjorthagen och kom till Hjorthagens idrottsplats där det pågick en fotbollsturnering inne i den tältöverklädda fotbollsplanen. En brant trappa ledde oss ner till ropsten och ut på bron mot Lidingö 2.

Lidingöbron

Welcome to the Suffering Island är en multi som börjar mitt på Lidingöbron. Att lösa det första steget var inte så svårt så vi fortsatte mot finalen. När vi kom till det vi först trodde var GZ insåg vi snabbt att det var fel och fick omgruppera. När vi kom till den verkliga GZ var vi på en plats som var fylld av snö. Här skulle vi få jobba för att hitta burken som enligt attributen inte är snösäker. Det blev ett febrilt grävande och vi for fram som två stora grävlingar. Till slut insåg vi att det här inte skulle gå, vi måste ringa en hjälplina. Leena ringde Outride som svarade, ”Geocaching, Wikipedia supporten”. Ja, ja han förstod att vi behövde hjälp. En hint om att vi i alla fall var på rätt plats och letade efter en mycket snöosäker burk på en plats som minimerades till fyra kvadrat gjorde det lite enklare, men inte mycket. Vi tänker inte erkänna att vi nästan gav upp men Leena tjoade glatt när hon fick fram burken.

Tvärbanan förlängs med cachinglinje

Igår när vi var i stan och loggade ett par cachar, klurade vi samtidigt ut hur mysten Cachopol #20 – Fri parkering skulle lösas. På kvällen skissade och funderade vi, vilket tillslut gav en koordinat som såg ut att vara en plats som kunde stämma. Så idag åkte vi in till den förmodade rätta koordinaten för att se om vår uträkning stämde. På platsen behövde vi inte leta länge innan burken plockades fram och vi kunde logga ytterligare en Cachopol som legat och irriterat oss på geocachingkartan.

BandLEngstrom har en viss förkärlek till Challenge cachar och försöker logga alla vi kvalat in till och som kommer i vår väg. Därför åkte vi vidare med tunnelbanan till Vreten för att leta upp Challenge #043AB Stockholm Topp 10 som finns i Lilla Alby. Här skulle man ha loggat de tio högst rankade cacharna i Stockholm när det gäller antal utdelade favoritpoäng. När vi kontrollerade favoritlistan hade vi loggat långt fler än så. Lite kul var det när vi upptäckte att vår egen cache Skanskvarn låg på en 23:e plats på rankinglistan och det gjorde oss stolta.

Från Lilla Alby är det inte långt till Bällsta där en serie cachar finns utplacerade längsmed den nya tvärbanan. Tvärbanan kommer invigas under 2013 och är en förlängning på den befintliga tvärbanan som idag går mellan Sickla Kaj och Alvik. Förlängningen byggs från Alvik via Ulvsunda, Sundbyberg och fram till Solna. Vid Bällsta Bro var det inte skottat i trappen vilket gjorde att vi mer eller mindre åkte utför och fick använde räcket som broms.

En insnöad tvärbana. Är cachen lika insnöad?

När kommer tåget?

Vi tog en avstickare till Bromma Blocks. På den stora parkeringsplatsen hittade vi en cache som antagligen var Tappad bakom en vagn och överkörd ett par gånger. Nej det var lite överdrivet. Men burken saknade lock och det var höga förvånande hur loggpappret kunde vara helt torrt inne i burken. En viss översyn skulle behövas av cacheägaren annars blir inte denna burk långlivad.

Tillbaka på rätt spår gick vi förbi HA, ja Mc gänget, men det skulle vi inte gjort. Hade vi stannat upp och tagit av in mellan husen hade vi kommit direkt på Tvärbanan – Norra Ulvsunda. Men eftersom vi hade gått för långt kunde vi lika bra fortsätta fram till Norrbyvägen och in på gångvägen som går parallellt med tvärbanan. Nu blev det lite tyngre än vad vi hade tänkt oss och det beror på att tvärbanan inte öppnar förrän 2013. Inget på eller kring tvärbanan var plogat och det gäller även gångbanan som vi pulsade fram på. Det blev några jobbiga hundratal meter med pulsande men till slut kom vi fram. På platsen fanns det massor av snö och vi grävde både här och där och röjde runt en hel del, men någon burk kunde vi inte hitta. Bosse kontrollerade attributen och visst, där stod det klart och tydligt att burken inte var snösöker. Nu brukar det inte stoppa oss men den här gången gjorde det det.

Som avslutning på vår 6 kilometers promenad skulle vi återbesöka På tvären i Johannesfred där Bosse en gång tidigare letat men inte hittat burken. Innan vi kom fram till GZ läste vi tidigare loggar och hintar. Förra gången hade Bosse letat efter burken i över 30 minuter, men nu när hököga Leena var med hittade hon burken på första stället hon tittade på. En lagom lång runda summerades till 1 DNF och 7 loggade cachar.

Nya geocachingvänner

De flesta traditionella och mult cacharna hade vi loggat i närområdet, men det fanns en multi kvar som lös irriterande gult på cachingkartan. Det var the loose stone och den ville vi omvandla till funnen och en glad smiley. Enligt beskrivningen var svårighetsgraden satt till en fyra så vi var förberedda att den kunde bli klurig att lösa. Lite längre ner i loggarna såg vi att en kille som kallade sig Graazzt efterlyste någon att göra denna multi tillsammans med. Okej tänkte vi, varför inte maila honom och säga att vi vill göra ett försök. Dagen efter fick vi svar att Graazzt ville följa med och vi bokade att träffas på nyårsafton vid Årstaviken.

Vi hade ett par kilometer att gå till mötesplatsen. När vi kom fram kom Graazzt från andra hållet och med sig hade han matsovef som också ville vara med. Vi var alltså fyra som nu inledde sökandet mot finalen. Vissa ledtrådar var lite otydliga och slitna men annars hade vi inga större svårigheter att komma vidare på denna femstegs multi. När vi nådde finalen efter 4,5 kilometers promenad plockades burken fram. Graazzt hade tagit med sig en varsin kexchoklad som vi firade den avklarade multin med.

Några veckor senare hörde Graazzt av sig och frågade om vi ville följa med och ta multin Hälsans Stig som matsovef skapat. Klart vi ville följa med så vi bokade att träffas efter jobbet. Även T@bibito och Zmy (tidigare heldab) följde med. Hälsans Stig är en 17 stegs mult vilket kan kännas avskräckande, så ska man göra den behöver man tid på sig. Vi gick hela sträckan och det tog oss 4 timmar, men den går även bra att cykla.

Ledtrådarna samlades in en efter en. Hälsans Stig är lång, men det var bra eftersom vi hann prata om både det ena och andra och lära känna varandra bättre under den mil vi gick. När vi tillslut nådde finalen hittade vi ingen burk och fick flera gånger räkna om och kontrollera slutkoordinaten. Resultatet blev i stort den samma så vi spred ut oss och letade en bra stund innan burken äntligen hittades. Burken låg inte så fel som vi trodde, koordinaten stämde bra men vi hade inte haft ögonen med oss.

Det här var ett år sedan då vi för första gången träffade Graazzt, T@bibito och matsovef. Efter det har vi gjort många cachingrundor tillsammans och även rest utomlands ihop där själva resan varit inriktad på geocaching. Under de två år vi hållit på med geocaching har det visat sig vara enkelt att skaffa nya vänner. Kanske inte så förvånande när vi alla har samma hobby och alla man möter är glada och positiva till att ge sig ut på nya cachinguppdrag. En trevlig cachingupplevelse blir alltid roligare om man har någon att dela den med, så varför gå ensam när det finns så många cachare som vill ut och finna nya burkar.

3000 målet uppfyllt

Ett mål vi satte upp i höstas var att försöka logga 3000 cachar på ett kalenderår. Dagen före Julafton saknades 47 cachar så målet var inom räckhåll. Tanken var att denna dag försöka logga många cachar och komma närmare 3000 eller helst uppnå målet redan nu. I Järna hade det varit ett 12-12-12 event där det släpptes flera cachar, och de skulle bli ett av dagens mål.

Inledningsvis körde vi ner till Södertälje och parkerade vid Scania. Där finns en damm som kallas för Saltskogsfjärden som har en promenadstig runt med några cachar. Siktet var först och främst inställt på Swedish Bingo challenge. En Challenge där man måste uppfylla fem olika mål och de måste vara fem i rad enligt bingobrickan. Målen hade vi uppfyllt och kvalade in att få logga denna challenge. När vi ändå var vid dammen gick vi runt och loggade några burkar till som vi tidigare inte tagit. Bosse tog fram kameran och skulle ta några bilder. Kameran gav ifrån sig ett onormalt pipande och vi tittade på displayen som blinkade irriterat: NO MEMORY CARD. Men va sjutton! Minneskortet hade vi glömt hemma i datorn där vi laddat över bilder dagen innan. Då fick mobilkameran rycka in och det gick bra det också.

Wellner har lagt ut en PT serie mellan Södertälje och Vagnhärad som vi avverkade. Trots mycket snö lyckades vi hitta alla burkar och det kändes som en bedrift. Plogbilarna hade på vissa ställen gjort stora snövallar som vi fick forcera och speciellt på ett ställe hade de plogat över en bänk, men även den burken hittade vi efter att grävt i snön.

Var kan burken vara?

Vid Kulturhuset satt en tjej nästan på cachen så vi fick vänta med att logga den. Istället gjorde vi en avstickare till Ulvsundet där vi tog ett fikastopp med sjöutsikt. När vi senare återvände till Kulturhuset var tjejen borta och burken kunde plockas fram.

Utsikt under fikapausen

Ett av dagens huvudmål var Seven pillars of geocaching som vi blev TTF på. Här skulle man uppnått sju olika mål och då med sju olika cachar per delmål för att få logga burken. Det var inga problem och vi hade kvalat in att få logga den också.

Kan hästar läsa?

Vid Tullgarn gjorde vi en till avstickare ner till slottet för att logga en ny cache som släpptes för en och en halv månad sedan. Vi hade tidigare loggat en annan cache där men den låg ner mot vattnet, den här nära parkeringen. Vi fick avlägsna en hel del snö innan cachen kunde lokaliseras. Vid Radio Nova i Vagnhärad vände vi tillbaka och körde norr ut på motorvägen till Järna.

Morarundan består av 11 cachar med ledtrådar som leder till en bonuscache. Cacharna är placerade längs med en smal väg som nu med all snö var ännu smalare. Morarundan 7 letade vi länge efter men kunde inte hitta den. Kan det bero på allt snöande den sista tiden? Det syntes i alla fall inga spår på marken efter 12-12-12 eventet. En plogbil kom farande på den smala vägen och Leena for iväg som en pil för att rädda bilen så den inte skulle förvandlas till en snöigloo. Hon lyckades och körde bort en bit medan Bosse letade en stund till, men det hjälpte inte. Denna blev dagens första och enda DNF.

Snöigloo

När dagen summerades och vi körde hemåt hade vi loggat 52 cachar Det betyder att vi nu loggat 3005 cachar under kalenderåret 2012. Ett av årets mål avklarat. Check.

Ett annat mål vi har är att logga en cache om dagen fram till den 14:e januari då vi får ihop 366 dagar i rad. Så nu ska vi ut och leta fram dagens cache innan Kalle Anka och julmaten.

 

God Jul

önskar

Bosse och Leena

BandLEngstrom

 

Jordens Undergång

De senaste veckorna har många ropat ut sin fruktan inför världens undergång. Mayakalendern tar slut den 21:a december 2012 och det skulle betyda att världen går under. Hysterin spreds runt om i världen, men de enda som tycktes ta det hela med ro var just mayaindianerna. Att mayaindianerna inte brydde sig att uppdatera en föråldrad kalender är en annan historia. Men okej, om nu världen ska gå under vad gör man då? Eller snarare vad gör man inte. Det kändes onödigt att betala räkningarna så det hoppade vi över. Att gå till jobbet kändes först onödigt. Men tänk om världen inte går under, då förlorar man en dagslön. Dumt att chansa och den där sista lönen kunde användas till något kul.

Arbetsdagen är över och man får gå hem. Vad händer nu då? Världen har inte gått under och frågan är vilken tid den ska göra det. Är det svensk tid eller maya tid? Australisk tid är det i alla fall inte för där är det strax nytt dygn. Kanske borde man ge sig ut och logga dagens cache om nu inte världen går under, då slipper man börja om från noll i morgon. Leena känner sig hängig och har ingen lust att gå ut, det blir till att mysa i TV soffan och titta på TV. Är det så här livet ska sluta, i TV soffan. Anledningen till att vi började med geocaching var att komma bort från TV tittandet, ska vi då låta vår sista dag bli en TV kväll? Nej så ska inte livet sluta för BandLEngstrom!

På med kläderna och iväg åkte vi till Medborgarplatsen på Södermalm. Där hade Motorcycledude skapat event för cachare att gemensamt beskåda Jordens Undergång. Under en gran stod två personer och väntade att jorden skulle förintas. Vi ställde oss bredvid dem och väntade. Ännu hände ingenting. Minuterna gick men inget hände. Några fler cachare som inte ville vara ensamma denna sista kväll anslöt till vår lilla grupp under granen. Fortfarande var allt lugnt, inte ens en liten vibration i marken kände vi av.

Nu kom folk från alla håll och under granen stod över 20 personer. Det kändes lite märkligt för ingen av dessa visade fruktan. Istället pratade alla glatt med varandra. Det var kanske inte så konstigt, varför sura den sista dagen när man kan sprida glädje. Vi gjorde det vi alla tyckte var roligast, vi pratade om geocaching och annat som gör livet kul. Klockan närmade sig midnatt och fortfarande hade inget onormalt hänt. Jo kanske ändå eftersom nattvandrarna med gula västar kom fram och frågade vad vi höll på med. Världen gick inte under den här gången och det får vi vara tacksamma för. Sakta spreds vi åt olika håll och var och en gick hem till sitt. Jaha tänkte vi, det blir en caching dag i morgon också. In i det längsta hoppades vi slippa betala räkningarna, men så blev det inte.

Mellan(dags)öl

BandLEngstrom bjuder in till eventet Mellan(dags)öl på södermalm i Stockholm fredagen den 28:e december.

Intensiv eventvecka för BandLEngstrom

Senaste veckan blev den hitils event tätaste veckan för BandLEngstrom. Som vi tidigare skrev var Leena i onsdags ner till Kungsträdgården på ”12-12-12 – Sista chansen” eventet som arrangerades av Team Fetchez La Cache. Det eventet lockade flest cachare där 110 stycken skrev attended i loggen.

På luciakvällen tog vi bussen till Solvalla och eventet ”Geminids meteor shower” där återigen Team Fetchez La Cache var arrangör. Vi kom fram i god tid så vi hann gå till Horse-Race som var den enda traditionella som vi inte loggat i området. Det var mycket snö på platsen och vi tänkte att det skulle bli en smått omöjlig uppgift att hitta burken. Men vi hade flyt och kunde få fram den efter bara några minuters letande. Nu hade vi spårat fram till burken och det var flera cachare som letade upp burk efter eventet. Uppe på berget vid den gamla flygradarn mötte vi de övriga eventdeltagarna. Eftersom det var mulet såg vi inga stjärnor och något meteorregn kunde vi bara fantisera om. esban hade med sig en ljusbrun dryck som vi fick smaka på och den värmde våra kylda kroppar. Outride erbjöd oss skjuts till pendeltåget i Sundbyberg där han skulle ta den nya cachen ”XMAS2012-04 Vintergatan” som publicerades i början av december. Det passade oss alldeles utmärk eftersom vi inte hade loggat den burken.

Flygradar vid Solvalla

BandLEngstrom, Outride och esban på eventet Geminids meteor shower

På fredagen tog vi eventledigt men på lördagen var det dags igen. Då tog vi den nya pendeltågslinjen från Stockholm till Uppsala. Den linjen öppnades för en vecka sedan och man kan numera åka med pendeltåget över länsgränserna. Med SL kort betalar man ett tillägg på 60 kronor till Uppsala. Man kan även åka till Knivsta och Arlanda. Till Arlanda kostar det däremot 75 kronor om man har SL kort.

Nya pendeltåget till Uppsala

I Uppsala var det busväder men det stoppar inte oss. Vi hann logga 13 burkar innan vi gick till ”GCU PUB-event Uppsala” som arrangerades av Malmis. Det kom 12 stycken till eventet och vi fick ett reserverat rum i källarvåningen där vi åt och drack en och annan öl. Det var ett par burkar vi inte hittat under eftermiddagen men fick bekräftat från de lokala cacharna att de burkarna inte var vintersäkra.

GCU PUB-event Uppsala

Söndagen erbjöd vädermässigt snöblandat regn vilket gjorde att vi tog en slappardag. På kvällen gick vi ner till Slussen och träffade de andra cirka 30 personerna som samlats vid kajen för att fira “Tjeckiska Jul på Slussen”. Det tjeckiska geocacharna Karelerak och JaKaty hade kommit till Stockholm för att dela med sig av sina tjeckiska jultraditioner och lära sig mer om de svenska traditionerna. De delade ut ingraverade trämynt med eventet på ena sidan. Kul initiativ och ett minne att spara för oss. På eventet skulle man placera ett tänt ljus i ett valnötskal och lägga ner det i vattnet. AnnKen1 hade med sig ljus till oss som vi gemensamt försiktigt lade ner i vattnet och det flöt sakta iväg. För att sprida den svenska jultraditionen till värdparet slöt alla upp och sjöng ”Hej Tomtegubbar”.

AnnKen1 och BandLEngstrom tänder ljus

Tjeckiska Jul på Slussen

Trevlig gåva i form av trämynt på eventet ”Tjeckiska Jul på Slussen”

 

Antuna Underground

Antuna Underground hade vi i ett års tid pratat om att besöka, men det har alltid kommit något emellan som gjort att det inte blivit av. Nu hade vi en hel helg utan några planer så den här gången skulle inget kunna stoppa oss. Vi tog kontakt med T@bibito och AnnKen1 som genast tackade ja till inbjudan. T@bibito hade hört att stege kunde vara bra att ha så vår teleskopstege packades in i AnnKen1:s bil. Sen körde vi mot dagens äventyr.

Trots mycket snö lyckades vi hitta en upplogad yta att parkera på vilket gjorde att vi inte behövde gå så långt. Vi visste att det skulle finnas två ingångar. Den nedre tittade vi först på men uteslöt den då det såg alldeles för brant och halt ut. Därför fortsatte vi till den övre ingången där vi fick användning av stegen. Det var trångt att ta sig in i hålet och många vassa armeringsjärn stod upp vilket gjorde att vi tog det försiktigt så inte kläderna skars sönder.

En massa bråte

På insidan tog vi oss nerför den ca 10-12 meter långa stegen till nästa avsats och fortsatte vidare nerför den andra stegen och en rostig trapp. Ledtrådarna samlades in och var relativt enkla att hitta. Vid järnvägsspårens slut fanns portarna som ledde ut och där bredvid fanns en dörr som vi kunde ta oss igenom för att ta en titt på utsidan. Det låg en massa bråten där och det var den vägen man också skulle kunnat ta sig in, men som sagt det såg alldeles för brant och halt ut. Det kändes som vi valt rätt väg.

En av flera stegar i Antuna

Bosse på väg ner

En av många utrymmen som undersöktes

Här får man vara försiktig

Alla ledtrådar var funna och vi klättrade upp igen. Då vi kom till den sista stegen hörde vi att folk var på väg ner. Det var två killar som inte var geocachare utan bara allmänt nyfikna på att titta på anläggningen. Medan vi väntade på att killarna skulle komma ner sågs en fladdermus sovande i ett hål i berget. Den tycktes inte bry sig om att vi lös med ficklamporna utan sov lugnt vidare.

Istappar i öppningen

T@bibito på väg upp

Ute igen på den ljusa sidan räknade vi fram koordinaten och kunde logga burken. Antuna Underground gav oss en D/T kombination vi saknade och det kändes bra. Nöjda begav vi oss tillbaka till bilen och kände oss nöjda med dagens äventyr.

Uppdraget slutfört

Som avslutning kommer här en film från äventyret i Antuna Underground.