Ingen kommer ihåg en fegis

Fyra dagar kvar på 2019 och vi stod återigen på Arlanda för att göra årets sista flygning. Den här gången bar det av till barnbarnen i Tyskland. Normalt hyr vi bil på flygplatsen i Hamburg, men den här gången blev vi hämtade och det kändes lyxigt. Vi skulle stanna i tio dagar och Leena hade tagit ledigt från jobbet, men Bosse skulle jobba ett par av dagarna. De två första dagarna var vi lediga och kunde umgås med barnbarnen.

Att leta efter cacher tillsammans med barnen är ett sätt att umgås. Maj som är äldst tycker det är kul och känner sig stolt när hon hittar en burk. Att vi hjälper till och pekar var vi tycker hon ska leta spelar henne ingen roll, det blir som ett teamwork.

Vi åkte till ett villaområde där vi parkerade bilen. Vid ett av husen såg vi skyltar som såg bekanta ut och vi kunde till och med läsa vad det stod på dem. Det var CO som bodde där och antagligen gillar hen Sverige. Vid tomtgränsen hittade vi ett verktyg som hjälpte oss att få fram cachen Wir sehen Euch! Det var en annorlunda och rolig start på dagens cachingrunda.

Den långsamma promenaden fortsatte ut på fälten där vi följde ett traktorspår. I hagarna gick hästar som tittade nyfiket på oss när barnen gnäggade åt dem. Maj hittade ett par petrör under stenar och ville fortsätta att hitta fler. Vid nästa gömma var burken svårare gömd. Där letade vi länge utan att hitta den, så barnen tröttnade. Det närmade sig lunch för barnen, så Leena tog med dem till bilen och körde hem medan Bosse stannade kvar och fortsatte till nästa cache.

Vid en mindre bro skulle Der Fluch des Henry Morgan gömma sig och den hade högre T-faktor än tidigare cacher. Kunde det vara så illa att man var tvungen att gå ner i vattnet under bron? Från olika vinklar försöktes det få en glimt av brons undersida och då syntes något märkligt. Var det inte en båt som ankrat under bron? Utan att ramla ner i vattnet lyckades Bosse med hjälp av en gren att få fatt i båten. När loggremsan signerats for båten in under bron igen.

Ett par mindre lyckade sökningar resulterade i DNF:er.

I ett skogsparti var tre cacher gömda och de två första var det inga större problem att hitta.

På väg till den tredje och sista cachen informerade en vägskylt att det var förbjudet att passera eftersom det var militärt övningsområde. NATO har baser kring Bergen och det finns flera övningsområden. Det kändes inte helt okej att passera skylten. Två mindre hundar kom ut från skogen några tiotal meter in på vägen och strax efter kom en äldre dam. Hon kopplade hundarna när hon fick syn på Bosse. Bosse frågade om det var okej att gå där med tanke på skylten. Hon svarade att alla som bor häromkring går där och det är ingen fara, det pågår inga övningar och speciellt inte under Jul och Nyårshelgerna. Som utlänning känns det inte helt okej att gå in på ett militärt område, men som vi brukar säga, ingen kommer ihåg en fegis. Bosse gick in och mötte flera hundägare de 300 metrar han hade fram till cachen. Varken soldater eller mugglare syntes till när Kurz vor 12 plockades fram.

Alla tänkta cacher var loggade och Bosse påbörjade den 4 km långa vandringen hem. På håll såg han en välbekant gestalt. Det var Leena som kom gående för att möta honom. Tillsammans vandrade vi hem och fick ihop de dagliga stegen.

Promenad i Danderyd

I år firades julen på hemmaplan och som vanligt åt vi alldeles för mycket mat. Att ligga hemma och jäsa på juldagen var aldrig ett alternativ, vi ville ut och röra på oss. Med kommunala färdmedel åkte vi till Danderyd där GPS:en skulle guida oss till en och annan cache.

Vid busshållplatsen där vi klev av finns två bensinmackar och båda ruvar på en hemlighet som få mugglare känner till. Man kan säga att Petroleum Tango #369 och Petroleum Tango #370 loggades vid nollan i antal kilometer räknat, sen startade vår 10 kilometers vandring.

Efter den lyckade inledningen med petroliumcacherna gav vi oss på Ekens hemlighet. Det är en myst, men i själva verket borde det vara en multi eftersom den är uppbyggd precis som en multi. Gå till A, hitta det som behövs för att få fram finalkoordinaten. Det var inga problem att få fram den, men vid finalen letade vi länge utan att hitta burken. Det blev till att logga DNF. Senare fick vi veta att burken var borta.

Sporten curling har vi provat på men inget vi fastnat för att börja med. Att leta efter burkar har vi däremot fastnat för och en sådan skulle finnas Besides Curling. Den hade vi inga problem att hitta så nu var vi på gång igen.

Puzzelmyst?

Vår vandring fortsatte till stor del på asfalterade vägar. På en gångväg med en svagt lutande backe var det en liten pojke som provåkte sin nya cykel som han fått i julklapp. Pojken hade inte lärt sig cykla och mamman sa att det var en bra backe med lagom nedförslut att träna i. Smart tänkte vi,

Vi såg oss för när vi kom fram till Djursholms golfklubb innan vi korsade över fältet. Man vet aldrig vilka snedskott som kan komma farande och att få en boll i huvudet ville vid inte vara med om. När vi var i säkerhet tog vi oss in i skogsdungen där vi besökte Family Kolb`s Altorp Geotrail #11# Holken. En trevlig holk som fick en favoritpoäng.

I Danderyd finns en serie cacher som handlar om berömda personer som någon gång bott i Danderyd. Vad vi förstår är inte burkarna placerade där dessa personer bodde men i kommunen Danderyd. Vi besökte fem av de cacherna och de fyra första var:
Danderyd H.o.F. – Viktor Rydberg
Danderyd H.o.F. – Elsa Beskow
Danderyd H.o.F. – Alice Tegnér
Danderyd H.o.F – Jonas Gardell 

Det var fortfarande ljust men solen var på väg ner. Det fanns en till cache kvar på dagens att göra lista så vi vandrade vidare för att hinna klart innan det blev mörkt. Family Kolb´s Altorp geotrail #5# Arrow loggade vi 2015 men sneglade ändå på höjden där den finns. Där stod två killar och höll på med något. Vi styrde om stegen och gick upp till dem och sa hej för det var inte svårt att lista ut att de var geocachare. Det var Familie Puma från Düsseldorf i Tyskland. Det finns många snygga cacher i Düsseldorf som både vi och de loggat, så det fanns mycket att prata om. Ett par av de vi loggat i Düsseldorf ligger på vår topp fem av de bästa cacher vi loggat. Efter att bytt cachingerfarenheter med varandra skildes vi och gick åt olika håll.

För vår del återstod bara Danderyd H.o.F – August Strindberg som hittades utan problem. Sen fortsatte vi den dryga kilometern till Djursholms Ekeby station och tog tåget hem.

Turist i vår stad

Benen ville ut och röra på sig så vi snörade på skorna och vandrade iväg till Gamla Stan. Där tänkte vi slå två flugor i en smäll med att ge oss på både Wherigon I ❤️ Stockholm och Labb cacherna i Gamla Stan.

Wherigon gick ut på att man skulle besöka 10 sevärdheter i Gamla Stans för att få fram finalkoordinaten. Det skulle finnas 40 platser att välja på men man visste inte vilka de var. Wherigo appen hade vi på en telefon och startade Labb cache appen på den andra telefonen. På så sätt kunde vi samtidigt göra Labben Tiny pieces of Gamla stan. Det var fem platser som skulle besökas och där skulle man hitta information för att kunna logga. Labb cacher syns inte på den vanliga geocachingsidan/geocachingappen så man behöver ladda ner Adventures appen i telefonen för att kunna se och logga dem. Loggning av labb cacher räknas in i den vanliga GC-statistiken.

Med telefon i handen gjorde vi i stort sätt som alla andra i Gamla Stan, vi turistade och tog oss från en sevärdhet till en annan. Det som skilde oss från de riktiga turisterna var att vi studerade sevärdheterna noggrannare i hopp om att finna ledtrådar. Det gick alldeles utmärkt att kombinera detta.

Från en sevärdhet till en annan samlade vi information och fick tillslut ihop allt vi behövde. Labb cacherna var loggade, men vi behövde även finna Wherigo burken och signera loggremsan. Koordinaten hade vi fått fram och även en spoilerbild. Vi förflyttade oss från ett turisttätt område till ett annat där burken plockades fram.

Som avslutning på dagens turistrunda återvände vi till Stortorget i Gamla Stan där vi besökte julmarknaden. Det kändes inte så juligt som tidigare år med tanke på plusgrader och ingen snö. Men tänker vi efter, var det faktiskt mer julkänsla här än mot förra årets jul.

Blött och halt i Tallinn

Jaha, då var man på Arlanda igen då. Den här gången var det bara Bosse som skulle flyga till tallinnkontoret för två dagars jobb. Med i bagaget fanns GPS:en i hopp om att det skulle bli tid över till burkjakt.

Första kvällen åkte Bosse tillsammans med en kollega till Põhjala Brewery & Tap Room, så det blev ingen burkjakt den kvällen. Põhjala Brewery ligger inte långt från city och att ta sig dit med Uber är billigt, det kostade cirka 50 kronor. Lokalen är trevlig och förutom ett bryggeri finns där en stor bar och flera matplatser för de som vill äta. Vi slog oss ner i baren och valde från det stora ölutbudet de sorter vi ville provsmaka.

Den andra dagen fanns tid över innan det var dags att ta flyget till Stockholm. Geocachingkartan visade att det skulle finnas en cache precis utanför kontoret, så det var bara att dra på ytterkläderna, starta GPS:en och ge sig ut på burkjakt. Det fanns många tänkbara platser där cachen kunde vara gömd, men efter en stunds irrande tittade tillslut burken fram.

Det duggregnade och var småkallt plus att gångbanorna bitvis var hala, men det gick att hålla värmen med raska men försiktiga steg. Prio var att logga de nya virtuella cacherna som dykt upp sedan vi senast besökte Tallinn. Några traddar låg bra till mellan de virtuella så det blev små avstickare för att även logga dessa.

Vid den virtuella cachen Estonian War of Independence fanns även traden Stadtluft macht frei / Linnaõhk teeb vabaks. Den tradden var enligt GC-reglerna egentligen ingen tradd, snarare en myst eller möjligen en multi. Man skulle följa en vägbeskrivning och starta från cachens placering och gå mot slutmålet vid en nedgång. Dit Bosse gick såg det ut att stämma enligt de spoilerbilder han sett, men burken gick inte att hitta. Bosse behövde en livlina och ringde Rödluvan och Vargen som svarade yrvaket. Han förklarade var burken skulle vara och beskrivningen stämde till stor del, men inte exakt, med platsen där Bosse stod. Efter många förvirrade turer fram och tillbaka visade det sig att det fanns en nedgång till som Bosse missat. Väl där hittades en snygg burk som redan hade många favoritpoäng, och den fick en till.

På väg över torget mot nästa cache kom en herre gående som svängde tvärt höger. Han gjorde en praktvurpa och landade hårt på det hala underlaget. Bosse kollade så han mådde bra och det gjorde han, i alla fall innan han rest sig upp. Han hade säkert fått ett och annat blåmärke.

Via St. Nicholas’ Church fortsatte promenaden upp till Toompea Hill. Därifrån får man en bra View of Tallinn.

Via de små gränderna tog sig Bosse till den sista virtuella cachen i city. Jäljed / Footprints är den som tar längst tid att lösa eftersom flera platser måste besökas. Det gällde att hitta fotspår på marken vid flera olika platser. Trots mörker var det inte så svårt, så även den virtuella cachen kunde loggas.

När alla inplanerade cacher var avklarade beställdes en Uber för vidare färd till flygplatsen. Det lustiga var att det var exakt samma chaufför som Bosse åkt med kvällen innan. Trots att den här resan var mycket längre kostade den också runt 50 kronor.

Polisbilarna körde snabbt förbi

I Gävle och Sandviken hade vi några ärenden för att lämna saker och träffa släktingar, men även några GC-relaterade aktiviteter skulle hinnas med.

Vi åkte bland annat hem till Flappna av i Bomhus där vi bjöds på fika och hade en trevlig stund tillsammans. Efter det passade vi på att leta fram cachen Näver som låg Nära Björsjö innan vi fortsatte vidare för att besöka släktingar.

På eftermiddagen checkade vi in på Scandic CH. Hotellet som haft många namn är från 1876. I modern tid är hotellet mest känt för branden 2005 som förstörde stora delar av hotellet. Hotellet återinvigdes ett år efter branden och idag känns allt moderns och fräscht. När vi var där pågick ombyggnad av hissen och fasadarbete, men det har nog inget med branden att göra.
Att vi valde bo precis där beror på att hotellet ligger nära Trivs pub & restaurang där vi skulle träffa andra geocachare. Innan vi gick till puben rundade vi hotellet för att ta en närmare titt på Great Esplanade. Det var nära att vi inte kunde logga den, för bredvid var det avspärrat vid fasadarbetet.

På puben hade vi stämt träffe med anntah som bor i Gävle men även med Outride, Granatherna och Hörnfeldt som var på geocachingresa till Gävle. Vi åt middag och provade några öl tillsammans. Klockan rann iväg och grabbarna som var slitna från dagens burkjakt rullade iväg till deras boende.
Vi satt kvar med anntah och småpratade. Då plingade det till i telefonen. En ny myst hade släppts och vi hjälptes åt att lösa Autocorrect. Burken låg en bit bort, inget vi kunde springa till. Vi ringde grabbarna och frågade om de ville med på FTF jakt. Hörnfeldt dricker inte alkohol och kunde köra så de kom några minuter senare och hämtade upp Leena och Annelie. Bosse och Ove fick inte plats i bilen så de fick stanna kvar på puben. En stund senare såg Bosse och Ove hur två polisbilar med blåljus körde förbi i hög fart i samma riktning som FTF jägarna kört. Vad hade hänt, de körde väl inte för fort?
Klockan 23:39 greps en tom loggremsa och gänget fick ställa sig med händerna på bilen när de blev förhörda av blåljuspersonalen. Allt var lugnt, det var bara gänget som skämtade med Bosse och Ove när de skickade FTF bilden.

Dagen efter körde vi för att logga 35 – Norrlandets WIG som var försvunnen då Bosse och Tonky73 var där för någon månad sedan. Nu var burken på plats, men det var väldigt få namn på loggremsan med tanke på hur många som loggat den på nätet. Kanske gömde sig originalburken också där någonstans.

Det hade blivit få burkar loggade den här helgen, men det ville vi rätta till, i alla fall litegrann. Därför körde vi till Norrlandet och gav oss på de tio burkarna längsmed löparspåret Norrlandet – Röda spåret. Det var en trevlig men något blöt skogspromenad så här års.

Burkarna var relativt enkla att hitta så det gick snabbt att ta sig runt de ca 2,5 kilometrarna. Som tack för besväret kunde vi även logga Bonus – Norrlandet – Röda spåret.

Korsriddarnas sista fäste

Morgonen började vi på hotellets takterass där vi tittade på utsikt.

Det var mörkt när vi kvällen innan parkerade bilen så vi såg inte så mycket, men nu kunde vi se desto mer av staden. Många gamla hus och vackra vyer ut över vattnet.

På små och krokiga vägar körde vi till den södra delen av Malta. Det var riktigt varmt och härligt när vi kom fram och vi njöt i fulla drag. Mnajdra and Ħaġar Qim är två historiska tempel från 3600 f.Kr. som är med på UNESCO:s världsarvslista. Mnajdra är ett soltempel som byggdes på ett sätt att man med solens hjälp kunde utläsa första dagen för vår och höstdagjämning och sommar och vintersolståndet. Vi nöjde oss med att titta på templen från utsidan av staketet.

Några hundra meter bort finns vakttornet Tal-Ħamrija som byggdes 1659 och var på den tiden ett av tolv försvarstorn. I närheten av platsen plockade vi fram burken som tillhör mysten Hagar Qim, the Romans and the Knights.

Vi fortsatte vår färd på de smala vägarna. Som tur var satt vi i bilen när himmelen öppnade sig och det började ösregna. Temperaturen sjönk snabbt när de gråa molnen drog in, så från att gått med T-shirt var vi tvungna att ta på jacka för att hålla värmen.

Vi körde norrut inåt landet och kom till Mdina som var Maltas huvudstad från antiken till medeltiden. Även Mdina finns med på UNESCO:s världsarvslista och är en av Maltas största turistattraktioner. Det märktes när vi kom innanför den välbevarade stadsmuren för där var det gått om turister. Här gav vi oss på den virtuella cachen Lost in the Silent City. Det gällde att hitta några förbestämda platser där man skulle fota sig. Det var inte helt enkelt för det vimlade av smågränder. Vi fick gå ett par varv innan vi hade alla bilder vi behövde till loggningen.

På utsidan av stadsmuren gick vi för att äta lunch. Alla fick in sin mat utom Kenneth som beställt pizza. Efter lång väntan kom en kille in från gatan med flera pizzakartonger och strax efter fick Kenneth sin pizza. Konstigt, pizzan levererades från en annan restaurang.

Tillbaka i Valletta strosade vi runt på gågatorna och besökte bland annat The Palace Armoury. Malta var den sista tillflyktsorten för korsriddarna och på museet finns en samling föremål från den tiden.

När vi lämnade tillbaka hyrbilen var den inte fulltankad, precis som den var när vi hämtade den. Killen som tog emot oss var samma kille som lämnat ut bilen och han kom ihåg att den inte var fulltankad, så allt var lugnt. Det var allt för denna gång, nu planerar vi för nya kommande resor.

Valetta den enkelriktade staden

Det dröjde inte länge innan vi återigen stod på Arlanda med packade resväskor. Vi hann i alla fall vara hemma några dagar. Den här gången bar det av till Malta tillsammans med CKAI.

När vi landat hämtade vi ut hyrbilen. Bensinmätaren visade inte riktigt fullt så vi påpekade det innan vi körde iväg. Killen som kontrollerade sa att vi skulle fota mätaren. Vi hoppades att det skulle räcka och inte bli ett problem när vi lämnade tillbaka bilen.

Det var förmiddag och flera timmar kvar till vi kunde checka in på hotellet, så vi körde iväg på en sightseeing runda. Vi hamnade i den lilla och mysiga byn Marsaxlokk där vi loggade Ginwi som blev den första på Malta. Det blev det 83:e landet vi loggat en geocache i.

Vid Marsaxlokk småbåtshamn passade vi på att äta lunch och njuta av den värmande solen innan vi fortsate vår färd.

När vi rundade Tas-Silg Chapel övergick den asfalterade vägen till skumpig grusväg som blev smalare och smalare. Tillslut gick det inte att köra längre, så vi lämnade bilen och gick några hundra meter för att titta på bland annat ST. PETER’S POOL.

Vägarna var inte speciellt raka, de slingrade sig fram mellan hus och murar, så det tog tid att förflytta sig. Vi körde till Valetta för att gå på eventet Picnic. Det var mörkt när vi kom fram och många var redan på plats. Det vara en härlig blandning av geocachare från England, Cypern, Tjeckien och Polen.

Nästa stopp skulle bli vid hotellet i Valetta, men det visade sig vara svårare än vi tänkt. Hotellet ligger på en enkelriktad gata och eftersom vi kom från fel håll kunde vi inte köra in där. För enkelhetens skull släppte vi av Leena och ChrisTina ett par hundra meter ifrån hotellet. De skulle checka in medan vi letade parkeringsplats. Det blev en utmaning på de trånga och fullpackade gatorna. Tanken var att köra till den större vägen vid vattnet där det kunde vara enklare att hitta lediga parkeringar, men det var inte det enklaste att hitta ut. Nästan alla gator var enkelriktade och ingen tycktes leda till de större vägarna. Nästa väg till höger var nog rätt. Nä, inte där heller för där hade restaurangerna dukat ut bord på gatan. Vi kom utkörande på ett stort torg med marmorgolv och det var definitivt inte rätt väg. Bara att göra en u-sväng in i kvarteren igen. Men vad nu då, alla vägar var enkelriktade! Bara att hålla tummarna att vi inte skulle få möte när vi körde de cirka hundra metrarna mot trafiken till närmsta korsning där vi svängde av.

Tillslut kom vi i alla till den större vägen. Strulet hade vänt och vi tycktes ha turen med oss för vi hittade direkt en ledig parkeringsruta. När vi backade in stannade en bilist och ropade att vi inte fick parkera där. Det var något om färgsättningen på de parkeringsrutorna och de blåmålade var privata. Det var bara att leta vidare och tillslut hittade vi en parkeringsplats som trots allt inte låg allt för långt från hotellet.

När allt var klart kunde vi äntligen ge oss ut på stan för att hitta någonstans att äta. Middagen blev senare än vi tänkt oss men blev trots allt bra ändå.

Krigskyrkogården i Stockholm

Slut på semestern och tillbaka i vardagen. När arbetsdagen var slut klev Bosse på bussen och åkte till Blackeberg. Där började dagens vandring i ett skogsparti fram till coacherna Skog Natur 1 och Skog Natur 2.

Från den lilla skogen i Blackeberg fortsatte vandringen genom villaområdet i Södra Ängby och ut på det stora fältet innan Judarn. För många är fältet som vilken fält som helst, men det finns en anledning varför fältet finns där. Under andra världskriget var planen att Stockholmare som dog i kriget skulle begravas där. Det var alltså tänkt att bli en krigskyrkogård. Som tur var drogs Sverige aldrig in i kriget.

På andra sidan Judarskogen ligger Åkeshovs Slottsträdgårdar alldeles bredvid Åkeshovs tunnelbana. Där finns dels slottsträdgården men även ett koloniområde, så på sommaren blommar det för fullt där.

Åkeshovs slott har byggts till i fler omgångar men fick sitt nuvarande utseende på 1720-talet. Bakom slottet finns Åkeshovs slottspark där det även skulle finnas en cache med samma namn. Det fanns en hint som bestod av fyra siffror, men vad betydde de? Hinten var förs lite förvirrande men snabbt gick det upp ett ljus vad den betydde och burken kund plockas fram.

En kilometer längre bort ligger Brommaplan #1 och den cachen var placerad på ett mugglartätt torg alldeles bredvid tunnelbanan. Att leta där vid rusningstrafik var kanske inte helt optimalt, men det var ganska uppenbart var burken var gömd och den kunde diskret plockas fram.

Frestelsen blev för stor, Bosse gick upp på perrongen och tog tunnelbanan till nästa cache i Traneberg. Där blev det några hundra meters promenad till Tranebergsängen där en snygg burk hittades som även fick en favoritpoäng. Det kändes som en lämplig avslutning på cachingrundan. Bosse lyxade till det med att ta tunnelbanan hela vägen hem till Södermalm.

USA:s första stat

Vi lämnade Washington och körde norr ut till Towson som ligger strax norr om Baltimore. På ett universitetsområde skulle vi leta efter Tiger Tracks, spår som skulle leda oss till en webbkamera. Det gick inte att hitta någon ledig parkering på gatorna så ända lösningen var att åka in i universitetets parkeringshus. Det var endast tillåtet för personal och studenter att parkera där. Garaget var inte ens halvfullt så vi chansade att parkera där, det skulle väl inte ta så lång tid att ta en selfie. De höll på att bygga ett nytt hus på universitetsområdet så vi fick gå en lång omväg för att komma rätt, men där fanns ingen kamera. Koordinaten för cachen var inte rätt plats för kameran, så vi fick irra runt innan vi hittade platsen där andra tagit sina bilder. Vi fastnade tillslut på bild och skyndade oss tillbaka till parkeringshuset och hoppades vi inte fått böter. Ingen lapp på rutan så allt var frid och fröjd.

Klara med webbkameran fortsatte vi mot atlantkusten för att logga ännu en webbkamera och checka av Delaware, en stat vi inte besökt. Delaware var den första staten att erkänna den amerikanska konstitutionen och räknas därför som USA:s första stat.

Bethany är en semesterort med fina små hus och långa badstränder. Där såg vi först till att ta bilden vid Bethany Beach Webcam och strövade sedan runt och loggade traddar.

Det var inte många timmar kvar av den här resan så vi satte oss i bilen och fortsatte norr ut. När vi passerade Philadelphia fick vi syn på Citizens Bank Park som är basebollaget Phillies hemmaarena. När vi var i Philadelphia 1999 var vi och såg Phillies och vi måste erkänna att baseboll inte är vår grej. Det är nog den tråkigaste sport vi sett live.

I New Jersey loggade vi resans första cache och vi skulle avsluta med att logga en cache där också. Monmouth Beach såg ut att vara en semesterort för de välbärgade. Många fina hus radade upp sig längsmed de långa stränderna. Det fanns en parkeringsplats nära stranden där vi lämnade bilen och gick på en hög vall som byggts för att förhindra översvämningar. Några hundra meter längre bort kom vi till en trapp där vi kunde gå ner på stranden och le mot NJ Surfer Cam.

Nu var den här resan slut och vi säger hej då till USA för den här gången. Men det dröjer inte länge innan vi återvänder nästa gång.

Washington D.C.

Vid frukostbordet kunde vi se en helikopter komma flygande på låg höjd och den fortsatte mot Vita huset. Undrar om det var presidenten som var på väg till jobbet?

Vi valde bland annat Hotellet i Arlington för att det låg nära en Hop on Hop off busshållplats. Morgonen inleddes med att vi gick till just denna busshållplats för att vänta på bussen. Det var tät trafik och köer så bilarna vi såg rörde sig inte många meter. Bussen var försenad och det var inte alls skönt att vänta på den eftersom det blåste och var kyligt. Tillslut kom den och vi kunde sätta oss med utsikt över köerna.

Det blev tröttsamt att sitta i bilkö så vi hoppade av i Georgetown där vi bland annat gick förbi Svenska ambassaden. Georgetown är en mysig stadsdel som vi skulle återvända till på kvällen.

På MGT – K Street loggade vi dagens första cache. Cacherna låg inte tätt, så det var ganska långt att gå innan vi kom fram till MGT – крошечный переулок. Konstigt nog pekade GPS:en rakt in i en fastighet. Det var någonting som inte stämde. Vi gick runt hörnet och fortfarande pekade GPS:en in i huset. Efter en del irrande fick vi syn på en infart där vi gick in. Det var en bakgård med lastintag till affärerna och nu såg det ut som vi skulle kunna göra framsteg. Leena lyckades hitta den snygga cachen som var integrerad med ett rörsystem på väggen.

När vi kom till MGT – M Street hittade vi en nano på en brandpost. Bredvid brandposten stod en polisbil och i bilen satt en polis. Hon höll på med något när vi plockade fram burken men tittade nyfiket på oss när vi signerade loggremsan. Rutan åkte ner och hon frågade ungefär om vi lekte gömma nyckeln. Vi berättade vad vi gjorde och hon log och sa att hon inte kände till geocaching.

Innan det var dags för en fikapaus gick vi till Scott Circle Webcam för at ta en selfie.

På väg till Vita Huset såg vi flera som fotade sig vid en märklig sak. När vi kom närmare såg vi att det var en Batman bil och en kvinna berättade att det var originalbilen som använts i den kommande Batman filmen. Bilen är riktig och går att köra i 300 km/h.

På Vita Huset vajade flaggan på halv stång, det var tydligen någon senat som avlidit.

När vi rundat Vita Huset kände vi att benen behövde vila, så vi klev på en Hop on Hop off buss. Vi valde att sitta på den övre delen av dubbeldäckaren där det inte finns något tak. Det var kallt och inte skönt, men sikten var desto bättre mot att sitta på det nedre planet. Med bussen passerade vi bland annat FBI, Centralstationen och Capitol på Capitol Hill.

FBI

Vi klev av vid Martin Luther King Memorial som ligger ett par stenkast ifrån Lincoln Memorial som vi besökte igår.

Det är främst virtuella och earthcacher i det här området vilket är förståligt då burkar som ser misstänkta ut antagligen plockas bort. I parken finns en minnesplats av Koreakriget med statyer av soldater som ser värkliga ut. Där vi stod loggade vi en virtuell och ropade I can see Lincoln.

Många virtuella cacher loggades men många fick vi lämna eftersom vi ville hinna göra annat också.

När det blev mörkt tog vi en Uber tillbaka till Georgetown där dagens vandring börjat. Bosse hade läst om en Craft Beer pub som heter Church Hall. men den var inte helt enkelt att hitta. Ingången låg en trappa ner en i passage till ett garage. När vi hittade entrén släpptes vi inte in innan vi kunde legitimera oss att vi hade åldern inne. Kändes faktisk bra att visa att vi var tillräckligt gamla och säkert dubbelt så gamla som hon i kassan.