Pucko

Leena har fortfarande problem med sin fot men är på bättringsvägen, så hon vilar och har tagit en paus från geocaching. Någon paus är inget Bosse funderat på, så han tackade ja då Tonky73 hörde av sig om att åka på skattjakt.

Tillsammans med Rödluvan och Vargen, Tonky73 och Fri_2 rullade bilen norr ut mot dagens huvudmål Pucko.

Pucko är en myst där det gäller att samla ledtrådar i en övergiven byggnad. Sådana typer av cacher har vi loggat flera stycken av och de är ofta roliga och utmanande.

Det underlättar att vara fler som hjälps åt, men det tog ändå tid innan alla ledtrådar hittades. Sen var frågan, hur skulle ledtrådarna tolkas? Efter att klurat en lång stund och bollat idéer fick vi fram rätt koordinat och kunde ta oss till burken. Det tog oss cirka två timmar från start till signering att genomföra detta lilla äventyr.

Fri_2 som är en klätterapa ville att vi åkte till någon T5:a. Väggen lät som en bra cache för det, så vi åkte dit. Det var väl inte den mest dramatiska vägg vi sett. Fri_2 tyckte klättringen var lite för enkel och ville ha något mer utmanande. Vi höll med, den cachen skulle man kunnat logga med hjälp av en stege.

Fri_2 skulle få det han bad om så vi såg ut några andra högterrängare som inte låg allt för långt bort.

Letterboxen WE19 – Nordisk Stormhatt, tradden Dårört och mysten Jätteloka klarade Fri_2 utan svårigheter. Men det kunde blivit stopp vid Dårört för när kastlinan skulle skjutas upp lossnade gummibandet på slangbellan. Hur skulle vi kunna laga den utan verktyg? Med handkraft och lite trixande fick vi den att sitta fast, men skulle det hålla för ett skott? Det visade sig att den provisoriska lösningen fungerade och linan kom upp där den skulle.

När vi kom till Bolmört tog Tonky73 över eftersom det var hans specialområde, att friklättra i träd. Det var verkligen högt, men även den här loggningen gick bra och det såg stabilt ut.

Tiden rann iväg och det var dags att vända hemåt. Tonky73 nämnde en Wherigo i Uppsala som han tittat på men inte kunnat logga. Reverso låg nästan på vår väg så vi körde in till centrala Uppsala för att ta oss en titt. Stegen vi hade med oss var lite för kort så frågan var hur vi skulle komma åt burken. Återigen fick Fri_2 visa sina kunskaper och han imponerade på oss alla då han tog sig uppför lyktstolpen och fick tag på burken.

Det tar en stund att köra mellan Uppsala och Stockholm så vi han diskutera andra burkar vi loggat genom åren. Bosse råkade nämna att hans fiskelycka inte var den bästa när han var på Djuphavsfiske. Gänget tyckte vi skulle ta en titt på den också, så det blev inte raka spåret hem utan en liten omväg via Norra Ängby. Frågan var om vi skulle använda vatten, magnet eller krok. Vatten uteslöt vi för det hade vi inte med oss. Vi fiskade på olika sätt men fick inte napp. Utrustningen modifierades och vi gjorde ytterligare ett försök. Vad var det, lät det som vi fick napp? Linan drogs upp och djuphavsfisket hade gett napp. Den fula fisken krokades av. Innan vi slängde tillbaka den i djupet signerades loggremsan.

Pusslen tog oss till Tierp

I flera dagar hade vi knepat och knåpat med att lösa pusselmystarna nordväst om Tierp. Det räckte inte med att lägga pusslen, man skulle även lösa tillhörande myst för att få fram koordinaterna. När vi fick veta att även T@bibito höll på att pussla så slog vi våra påsar ihop. En gemensam resa planerades och bil bokades.

Vi hämtade T@bibito och lämnade storstan bakom oss. Alla pusselmystar var inte lösta så under bilresan kämpades det med lösningar och vi fick en del tips av anntah, vilket resulterade i att vi löste samtliga innan det var dags att börja leta och logga dem. Vi körde till Tierp Porten och kom till Stadsgränsen där vi tankade så vi skulle klara oss resten av dagen.

Sen gav vi oss på den första Pusselbiten av 23. Flera av burkarna ligger i ganska eländig terräng så någon ”park and grab” var det inte frågan om. Men det fanns även burkar som var desto enklare att komma fram till, så där slapp vi kliva över sly och fällda trän.

När vi kom till Det gamla huset vid älven satte vi oss på farstukvisten, eller det som återstod av den, och åt lunch. Vi hade utsikt över Dalälven och en bit bort skymtade vi Untraverket. Det gamla kraftverket från 1918 var det första vattenkraftverk som försåg Stockholm med elektricitet.

Efter lunchen fortsatte jakten på pusselcacherna och totalt sett gick allt bra.

När alla pusslen var loggade fortsatte vi till Berggården och andra cacher som kom i vår väg.

Tillslut hamnade vi på Rossholms Trailen som startar utanför Edvalla och leder fram till Fågelsundet vid Östersjön. Från början bestod RH-Trailen av 32 cacher, men RH-Trail-08 har arkiverats så vi fick nöja oss med att logga 31 stycken.

När vi kom fram till rastplatsen vid Fågelsundet tog vi oss en välbehövlig fikapaus. Där träffade vi ett par som hade en så kallad plåtis. Kanske kommer BandLEngstrom också en dag susa fram i en plåtis. Det skulle i alla fall vara kul att äga en, men det är så himla besvärligt med parkeringsplatser i Stockholm. I Fågelsundet finns ett rökeri där vi köpte rökt fisk till kvällens middag.

Sen började vi köra söder ut, men vi var inte helt klara för idag. En multi behövde loggas och vi tog sikte på Tor Viking i Björklinge. Delsteget var inga problem att lösa, sen fick vi balansera på en stock över ett vattendrag för att komma till den attraktiva burken. Allt gick bra och ingen blev blöt.

Vid Arlanda gjorde vi dagens sista stopp då vi loggade Challenge -256 caches in 1 foreign country och Challenge – The elevated cacher. Det blev strax över 70 cacher loggade den här härliga dagen, och det kände vi oss nöjda med.

När man vänder ryggen till…

Man hinner inte vända ryggen till förrän det pluppar upp nya burkar bakom ryggen på en. De senaste veckorna har Bosse roat sig med att cykla omvägar hem från jobbet för att rensa upp bland de nya burkarna. Man skulle kunna säga att det pluppat mest inne i stan, söder, väster och norr ut.

Enklast var att börja upprensningen bland de cacher som låg något så när på hemvägen. Som sagt var det att cykla som gällde så någon Promenad vid Parken var det inte frågan om. Men det behövdes inte heller eftersom gömman finns precis bredvid cykelbanan som leder in mot city. Det blev en kort bensträckare när cachen loggades, sen bar det av till Djurgården och Diplomatstaden.

chamafox har varit aktiv med att lägga ut nya cacher i stan och tre av dem är ganska nära Djurgårdbron (en cache med över 600 favoritpoäng). Letterboxen The Nobel Turtle skulle loggas, men delstegen var inte helt enkla. Bosse fastnade på ett par av dem, så jakten på burken fick delas upp på två kvällar. Tack vare melker blev det en knuff i rätt riktning och jakten kunde fortsätta. Som urstockholmare kan man tro att Bosse varit överallt i stan, men finalen där burken finns ledde till en plats Bosse aldrig tidigare varit på.

Glad att fått uppleva en ny plats fortsatte han till de två andra nya cacherna Thirsty? och Ring!

Årsta gamla skola är en enkel ”park and grab” cache om man kommer med cykel. Med bil kan det vara lite mer omständigt att stanna på platsen.

I Enskede fanns fram till 1990-talet en hoppbacke som numera är riven. Där har vi tidigare loggat cacher som arkiverats, men nya har kommit till och den senaste var kvar att logga. Hoppbacken | Elvira 23 gick inte att cykla till eftersom det var många stora stenar på stigen som leder upp på berget. Det var ganska slitsamt att släpa med cykeln, men att hitta burken var enklare.

Efter att Bosses arbetsplats flyttat norr om stan har det blivit enklare att logga burkar på den norra sidan. Han cyklar dagligen till jobbet och därifrån blir det kort startsträcka att ta sig till exempelvis Ursvik där det finns intressanta cacher. Stairway to heaven är en sådan och den kräver lite mod att logga. Högst upp i reklamskylten dinglade burken och ropade retsamt, kom och ta mig om du kan. Okej, det var högt men inte otrevligt högt, så Bosse spottade i nävarna och började klättra. Skylten tillhör bygget som pågår i området och som snart är färdigt, så det finns risk att cachen försvinner innan årets slut.

I Ursvik har det tidigare funnits militära områden som inte varit tillgängliga för allmänheten. Det finns fortfarande många spår kvar i området som minner om verksamheten som en gång pågick där. Vissa delar är fortfarande låsta och otillgängliga och känns som Top Secret Underworld.

El Huset var inte helt enkel att hitta. Där letades det förstås på de mest givna ställena men där fanns ingen burk. Bosse kontaktade Vargen som tyckte han skulle leta noga där koordinaten nollade. Hmm, tänk så mycket enklare det är om man litar på GPS:en. Det blev en favoritpoäng till den gömman.

Tensta vattentorn var den cache som låg längst bort på cykelturen. Mycket längre ville inte Bosse cykla för det gällde att spara på strömmen så batteriet räckte hela vägen hem, annars kanske han var tvungen att cykla som man gjorde förr.

Väster ut var det fortfarande några burkar kvar innan upprensningen var klar. Att det finns ett museum i Hässelby var en ny upptäckt och inget vi kände till sedan tidigare. Att Hässelby museum ruvar på en plastburk gjorde inte besöket mindre intressant.

När en cache heter Lekparken får vi dåliga vibbar. Att leta efter burkar i lekparker är inget vi gillar och det kan missförstås när man snokar runt bland lekande barn. Men den här cachen var placerad lite på sidan om och kändes helt okej att logga.

Via Vällingbyskolan fortsatte Bosse till den sista cachen Ådalen. Den var en baggis att hitta. Nu är det åter igen uppstädat och klart för den här gången. Bosse vände ryggen till och cyklade hemåt.

Burkjakt slutade på akuten

Vi lämnade Borlänge och körde mot Ludvika. På vägen dit loggade vi ett par riktigt snygga cacher av ubbe12. Den första vi stannade vid var Pong och där krävdes det lagarbete för att få komma åt loggremsan. Det tog en stund innan vi fick in snitsen men tillslut löste vi problemet med hjälp av Skype. Den cachen fick en riktigt fet favoritpoäng.

Den andra cachen av samme CO heter Sagan. Där var vi till en början lite mer förvirrade om vad vi skulle göra för att få ut loggremsan. Efter att försökt flera olika saker började det klarna hur vi skulle göra. Till slut fick vi ut loggremsan.

Flera cacher loggades av LUDBOR och Borlud som är två serier med burkar mellan Borlänge och Ludvika. Det var inga ”park and grab” cacher och vissa tog tid att leta fram så vi loggade inte alla.

Istället fortsatte vi till Ludvika för att ge oss på dagens mål, att logga SWB trailen. SWB står för Stockholm-Wästerås-Bergslagens järnvägar och är en cykelbana på den numera nedlagda järnvägen. Trailen stäcker sig mellan Ludvika och Myhammar.

Innan vi gav oss av tittade vi på en Gammal gran, sen trampade vi iväg på SWB.

Trailen är uppdelad i olika sträcker och heter A, B, C o.s.v upp till F. Varje delsträcka består av 15-17 cacher. Det var inga problem att hitta den första SWB #A01 – Iviken, men redan vid SWB #A02 – Laggarudden fick vi problem eftersom burken inte hittades. Skulle de vara så här knepiga att hitta? Nej då, det var bara en olycklig start, sen rullade det på.

Delsträcka A hade vi annars inga problem med men delsträcka B var desto jobbigare. Många cacher hade terängfaktor 1,5 men I verkligheten var de mer som 2,5. Det var riktigt brant vid den gamla banvallen.

SWB #C06 var placerad vid en stor sten på andra sidan ett dike. Bosse gick åt fel håll om stenen och såg inte burken. Leena kom och hjälpte till och fick direkt syn på den.

När Leena signerat loggremsan och var på väg tillbaka, tog hon ett stort skutt för att komma över diket. Hon landade olyckligt med foten och föll handlöst ner på marken. Hon skrek och hade riktigt ont och kunde inte stödja på foten. Var den bruten? Hon behövde komma till sjukhus men det var inte enkelt eftersom vi var långt ut i skogen. Leena lyckades i alla fall sätta sig på cykeln och rulla en kilometer till en plats där det fanns en korsande grusväg. Där fick hon vänta medan Bosse trampade tillbaka de 14 kilometrarna till Ludvika för att hämta bilen. Knappt en timme senare kom Bosse tillbaka och vi kunde köra till akuten i Falun.

På akuten blev det flera timmars väntan med röntgen av fot och utredning om något behövde göras. Medan Leena satt på sjukhuset hämtade Bosse cykeln för att logga några burkar i Falun. Stairway to Heaven ligger inne på sjukhusområdet och där började Bosse sin kvällstur.

Via Stadsdelar: Villastaden cyklade Bosse till Sporthallen. Där kom ett par som blev nyfikna på el-cykeln och ställde en massa frågor. Mannen berättade att han på äldre dar skaffat sig en motorcykel som han var riktigt nöjd med. Bosse gjorde det omvända förra året då han på äldre dar sålde motorcykeln.

Bosse fortsatte förbi Lugnets Parkering vidare till central Falun där det fanns en del burkar att logga.

Vid Falu Station finns ett stickspår och lastkaj. Flera stycken hade loggat DNF men den senaste cacharen hade hittat burken, så då borde den finnas kvar. Bosse tänkte i alla fall göra ett försök och gav sig av mot Tuffeli Tuff. Det fanns ganska många platser där burken skulle kunna vara gömd, men Bosse chansade rätt och hittade burken snabbt.

Cykelrundan avslutades vid Stadsdelar: Hälsingberg där några till cacher loggades.

Tillbaka på FALU LASARETT blev det mer väntan och först efter 5 timmar kunde vi lämna akuten. Läkaren konstaterade att inget var brutet men att Leena hade en spricka i foten. Leena måste ta det lugnt de närmaste veckorna och inte belasta foten för mycket. Det var meningen att vi skulle stannat en dag till, men med skadad fot blev det inget mer cachande. På natten körde vi hem till Stockholm för att kurera Leena. Att hon fått en spricka i foten var inte så bra, men hon är i alla fall stolt att hon hittade cachen.

Midsommar i Dalarna

Under midsommarhelgen tog vi med cyklarna till Dalarna. Vi hade inte tänkt cykla runt midsommarstången utan vårt mål var inställt på cykelvänliga cacher. I Borlänge hade vi bokat boende och därifrån skulle vi utgå nästa morgon.

Innan middagen tog vi en promenad till Bockarna Bruse och cachen med det underliga namnet Borlänge den 8/4-00 kl 02.27. Nyfikna vad det betydde läste vi cachebeskrivningen. Det handlade om en tågolycka som skedde nedanför cachegömman den 8 april 2000. Det var ett godståg med nio vagnar fyllda med gas som spårade ur och orsakade katastroflarm. Fem av vagnarna välte men som tur var läckte ingen gas ut.

Sen fortsatte vi tillbaka till hotellet där vi åt middag och tittade på dam VM matchen mellan Sverige – USA.

Kuckeliku klockan är sju! Även om frukostrestaurangen öppnade klockan sju så hängde inte vi på låset. Lite sovmorgon kunde vi unna oss denna midsommarafton. Efter frukosten cyklade vi till ICA Maxi. Det var osäkert om något skulle vara öppet denna dag, så det var lika bra att fylla på matförrådet. Det vi köpte fick plats i varukorg men vi var ändå intresserade av Vagnen på parkeringen.

Cyklarna användes flitigt den här dagen. Vi började med att cykla trailen Borlänge-Ovandal som består av åtta cacher och fortsatte med Ovandal-Torsång med sexton cacher. Alla passade bra att ta med cykel.

Flera av gömmorna hade en typ av cachebehållare vi inte sett tidigare. De fungerade riktigt bra där de var placerade.

I Torsång höll man på att förbereda midsommarfirandet. På flera fält skyltades om parkering, som än så länge var tomma, men skulle säker fyllas inom ett par timmar. Vi svängde in till Torsångs kyrka och på baksidan var det lugnt och stilla, men när vi kom ut på framsidan var det full fart med folk som förberedde midsommarfirandet.

Vi cyklade därifrån och ställde in kursen på Den blå skatten. Några innan oss hade inte hittat burken men vi gjorde ändå ett försök. Enligt hinten skulle burken finnas under den enda ”granan” i området. Kan det vara dalmålsslang för gran. Nja, det är nog en felskrivning. Vi hittade många granar i området men ingen burk. Sökområdet utökades och då hittade Leena burken.

Upp på cyklarna igen och vi trampade iväg till trailen Ornäs-Uvbergsviken med arton cacher.

Trailen tog slut vid Ornäs och tidsmässigt passade det bra för nu kurrade det i magen. Utanför en stängd affär hittade vi en parkbänk där vi slog oss ner och åt lunch. En äldre herre kom cyklande mot oss och frågade om vi hade en cykelpump. Han var ute på en långtur med sin el-cykel och hade fått ont om luft i bakdäcket. Han hade tur för Bosse hade med en lite handpump. Mannen var pratsam och vi bytte erfarenheter om våra el-cyklar. Sen trampade han vidare till Falun.

Med ny energi fortsatte vi och möttes av folkmassor som vinkade och ropade Välkommen till vassbo! Nej så var det förstås inte. Det var väldigt folktomt i det här området.

Från bra cykel och landsvägar svängde vi in till den betydligt mindre Fjärrvärmevägen. Större delen av trailen är en stig som till en början var smal och stenig, men blev så småningom bättre. Inte bredare men jämnare underlag.

Sjutton burkar senare kom vi fram till Igeltjärn. De femton burkarna ligger längsmed en grusväg uppför en backe. Där skulle vi kunnat köra bil, men med el-cyklar var det ingen match att trampa uppför, så vi saknade inte bilen.

Förutom att logga en massa burkar hade vi ett ”måste” denna dag och det var att täcka en lucka i multikalendern. Naked hill låg inte långt bort och såg inte allt för svår ut, men det var den. Vi lyckades inte äns komma vidare från delsteget. Gissningsvis är det något problem med cachen för den innan oss hade inte heller hittat delsteget.

Vi tröstade oss med att logga Challenge (T)erminator 1 och Challenge (T)erminator 2.

Multi skulle loggas så vi fick planera om. I närområdet fanns ingen lämplig multi så vi återvände till hotellet och hämtade bilen. Via Challenge 100 Days körde vi till multin Milestone. Först förstod vi inte hur vi skulle få fram finalkoordinaten, men efter lite funderande kom Leena på det. Vi tycker det var en finurligt klurig multi som vi gillar.

Dagens burkjakt var klar och vi återvände dit där dagen började, på ICA Maxi. Där köpte vi sill, lax, potatis och annat som hör midsommar till. Det blev en bra avslutning på denna dag.

Grävsta trailen

Eftersom vi fortfarande hade hyrbilen kvar tänkte Bosse passa på att utnyttja den. En cykeltrail i Hölö fångade hans uppmärksamhet. Leena skulle vara borta den här kvällen så Bosses plan var att åka dit ensam. Då hörde Tonky73 av sig och frågade om vi skulle ge oss på en cache vi länge pratat om att logga. Bosse kontrade med sin plan och föreslog att Tonky73 kunde låna Leenas el-cykel. Han nappade på förslaget.

När vi kom till Hölö lastade vi av cyklarna och trampade iväg på Grävsta trailen. Trailen är 9 kilometer lång och består av 35 cacher. Underlaget är mestadels grusväg, men att köra bil där är ingen bra idé eftersom det finns bommar, så vi cyklade hela sträckan.

Det var varmt och skönt den här kvällen, riktigt härligt cykelväder. I skogen hade det ondas gäng samlats. De gömde sig bakom varje gran, varje buske och tittade ilsket på oss. Så fort vi stannade stormade de fram från sina gömställen. Trots att de var många överlistade vi dem. Myggjävlarna flög förbi eftersom vi sprejat oss med effektivt myggmedel.

Ett par vagnar stod i skogen och den ena av dem var riktigt risig. Gissningsvis är det någon typ av jaktstugor.

Trailen är trevlig och passar bra att ta med cykel. Givetvis kan man gå trailen, men det tar förstås längre tid.

Innan vi lämnade Hölö passade vi på att logga några burkar som var lättåtkomliga, så som exempelvis vijg? som har den ovanliga DT kombinationen 1/4,5. Med rätt redskap i bagageluckan var det inga problem att få ner burken och signera loggremsan.

På väg till motorvägen frågade vägskylten oss, Stockholm eller Helsingborg? Vi valde Stockholm.

När Bosse lämnat av Tonky73 och var på väg hem, fastnade han vid en broöppning. Alla cacher var loggade så varför stressa när mugglarna stoppar en på det här viset.

Vem är det som bankar på dörren?

Det var dags att lämna familjen i Bergen och påbörja färden hem. Ofta har vi kört hela sträckan på en dag men den här gången ville vi ta det lugnare och ha två dagar på oss.

Innan vi lämnade Tyskland tänkte vi logga några cacher. De första loggade vi på minitrailen Osterspaziergang 2019. Det är en trail vid en traktorväg bestående av sex caher plus en bonus. De två första kunde vi köra till, men till de andra lämna vi bilen och gick till.

Vi fortsatte ett par mil till multitrailen Guywan’s 2. G. Den består av 15 multicacher plus en bonus. En av dessa loggade vi för några dagar sedan. Alla hade Leena löst eftersom det gick att räkna ut kordinaterna med projicering.

Det var motorfordonsförbud på vägen men att cykla var tillåtet, så vi satte oss på cyklarna och trampade iväg. Det var bra kvalitet på vägen och enkelt att cykla. Tack vare motorfordonsförbudet hade vi en lugn cykeltur och mötte därför inga andra fordon. De flesta burkarna var gömda på marken och hade en sten över sig vilket gjorde de enkla att hitta.

När alla cacher loggats hade vi finalkoordinaten till bonuscachen. Den var några kilometer bort så vi lastade cyklarna och körde bilen dit. Vi kom in på en igenvuxen traktorstig som slutade vid ett fält. Burken skulle sitta högt i en björk, men det fanns ingen björk där GPS:en nollade. Däremot såg vi en stubbe i det höga gräset, så frågan var om cachen gått i graven. Hur som helst fick vi lämna utan att logga bonuscachen.

Vi fortsatte vår resa och svängde av till en liten väg parallellt med Elbe floden. Det var tydligen en populär plats att fiska på för vi såg flera med spön i handen. Man kan säga att vi fick napp på vårat sätt när vi hittade burken som tillhör 366 Days – Der etwas andere Challenge-Cache. På avstånd hörde vi sirener och flera utryckningsfordon körde förbi på stora vägen. Plötsligt kommer en brandbil farande på den lilla vägen vi stod på. Bosse hoppade ut ur buskaget och rusade fram för att flytta bilen, men brandbilen saktade inte in utan körde i full fart förbi oss. Det kan inte varit många centimeter till godo till vår bil, men det gick bra.

Istället för att köra autobahn valde vi den här gången att köra de mindre vägarna. Det tog lite längre tid men vi fick se nya miljöer och även en och annan burk. På kom vi till Virtual Lüneburg. Där pågick det en stadsfest så det var mycket folk i rörelse och på torget spelade ett rockband. Några olika platser besöktes innan vi hade alla svar som behövdes till den virtuella cachen.

Strax innan midnatt kom vi till Puttgarden där vi besökte Border Shop. När vi var klara hade precis färjan åkt och det var en timme kvar till nästa skulle avgå. Då hade vi tid att roa oss med de närliggande cacherna vi ännu inte loggat. En av dem var TB & Coin Hotel Puttgarden – reloaded som var gömd i ett snårigt buskage med stigar som man fick huka sig för att komma fram genom. Det var inte helt enkelt att hitta rätt i mörkret men tillslut var även den loggad.

Vi tog färjan till Rödby där vi övernattade på hotellet vid hamnen. Trots att hotellet är ganska simpelt blev vi glatt överraskade att de ändå var helt okej att bo på.

Nästa morgon startade vi med att jaga burkar i Rödby och det blev en toppen morgon. Flera av burkarna var riktigt snygga. Victorias første Cache var lite trixig men Bosse hade barndomstakterna kvar och kunde få laburintkulan på rätt väg så vi fick ut loggremsan.

Rödbys och hela resans snyggaste cache var helt klart På vej til Lalandia. Vi väljer att inte visa några bilder på den, men vi vill verkligen rekommendera att den är värd ett besök. Ett tips är att köra bil dit, det kommer underlätta loggandet.

Rödby lämnades bakom oss och vi fortsatte på motorvägen till en rastplats där vi slog tre flugor i en smäll. På Dronninghave Rasteplads finns förutom en tradd även Multi – Tappernøje rasteplads och Challenge: 10 20 40 Tappenøje. Inte illa med sådana rastplatser.

När vi närmade oss Roskilde svängde vi av till småvägarna och trailen GIGA. Den består av ganska många cacher så vi hann inte logga alla, men ett par timmars snurrande gjorde ändå att vi fick tag på några stycken.

I Köpenhamn skulle vi äta en sen lunch i Dragör. På väg dit besökte vi Changes in Latitude Challenge: 45 Degrees och Changes in Longitude Challenge: 80 Degrees. Vi hittade en uteservering vid småbåtshamnen där vi åt smörebröd. Mätta och belåtna gick vi ut på piren och tog en selfie vid Virtual Cache – Dragør Mole.

Sen stängde vi av GPS:erna så vi inte skulle se fler cacher för tiden började rinna iväg och vi behövde komma hem. I Jönköping körde vi till MAX drive in. Det var lång kö så Bosse sprang in på toaletten medan Leena satt kvar i bilen. När Bosse var på toaletten började någon banka och skrika. Han öppnade och där stod Leena. Bosse hade bilnycken i fickan och Leena kunde inte flytta den när bilkön började röra på sig. Problemet var snabbt åtgärdat men bilkön bestod. Bosse såg att TB-hotell Ekhagen var i närheten så han gick dit. Vid cachen stod Konagirl77 och höll på att öppna burken. Det fanns några TB i cachen som loggades men ingen av dem följde med till Stockholm. Mätta i magen körde vi mot Stockholm och avslutade resan.

Klätterkurs

När barnbarnen gick och lade sig smet vi ut för att ägna ett par timmar åt vår hobby. Just den här dagen behövde vi täcka en lucka i multikalendern. Några kilometer ifrån Eschede hade Leena löst flera multisar hemifrån, så när vi kom till Guywan’s 2. G. #01 hade vi finalkoordinaten klar.

När kvällens uppdrag var avklarat vände vi tillbaka och loggade de burkar som kom i vår väg. Das Soldatengrab är en soldatgrav som ligger precis bredvid vägen. Graven tillhör den tyska soldaten Alfred Galla som 1945 körde en lastbil som blev beskjuten av brittiska soldater. Alfred dog och blev liggande i diket i två dygn innan han begravdes av lokalbefolkningen.

Totalt loggade vi nio cacher under kvällen och den sista var en snygg rackare. TB Hotel Oldendorf – Ein Dorf mit Zukunft är integrerad i en stor informationstavla där vi bytte några TB vi hade med oss mot nya.

Veckan i Tyskland närmade sig sitt slut. Else är intresserad av att klättra, så innan vi åkte hem höll Bosse en klätterkurs med henne. På baksidan av huset finns ett valnötsträd där repet slängdes upp. Else tog på sig selen och fick lära sig säkra, klättra upp och hur man kopplade om för att fira sig ner.

Else tyckte hon kunde det här nu och ville prova kunskaperna i ett högre träd. Bosse hade finalkoordinaterna till bonuscachen Berger Bäume – (4/4), så varför inte testa klätterkunskaper där. Else tyckte det var en bra idé så vi åkte dit. På plats vid trädet förankrade Bosse repet och höll sedan en praktisk genomgång med Else. När Else kände sig redo började hon ta sig upp de 12-14 metrarna till burken. När hon var ända upp kunde hon sitta gränsle över en gren när loggboken signerades. Hon klarade allt med bravur och Bosse gav henne godkänt.

NATO soldater fick oss att vända

Kvällen cachingrunda inleddes på landsvägen utanför Bergen där det finns enkla burkar. När vi kom till Wiezendorf svängde vi in på en traktorstig och då blev det genast svårare. An den Radewiesen brottades vi länge med. Med tanke på att hinten var björk borde den inte varit svår att hitta, men tillslut fick vi ge upp och erkänna oss besegrade.

Det var bara ett par hundra meter till nästa cache. En mindre träbrygga med staket ledde utöver ett dike och där var det en fin utsiktsplats över ängarna. Burken skulle finnas någonstans på bryggan. Schöner Ausblick auf die Radewiesen var precis som föregående cache, en lurig rackare. Vi kröp runt både på och under bron där vi tampades med spindelväv och brännässlor. Tiden gick och frågan var om vi skulle logga kvällens andra DNF. Då ropade Leena triumferande att hon hittat burken och det på en plats Bosse redan genomsökt. Man ska aldrig säga, du behöver inte leta där för där har jag redan tittat.

Några burkar till loggades innan vi kom ut på grusvägen i Reloh. I en vägskylt hittade vi Der richtige Dreh som var en liten burk och det var svårt att få ut loggremsan. Det började skymma och vi hörde hur några närmade sig mot oss. Bosse fortsatte med att få ut loggremsan. När han tittade upp såg han en jeep med kamouflagenät parkera framför vår bil och två NATO soldater klev ur. Fler soldater rörde sig längre fram och då kände vi att de två sista cacherna på grusvägen får vi ta en annan dag.

Vi lämnade via Willkommen in Wietzendorf 2 och kände att det fick räcka med burkletandet för den här kvällen.

Nästa dag byttes bilen mot cykel. Bosse trampade iväg för att logga en serie på sex cacher som låg tre kilometer bort. Alla cacher var enkla att hitta, men det fanns ett orosmoment. En man rastade sin hund och gick mot Der Erste. Bosse sa hej när han cyklade förbi och stannade vid cachen lite längre fram. Mannen med hunden vände om och gick tillbaka mot sin bil. Bra, då var det enklare att leta fram burken utan att bli störd.

Vid den sista cachen i serien fortsatte en traktorstig som på kartan såg ut att leda till landsvägen. Perfekt, om man kunde komma till landsvägen skulle det gå att logga ett par cacher till. Bosse trampade på men fick plötsligt stanna för traktorstigen slutade vid ett stort fält. Där var det odlat så det var ingen bra idé att gå över fältet. Det fanns en möjlighet till att komma ut till landsvägen via ett annat traktorspår. Helomvändning och tillbaka till det andra traktorspåret som till en början såg bra ut, men det blev smalare och smalare. Tillslut var stigen så smal och överväxt att det blev trögtampat. Men skam den som ger sig, tillslut syntes bilar i skogen och landsvägen uppenbarade sig.

Som belöningen för slitet genom skogen kunde Hünenburg I loggas. Glädjen varade inte länge, det började regna. Den närmaste vägen tillbaka till Bergen gick via Hünenburg II och väl framme var Bosse riktigt blöt. När loggremsan var signerad var det bara att trampa hem för att byta om till något torrare. Kläderna hängdes på tork och skulle förhoppningsvis hinna torka till nästa dag då de skulle användas igen.

Spännande burkjakt för en 3 åring

Tyskland är bra på många sätt men Tyskland känns ibland som ett U-land. På helgdagar är nästan allt stängt. När en helgdag är i samband med en söndag märker man brist av mat i affärerna. På frukt och grönsaksavdelningen var mycket slut och det såg ut som folk bunkrat inför Pingsthelgen. Känslan var lite som TV bilderna man såg från Sovjetunionen på 1980-talet när hyllorna gapade tomma. Riktigt så illa är det inte i Tyskland, men är man sent ute kan många varor ta slut och man får klara sig utan.

Under vår vistelse i Tyskland hann vi göra en del varierande cachande. På söndagen var det riktigt fint väder så vi tog med barnbarnen för att lära dem leta burkar. Flintstones är en barnvänlig trail med 10 cacher plus en bonus. Maj tyckte det var spännande att leta efter burkarna som oftast var gömda under en mindre sten så det var enkelt även för henna att hitta dem. Flera av cacherna hade burkar med olika djur vilket gjorde det extra spännande för 3 åringen.

På måndagen började den vanliga vardagen, men för oss vid den ovanliga arbetsplatsen. Det känns som vi är lyckligt lottade som kan jobba varifrån som helst så länge vi har bra Wi-Fi. Det var Annandag Pingst i Tyskland. Else och Daniel tog med barnen för att hälsa på vänner så vi kunde jobba ifred.

När arbetsdagen var slut tog Bosse med Daniel för att visa hur klätterutrustningen fungerar. Det var bara ett par kilometer till T5 cacherna Berger Bäume som är tre stycken traddar plus en bonus. De har varit retliga då vi tidigare varit i Bergen eftersom vi inte kunnat logga dem, men den här gången hade vi all utrustning som krävdes. Bosse tog sig upp till två av dem och såg till att loggböckerna signerades och fick även med sig ledtrådar till bonuscachen.

Vid den tredje cachen hade flera träd fällts så det fanns inget träd att klättra i. Bosse informerade CO som var medveten om problemet och delade ut koordinaterna till bonuscachen. Bonusen fick vänta för ett par kilometer bort väntade middagen.