Lång vandring i Timrå

2011 påbörjade Leena sin utbildning till coach hos Lars-Eric Uneståhl. Den första delen i utbildningen hölls i Rayong i Thailand. När Leena var på kurs var Bosse ute och cachade. Om det och vår allra första FTF kan man läsa om här. Leena blev klar med utbildningen för några år sedan. Hon jobbar inte som coach men försöker ändå att hålla sig uppdaterad. Det var därför vi i helgen åkte till Sundsvall, Bosse för att geocacha och Leena för att delta på ett seminarium utanför Östersund.

Normalt hyr vi bil på Hertz men de har blivit dyra så vi provade istället att hyra hos Sixt. Vi kan säga att de inte imponerade på oss. Att boka bilen gick smidigt. Leena åkte till Vasagatan för att hämta bilen, men då fanns den inte där utan vi skulle få en annan, i vår bedömning en sämre bil. Leena stod på sig och vi fick istället en större bil. Alla papper var klara och skulle bara signeras, men först skulle bilen färdigställas vilket kunde ta en halvtimme. Leena föreslog att hon kunde komma tillbaka senare vilket passade bra. När hon återvände var bilen uthyrd och vi skulle få ytterligare en annan bil. Det tog väldigt lång tid eftersom nu var inte papprena färdiga. Hur som helst fick vi tillslut den bil vi bokat, en BMW 320 GT. Leena åkte hem och hämtade Bosse och sen var vi på väg. Men vad fasiken, tanken var tom! Bosse försökte ringa Sixt supporten men fick inget svar. Då körde vi tillbaka till Vasagatan och påpekade problemet. Vi blev erbjudna att byta bil eller tanka själva och bli ersatta senare. Vi insåg att byta bil skulle ta väldigt lång tid så vi valde att tanka bilen. Mycket strul, men nu var vi äntligen på väg. Det som i alla fall var bra var att vi fick en helt ny bil som aldrig tidigare varit uthyrd.

Vi bodde på Scandic i centrala Sundsvall, men så mycket cachande inne i Sundsvall skulle det inte bli den här gången. Leena skjutsade Bosse till den Sunfleet bil han skulle ha under dagen. Sen körde Leena till seminariet i Ytterturingen och Bosse körde till Timrå.

Bosse hade som mål att logga två trailar i Timrå. Den första ligger vid Lappstegeberget och heter LSB. Det gick bra att parkera vid LSB #1. Där skulle dagens första burk loggas men det blev en nitlott. På den uppenbara platsen fanns ingen burk så det blev en DNF.

Den här micron var inte loggbar

Trailen består av 32 cacher som följer en vandringsled. Den leden syntes bara bitvis i gps kartan så Bosse slog på spårfunktionen och uppdaterade senare OpensStreetMap.

Mestadels var det bra leder så vandringen var relativt enkel. Efter att vandrat några kilometer uppenbarade sig en myr och den skulle passeras för att komma till leden på andra sidan. Då kändes att det här var en mycket bra månad och kanske framförallt ett bra år att logga denna trail. Det var nämligen torrt i markerna, även vid myren som antagligen annars är väldigt våt. Men efter den torra sommar vi haft gick det att komma över utan att varken skor eller strumpor blev blöta.

Vid LSB #26 gick en annan stig rakt in till höger. Där fanns ytterligare två LSB burkar som loggades.

Ett par hundra meter längre fram ligger toppen på Lappstegeberget och där finns en kaffestuga. Den var stängd men det gjorde ingenting för termosen låg nedpackad i ryggsäcken.

Vandringen fortsatte till landsvägen vid Rolandsbacke. Leden fortsatte till höger men Bosse valde att gå 3-400 meter åt vänster för att ta en titt på ”Jätte-stenen”. Sen bar det av tillbaka in i skogen igen.

Bosse kom tillbaka till bilen och kände sig nöjd med att alla burkar hittats förutom ett par stycken som antagligen var borta. Bilen förflyttades till Djupängen där det fanns en perfekt parkering.

Nästa trail att ge sig på var Lilla Promenaden med 17 cacher. Trailen följer en snöskoterled, men så här års syntes inga snöskotrar till. De första fyra burkarna låg söder om landsvägen och de fick först besök av BandLEngstrom.

Söder om landsvägen finns även den gamla Fiskestugan. Där hade naturen tagit över och det växte träd och buskar lite över allt. Tittade man ordentligt syntes flera byggnader bland växtligheten förutom fiskestugan. Tyvärr fanns det alldeles för många platser att leta på och utan någon hint var det svårt att hitta burken. Det fick bli en DNF loggning.

Ute på snöskoterleden igen fortsatte vandringen tillbaka mot landsvägen för att där fortsätta burkjakten på den norra sidan.

Här var vandringen inte lika enkel som på den förra trailen. Det gick bara uppför och terrängen var ojämnare.

Av de 17 cacherna loggades 3 DNF:er. En av burkarna hade antagligen omkommit i ett skottdrama.

Totalt blev det 25 km vandring. Tillbaka i bilen fick fötterna vila och istället för mer vandrande jagades burkar som var nära vägar.

Vid Bergeforsen hittades en lite burk vid namn Axel I. När Bosse försökte få fram loggremsan tutade en bil och en kille vinkade glatt. Kan det varit CO som körde förbi?

 

En klurig burk som loggades var Golvad. Där tog det en stund innan burken lokaliserades. Letade högt, lågt, kröp och nästan klättrade. De som tittar på filmen från övervakningskameran som satt där måste fått sig ett gott skratt. Burken var av en variant vi loggat tidigare men det tog ändå en stund innan slanten ramlade ner. Vi har ju loggat ganska många olika varianter.

Leena var på väg tillbaka till Sundsvall så det var dags att runda av dagen i Timrå. På en rastplats loggades även R2-D2 – TB Hotell Sundsvall innan färden fortsatte till Sundsvall. En snygg cache som fick en favoritpoäng.

Leena hade stegen i sin bil så vi möttes vid McDonalds för att logga Super Size Me innan vi återvände till hotellet.

Förutom problemet med hyrbilsfirman kan man säga att Restaurang APA var helgens andra katastrof. En restaurang som på ytan ser bra ut med ett stort ölutbud, vilket vi gillar. När vi kom in sa de att det var fullbokat trots att stället bara var halvfullt. Vi var välkomna att försöka hitta en plats på uteserveringen. Vi slog oss ner hos ett annat par och delade bord med dem. När vi skulle botanisera i deras stora ölutbud kom käftsmällen. Ölkylen var trasig så de hade bara varm öl. Men på tapp och i en mindre kyl fanns några andra sorter att välja på som var kalla.
Vi beställde varsin hamburgare och den var riktigt bra. Problemet var bara att för-ölen vi beställde innan maten var slut och ingen personal syntes till så vi kunde beställa mer dricka. Det blev till att äta mat utan dryck. Bosse tröttnade och gick in och beställde i baren. Vi som tänkte ha en helkväll tröttnade helt på det här stället. När vi gick därifrån var det fortfarande halvtomt där inne.
En sådan här restaurang med så pass dålig service hade inte blivit långlivad i Stockholm.

Vi hade i alla fall fåt mat i magen så vi orkade med en liten cachingrunda.

Några traddar loggades då vi gick förbi Kulturskolan vidare mot Västra Station där vi skulle ge oss på en multi. Först var vi ganska förvirrade för vid startkoordinaten hittade vi inget av det som eftersöktes. När vi istället förflyttade oss 17 meter åt sidan så stämde det bättre och vi hittade några av de saker som skulle räknas. Men den långa skylten som skulle finnas på platsen hittade vi inte. Kanske är den utbytt till en annan skylt? Vi gissade att det istället gällde en fyrkantig skylt och räknade fram en koordinat. Det visade sig vara rätt.

Trots att det var en sval kväll var det ändå skönt att i lagom takt gå runt på stan och leta burkar. Det blev inte många loggningar på kvällen eftersom vi redan hittat många cacher i centrala Sundsvall.

Blixtar och Dunder

Väster om Upplands Väsby ligger Manilla och Rosendal där det finns några slingor med burkar. Dagens mål var att logga alla där, men det gick inte riktigt som vi tänkt oss.

På väg till Manilla stannade vi till vid Båtbyggartorp för att kolla in något Läcker’t? Precis när vi kliver ur bilen började det regna. Nu ska vi inte avslöja vad det här är för cache, men hade det regnat lite till hade burken blivit enklare att logga. Nu krävdes en insats för att komma åt burken. Trots den lilla skuren blev det en riktigt trevlig start på dagen, så pass trevlig att en favoritpoäng delades ut.

Kairo är inte bara Egyptens huvudstad, det är också en badplats vid Båtbyggartorp. Där har vi tidigare letat efter cachen men då var burken borta. Nu hade en ny burk placerats ut och flyttats några meter vilket gjorde det enklare att hitta burken.

Regnet drog bort och solen tittade lägligt fram när vi parkerade bilen. Vi packade ner vattenflaskor i ryggsäcken och gick sen in på Runsatrailer. Trailen består av 14 cacher och följer till en början en grusväg men går senare in på en mindre stig.

Runsatrailer #1 som förståligt är den första cachen på trailen, hade vi problem att hitta. Det blev till att leta onödigt länge eftersom burken var 9 meter ifrån den publicerade koordinaten. Då tänkte vi att det här kunde bli en jobbig vandring om alla burkar skulle ha lika dåliga koordinater. Men som tur var hade de andra cacherna bättre och med exakta koordinater och var enklare att hitta, även om vi fick jobba för att hitta några av dem som var lite klurigt gömda.

400-500 meter ifrån stigen gick en annan stig till Jakttornet. Den cachen ingick inte i trailen men det spelade inte oss någon roll, vi loggar allt. Det blev en lite omväg innan vi åter igen kom upp på rätt stig.

När den sista burken på trailen loggats kom vi ut till landsvägen. Innan vi gick tillbaka till bilen tog vi en titt på #TAG – Deer Hunter, men där fanns inget att se så det blev en DNF loggning.

Tillbaka vid bilen tog vi fikapaus och laddade med ny energi.

Nästa trail var Slingan #TAG som ligger på andra sidan om landsvägen, så vi behövde aldrig flytta bilen. Den trailen består av 13 cacher och även där är det både grusvägar och mindre stigar.

Då vi gick mot Slingan #TAG 1 – Upplandsleden passerade vi Slingan #TAG 11 – Stenkul så den fick bli den första på denna trail. När vi nästan var framme vid gömman slingrade en svart orm iväg framför våra fötter. Vi störtdök inte efter cachen utan tog det lite försiktigt då vi letade efter burken bland stenarna.

Även på den här trailen gjorde vi några avstickare till andra cacher. Järvakilen 5 – Sättra hade varit ett perfekt ställe att tagit en fika vid, men kaffet låg kvar i bilen.

Vi gjorde även en avstickare ner till Mälaren för att besöka Grimstahamns krog. Krogen finns inte kvar men på 1700-talet var det nog desto mer livat där. Nu var det helt öde på platsen så vi kunde ostört leta efter cachen som hittades efter att Bosse fåt leka apa.

Blixtar och Dunder! Det började ösregna och vi blev genomblöta trots att vi hade regnjackorna på. Regnjackorna skyddar mot mycket men inte mor skyfall. Regnet avtog och strax efter sken solen igen och torkade till viss del våra blöta kroppar. Allt var frid och fröjd i kanske trettio minuter sen kom nästa skyfall och strax efter det ännu ett. Nu var vi så blöta att vi kunde simma inuti kläderna.

Det var bara tre burkar kvar innan vi skulle komma ut på landsvägen så de letade vi fram innan vi gav upp. När vi kom ut på den asfalterade vägen tog Leena av sig skorna och plaskade vidare mot bilen i enbart strumpor. Bosse satte sig på sätet och tog av sig skorna och hällde ut vattnet. Strumporna vreds ur och hängdes på tork i bilen.

Det var meningen att vi skulle ta en trail till i området men av rådande omständigheter hoppade vi över det. Istället vred vi på värmen i bilen och gav oss ut på challengejakt. Första stoppet var vid Arlanda där vi loggade dessa.
Challenge – 1000 foreign caches
Challenge – 500 foreign caches
Challenge – 250 foreign caches
Challenge – 125 foreign caches
Challenge – 50 foreign caches

Sen fortsatte vi till en plats i Knivsta som vi varit på flera gånger tidigare. Senast stoppade älgjakten oss då jägarna spärrat av vägen med bommar. Den här gången var bommen öppen. Vi visste inte om någon öppnat bommen tillfälligt, så det kändes onödigt att köra in och riskera att bli inlåst. Leena väntade i bilen medan Bosse gick för att logga Challenge: GCP #08, Geologen och Challenge: GCP #09, Snöskottaren.

Det fanns en sista challenge vi uppfyllde i området och till den behövde vi stegen. Vi följde stigen ett par hundra meter in i skogen och kom till ett träd där ett spöke tittade ner på oss. Att nå Challenge: GCP #20, Ghostbuster med bara stegen kunde vi glömma, det behövdes något längre för att komma åt burken. I skogen finns ofta långa verktyg som en geocachare kan behöva. Det gjorde det även denna gång så det var inga problem att få ner spöket. Men när vi skulle sätta tillbaka spöket blev det vingligare. Spöket hoppade ner ett par gånger och ville inte alls sitta där uppe. Det var tydligen trevligare nere hos oss. Men tredjegången gillt så bestämde sig spöket trots allt för att stanna där uppe. Fortfarande blöta men nöjda avslutade vi dagens burkjakt.

Två guldstjärnor till Leena

Cyklarna som köptes för ett par månader sedan har vi verkligen haft glädje av och vi ångrar inte en sekund att vi skaffat dem. Det går fort att ta sig mellan de olika stadsdelarna och det bästa av allt, man är inte genomsvettig när man kommer fram.

I semestertider är det lugnt på jobbet och då kan flextiden utnyttjas maximalt. På eftermiddagen lämnade Bosse jobbet på St Essingen och cyklade genom city vidare till Lidingö. Där har vi en del burkar som ännu inte loggats. Från bra cykelbanor bar det av in i skogen på en smal stig som ledde fram till en gångväg som slingrar sig fram på bergskanten vid vattnet. På Berget (Lidingö) är det fin utsikt över Finlandsbåtarna och de turistbåtar som besöker Stockholm så här års.

Från gångvägen vid vattnet var det brant att ta sig upp till vägen. Det gick bra att cykla första biten på grusvägen men sen blev det så brant att cykeln stegrade och bakhjulet började spinna. Det var bara till att kliva av och leda cykeln. Väl uppe på berget fanns asfalterade gång och cykelbanor så det gick enkelt att ta sig till Ugglan som hoade från berget.

Varför stanna på berget när man kan cykla ner till Strandpromenaden Dalénum? Det gick mestadels utför och det rullade på bra. Framme vid GZ fick det bli en ofrivillig paus på en bänk eftersom ett par mugglare stod vid gömman. När mugglarna, som inte hade bråttom, började gå bortåt smög Bosse fram. Först letade han på fel objekt som skulle kunnat vara en helt förträfflig gömma, men där var inte burken. Cachen var nästan på samma plats men lite mer synlig. En variant av gömma vi stött på flera gånger tidigare.

Dopparedagen var tänkt att bli dagens sista loggade cache på Lidingö, men riktigt så blev det inte. Det var ganska självklart var burken skulle vara, men där fanns ingen burk. Dagens första och enda DNF.

Från en stadsdel till en annan bar det av från Lidingö till Gamla Stan för att träffa A Bit of Brit vid Gustav III staty.

Kung Gustav lll och event drottningen Vallafrun

Det var VeronicaCozens från England som höll i eventet och henne träffade vi ett par dagar tidigare då hon besökte vårat event AW på bryggeriet. En stund senare kom Leena cyklande på väg hem från jobbet. Hon fick en guldstjärna av Bosse eftersom hon hade med sig en flaska vatten. Leena fick även en guldstjärna av turisterna som bad henne ta en bild av dem.

AW på bryggeriet

Vi jobbar hela sommaren och tänkte efter jobbet ta en öl på Ny Carnegie Bryggeriet. Till vårt lilla AW på bryggeriet bjöd vi in andra geocachare och det var många som nappade på inbjudan.

Vi tog båten över kanalen och kom fram i god tid för att reservera platser. Alla bord var upptagna men fick platser på stentrappan med utsikt över kanalen. Vi samlade ihop några sittdynor för rumpan och ett par kabeltrummor som bord.

Det var ganska många som kom och ville dela några öl med oss. Det dök till och med upp folk från Tyskland, Danmark och England. Det blev ett längre event än vi planerat. I inbjudan skrev vi att eventet skulle hålla på en timme, men det blev mycket längre. Vi var där i tre och en halv timme. Men så är det med trevligt sällskap, fint väder och närhet till öl, då är det lätt att man dröjer sig kvar.

Burkrensning i Norrort

Efter jobbet tog Bosse en cykelrunda i Norrort för att städa upp bland burkar vi ännu inte loggat. På väg mot Bergshamra passerade han Solna och tänkte göra ett nytt försök med en challenge som inte hittades vid senaste besöket. Det var mycket lövbuskar runt det misstänkta objektet och svårt att se från alla vinklar. Den här gången gjorde Bosse som strutsen och stack helt enkelt in huvudet i buskaget för att se bättre. Det såg säkert väldigt märkligt ut för den oinvigde, men det gav resultat. Bosse kunde greppa den lille rackaren och logga 5/5:an Team Retard challenge – Diamond badges.

Flera burkar loggades i det härliga vädret på väg till Roslagsbanan Mörby station. Där stod många och väntade på tåget. Bosse väntade också på tåget, men inte för att åka med utan för att slippa alla nyfikna ögon. När perrongen tömdes var det fritt fram att leta efter burken.

Det är sällan man kommer rätt väg till en burk, speciellt i skogen där oftast den bästa stigen hittas när man loggat cachen. På sätt och vis blev det så även vid Behöver du en Buppis? Runt området finns en mur och naturligtvis kom Bosse från fel håll och fick gå runt för att hitta vägen in till rätt sida om muren.

Något viskade i bakhuvudet att visst var det event någonstans i Stockholm idag? Eventkalendern kontrollerades och visst var det event idag. Det kunde inte passat bättre för eventet skulle vara i Mörby inte allt långt ifrån och tidsmässigt såg det bra ut. På väg till eventet blev det ett stopp i skogsdungen vid Mörby sjukhus för att logga 30. När det var klart ropade en vitklädd gestalt från buskaget. Hjälp, var det en mentalpatient som rymt från sjukhuset? Nej då, det var ingen fara. Det var bara en vitklädd niebustgaard som tittade fram och ropade efter Bosse eftersom hon glömt ta med penna.

Vid strandkanten var grillen tänd, fast på ett annorlunda vis i dessa torra tider, och flera samlade för ett Meet and swim event. Några gjorde det också bokstavligt genom att ta sig ett dopp.

Grillen      Foto: BeholderX

I samband med eventet var vi sju stycken som gav oss på multin ysae oS. En multi som man kan spara tid på om man gör rätt från början. Lyckligtvis var det någon som redan gjort rätt så det var bara att haka på till finalen.

På vintern för fyra och ett halvt år sedan var vi på Bockholmen och letade efter en burk. Den gången var det mycket snö och trots att vi grävde runt en hel del hittade vi aldrig burken. På väg tillbaka mot stan passerade Bosse i närheten av platsen så han svängde in för att göra ett nytt försök. Leena som slutat jobbet kom också cyklande för att hjälpa till. Det fanns gott om stenar att leta vid och alla genomsöktes grundligt. Cachen hade till och från fått DNF:er men hade även hittats den senaste tiden, så burken borde finnas. Bosse tog fram mobilen och läste igenom gamla loggar och tittade på de spoilerbilder som fanns i loggarna. Det var inte mycket att gå på men en logg var mer intressant än andra. Vi gjorde ett nytt försök och kröp runt på alla fyra. När Bosse kände att det var hopplöst och ville åka därifrån ropar Leena ”Här är den!”. Skam den som ger sig.

Vi cyklade via Naturhistoriska riksmuseet till cachen Dag ut och dag in. På den platsen har vi tidigare loggat en numera arkiverad cache som satt en bit upp i ett träd. Den här gången letade vi en bit upp i ett annat träd.

Tillbaka i stan åkte vi igenom Hjorthagen för att ta oss en titt på hur Stockholm växer, förr och nu #6. Där fick vi en kort paus innan det bar av till centralare delar av stan.

Kvällens cykelrunda avslutads utanför Gröna Lund där vi loggade den nya virtuella cachen Roller coaster face! Berg o Dalbanor var en av våra stora hobbies innan vi började med geocaching. På den tiden reste vi världen runt och testade de mest extrema berg o dalbanorna. Vi skrek inte av fasa när vi åker i sådana, det var bara ren glädje, och det är det än i dag.

Dagens kvällsutflykt gav 15 nya loggningar att lägga till vårt konto för funna cacher.

17 år, 17 cacher

När Hörnfeldt fyller år brukar han hålla event och släppa nya burkar på Södermalm. Vid förra årets event släpptes 16 cacher och i år skulle 17 cacher släppas. Ni kanske kan gissa hur många år Hörnfeldt fyllde.

Dagen började med ett CITO där vi ägnade oss åt Fimpplockning runt Södra station. Där var det verkligen mycket fimpar och annat skräp. Trist att se när vi plockade fimpar att folk kom ut från stationshuset och slängde nya fimpar framför ögonen på oss. Men vi gjorde nog i alla fall lite nytta för vi var fler som plockade fimpar än de var som slängde fimpar.

Efter CITO:t släpptes nio cacher. Vi bildade team med Outride, Graazzt och Granatherna och kallade oss för Team BOGG.

Vi åkte varken Pendeltåg eller Tunnelbanan men lyckades ändå komma först med våra cyklar och loggade flera FTF:er.

Ännu en FTF loggades vid Greta Garbos torg. Där finns en letterbox som är en variant vi inte stött på tidigare. Det krävs Teamwork och man måste vara flera stycken för att lösa den. Vad man ska göra får ni se om ni besöker Teamwork.

Att vi tagit med cyklarna till eventet kändes helt rätt. Det gick väldigt fort att förflytta sig mellan de olika platserna.

I våra hemkvarter hittade vi en riktigt snygg burk på Åsöberget. Vi hade precis signerat loggremsan som FTF och var på väg att lämna platsen när ett gäng till dök upp. Senare skulle det bli omvänd ordning då vi kom efter dem när de just signerat FTF.

Dags att dyrka var redan loggad så dit hade vi ingen brådska. Vi kom dit tillsammans med det andra FTF gänget och gav oss på denna knep o knåp låda. Clownslayer försökte länge att få upp låset men lyckades inte. CO Hörnfeldt som också var på plats sa att han brukar kunna öppna låset på några sekunder. Vi bad honom visa och sa att han fick två sekunder på sig. Han öppnade låset på en sekund! Låset stängdes och Clownslayer provade igen och fick upp låset efter en kort stund.

Alla eftermiddagens cacher var loggade och det var ett par timmar kvar till kvällens event. Teamet splittrades tillfälligt då vi och Graazzt valde att cyklade till Hornstull för att äta middag på en av stans utomhusserveringar. Med påfylld energi var vi laddade inför kvällens aktiviteter.

Sommarevent i Skinnarviksparken arrangerades av födelsedagsbarnet Hörnfeldt. Ett annat gäng ville överta platsen eftersom de skulle ha ett 40 års kalas, men de fick snällt vänta till vi firat vårat födelsedagsbarn. En 17 åring är minst lika viktig att fira.

Vi hade med oss en termos kaffe som vi delade på och minglade sedan runt. Efter att alla eventdeltagare sjungit och hurrat för födelsedagsbarnet gav han oss en present i form av att släppa nya cacher.

Vid de två närmaste cacherna Tryck! och 17 blev det massloggning eftersom i stort sätt hela eventgänget gick tillsammans dit. Sen satte vi oss på cyklarna och gav oss iväg. Nu anslöt även Tonky73, troxy och Clownslayer till vårat team som bytte nick från Team BOGG till Team BOGGTTC.

Foto: BeholderX

Ringvägen är 3 kilometer lång och är Söders längsta gata. Det kanske inte är allmänt känt, men det var först tänkt att Ringvägen skulle bli längre och gå genom Vita bergen till Danviksbron. Det är därför muren på Sofia skolgård är snedskuren och skulle ge plats för Ringvägen. Men så blev det alltså inte. Längs med samma gata finns numera en wherigo som kan tas på en långpromenad eller en snabbcykelrunda. Vi valde det senare. När vi kom till finalen tog det märkligt lång tid för åtta geocachare att hitta burken. Här var vi helt säkra på att vi var först och mycket riktigt plockades en tom loggremsa fram. Team BOGGTTC loggade ännu en FTF.

Vi for med ilfart vidare mot flera andra burkar och ännu en FTF loggades vid Det gamla industrispåret.

Det släpptes även en T5 cache under eventet. Teamet hade förberett med klätterutrustning, men den släpade vi inte med oss på cyklarna, utan tänkte logga T5:an som sista kvällsaktivitet. Men av en händelse låg T5 cachen i vår väg då vi cyklade till en av kvällens sista cacher. Det var fullt av folk vid cachen och BeholderX höll på att göra sig redo med rep och sele. Då sprang vår temedlem troxy fram till trädet och lyckades på något märkligt sätt ta sig upp som värsta apan till burken. Det var dagens största bedrift, mycket imponerande.

Vi lyckades logga alla 17 cacher och den allra sista var multin Tärningar på Långholmen som även den blev en FTF loggning. Totalt loggade vi 12 FTF:er. Vi är inga FTF jägare, men det är kul att jaga sådana vid den här typen av event.

Träff vid BandLEngstroms minnesplatser

I Stockholm har vi hedrats med egna minnesplatser. Det känner vi oss stolta över och ville dela det med GC-världen genom att skapa två event. Det första eventet höll vi i tisdags på Drottninggatan i centrala Stockholm. Där var det Träff under BandLEngstroms klocka. En klocka som många deltagare förvånat sa att de inte tidigare lagt märket till. Lite så kände vi också när vi såg den för första gången. En plats man ofta passerat men ändå inte sett klockan.

Två dagar senare höll vi event igen och då samlades vi för Träff vid BandLEngstroms trappa. Den trappan är däremot mer välkänd, i alla fall för oss söderbor. Förutom de vanliga som brukar dyka upp på event kom även ett par från Österrike och ett par från Schweiz. Platsen gav svalka åt pratsugna eventdeltagare.

Göta kanal 2

Lasse Åbergs Göta kanal filmer finns det flera delar av. BandLEngstrom gjorde också flera delar av Göta kanal. I helgen återvände vi för att göra Göta Kanal 2 med cyklarna.

Den här gången stämde vi träff med anntah för att cykla den andra delsträckan tillsammans. På fredagskvällen tog vi in på Scandic i Linköping där vi skulle äta gemensam middag. Leena beställde vatten och vi andra öl. När den unga servitrisen kom in med brickan ställde hon Leenas glas och vattenflaska på bordet, men råkade vicka på brickan och ölflaskorna välte. Kall öl rann över Leena och glasen föll i kras på golvet. Servitrisen tittade på Leena och bad om och om igen om ursäkt. Det hon inte såg var att en ölflaska låg ner på brickan och fortfarande rann över Leenas rygg. Det hela slutade med att Leena fick en gratis middag och doftade öl resten av kvällen. Hon som bara skulle dricka vatten.
Efter middagen gjorde vi en kortare kvällsrunda för att logga några burkar. Det blev inte sent eftersom vi ville upp tidigt nästa dag.

På morgonen körde vi till Bergs slussar där vi skulle starta dagens burkjakt. Innan vi gav oss iväg tittade vi på båtar som höll på Att angöra en brygga. Det skulle finnas en burk där, men var kunde den vara? Vi letade länge, onödigt länge eftersom vi gjorde misstaget att vända på DT kombinationen. Det blev enklare när vi gjorde som det stod i beskrivningen, då behöver man inte klättra under bryggan.

anntah hade loggat de första burkarna vid kanalen då de var här för ett par år sedan. De fick därför uppdrag att köra till Borensberg, som var dagens slutmål, för att parkera en av bilarna där så vi inte behövde cykla hela sträckan tillbaka. Sen skulle vi träffas när vi loggat ikapp cacherna som de redan hittat.

Många burkar längs kanalen är enkla men några kan vara lite luriga. En av de första vi kom till där vi körde fast var Heda dubbelsluss – Göta kanal. Där letade vi länge utan att hitta det vi sökte, men vi gav inte upp utan började finkamma området. Då ropade någon från andra sidan kanalen att vi skulle leta på ett annat ställe. Då gick det enklare och burken tittade fram. Personen på andra sidan kanalen sa vad han hade för GC-nick, men vi har tyvärr glömt bort vad det var, men tror det var SA5BLP. Men tack i alla fall för hjälpen.

Några burkar senare var vi ikapp anntah som hade lastat av sina cyklar och väntade in oss. I vanliga fall signerar vi loggböcker som BandL, men nu loggade vi med det gemensamma nicket BALO som står för Bosse, Annelie, Leena och Ove.

Det var en riktigt härlig sommardag och det var livlig trafik med joggare och cyklister längs kanalen. Däremot tycker vi inte båttrafiken var lika livlig. Vi såg kanske 10 båtar på hela sträckan mellan Bergs slussar och Borensberg.

När vi kom fram till Göta Hotell såg vi ett problem, eller snarare tre. Där vi misstänkte att burken fanns satt tre personer och de såg inte ut att ha någon brådska därifrån. Vad skulle vi göra? Alla tidigare burkar hade hittats, skulle det bli en lucka i protokollet på grund av några mugglare? Bosse och Ove tog till en drastisk metod och gick helt enkelt fram till dem och sa som det var. Det visade sig vara tyskar som mycket väl kände till geocaching. Ove briljerade med sina tyskakunskaper och fick till ett samtal med tyskarna som verkade glada.

Vi fick Vila vid piren som var den sista cachen innan sjön Boren. Det kändes bra när alla burkar var loggade och att vi hade en bil som väntade på oss i Borensberg.

På väg tillbaka för att hämta den andra bilen svängde vi in till Brunneby Musteri där vi åt en god lunch och shoppade cider.

När alla bilar var hämtade och cyklarna lastade fortsatte vi till Motala där vi skulle övernatta. Innan vi checkade in på hotellet tog vi en sväng för att logga några burkar. Vi gjorde till och med en sväng förbi en kändis för att se om han var Hemma? Det blev en lyckträff, torado öppnade när vi ringde på så vi fick en liten pratstund. torado har loggat någon burk mer än oss, närmare 65000 stycken.

En burk som vi haft problem med vid ett tidigare Motala besök är VEVAXEL. Den här gången gav vi oss sjutton på att hitta den. Det tog inte mer än en minut innan Bosse stod med loggremsan i handen. En lurig gömma som fick en favoritpoäng.

I Motala hamn gick vi och tittade på några enormt stora båtar. Det kunde nog bli trångt i kanalen att möta dessa bjässar.

Efter middagen fortsatte burkjakten till fots. Några traddar och multisar loggades under vår stadsvandring.

Den sista vi tänkte logga var Den Tekniskt Svåra Multin. Det var en klurig rackare som gjorde motstånd. Det var mörkt, kallt och blåsigt så vi började bli lite frusna, hur man nu kan bli det denna heta sommar. Men vi gav oss inte så lätt utan försökte olika varianter på att lösa problemet. Tillslut var det Ove som fick fram koordinaten och vi kunde ta oss till finalen för att plocka fram burken. Glada att lyckats lösa problemet vandrade vi tillbaka till hotellet.

Två FTF:er på en vecka

Vi har sagt det tidigare och vi säger det igen, vi är inga FTF jägare. Men ibland ger även vi oss in i FTF jakten när det serveras nya cacher mitt framför näsan på oss. Den senaste veckan har vi inte bara loggat en FTF utan hela två stycken.

Det var Leena som fick syn på den första cachen. Det var Challenge – 2000 foreign caches som publicerades i närheten av Arlanda. En cache som inte så många uppfyller, men det gjorde vi. Det borde alltså betyda att det inte skulle vara någon rusning till den. Normalt här i Stockholm har man cirka 30 minuter på sig att vara först till en ny cache, annars hinner andra före. Men nu räknade vi med att det inte var samma stress.

Leena fixade en bil till lunchen och drog iväg. Under färden mot Arlanda meddelade Bosse via SMS att det var en T4,5 och att verktyg behövdes. Nåja, en titt skulle väl inte skada. Cachen hittades, men den satt högt upp i ett oklättervänligt träd. Jakten på verktyg startade i skogen, men Leena insåg att verktyg måste införskaffas i någon butik. Så hon åkte på shoppingrunda och hittade en del bra att ha saker, men inte exakt det hon behövde.

Tillbaka vid cachen gjordes några seriösa försök att nå burken, men förgäves. Då Leena gav upp och gick och satte sig i bilen för att åka därifrån parkerade en annan bil bakom. Det var m.g.l som kört från Västerås. Han hade bilen full av verktyg och även det som Leena saknade. Det var inga större svårigheter för m.g.l att ta ner burken och vi kunde tillsammans signera loggremsan.

Några dagar senare satt Bosse på jobbet och tittade på GC-kartan för att planera eftermiddagens GC-cykelrunda. Då fick han syn på en prick på Västerbron som inte varit där tidigare. En ny virtuell! Bosse sa till kolegorna på jobbet att han skulle försvinna en stund. Full fart ner i garaget, det vill säga så fort som hissen går, för att hämtade cykeln. Sen bar det av upp på Västerbron. Naturligtvis kom Bosse upp på fel sida så han fick fortsätta till Långholmsgatan för att vända och trampa upp på andra sidan bron. Inga andra cachare syntes till och Stockholm i mitt hjärta var fortfarande ologgad. Bosse kunde i lugn och ro plocka fram mobilen och ta den selfie som behövdes för att logga cachen.

Cykla längs Göta kanal

Det slår aldrig fel. Igår köpte vi regnbyxor och kände oss väl förberedda för dagens cykeltur. När vi drog upp rullgardinen blev vi bländade av solen som sken från en klarblå himmel. Det kunde inte bli bättre än så här. Förutom den härliga solen var det varmt och vindstilla. En perfekt dag att cykla längs Göta kanal.

Då vi var på väg att lämna vandrarhemmet, där det även finns en camping, mötte vi frickarna som var ute och rastade hundarna. De var på tillfälligt besök i Söderköping innan de skulle fortsätta söderut. Det blev en liten pratstund innan vi for vidare.

Innan vi gav oss iväg på vår dagstur trampade vi iväg till bensinmacken där vi fyllde på med proviant och det vi inte kan leva utan, det vill säga kaffe. Med mackor, vatten och två termosar kaffe var vi redo att inleda dagens cachingrunda.

Vid en av de första slussarna vi passerade kom samtidigt slusspersonalen för att öppna slussen. Vi stannade och tittade och kunde samtidigt prata med slussvakten för att få veta mer om deras arbete. Vi trodde att många slussar fjärrstyrdes men så är det inte, alla slussar är bemannade.

Eftersom vi cyklade längs en kanal så var det plant och lätt trampat. Ja, ja, vi vet, det är inte trögtrampat med elcyklar.

Vi trodde vi skulle få ser fler båtar än vad vi gjorde. Kanske var vi här en vecka för tidigt innan semestrarna drar igång på riktigt.

När vi kom fram till MEM 17,0 blev vi tvungna att ta en ofrivillig paus eftersom det blev broöppning. Men vad gjorde det, vi hade inte Bråttom. När båten passerat och bommarna åter gick upp kunde vi ta oss över till andra sidan.

Nästan hela sträckan går att cykla längs kanalen, men vid Snövelstorp måste man cykla via ett villaområde. Vi passerade förbi Snövelstorps dansbana och vidare igenom en skog innan vi några kilometer senare återigen kom ut till kanalen.

Framme i Norsholm kände vi att Nu RÄCKEr det. Som belöning att cyklat hela vägen tänkte vi äta lunch på Kapten Bille´s, men det visa sig vara ett dåligt val. Vi beställde lax med klyftpotatis och satte oss på verandan med utsikt över Göta kanal. När maten kom in blev vi riktigt besvikna. Det var något halvfabrikat de serverade som såg ut att vara hämtad från ICA:s frysdisk som de värmt i ugnen. Nej det här var inget vidare ställe.

Vi lämnade Norsholm och trampade samma väg vi nyss kom ifrån. Halvvägs stannade vi vid en rastplats och plockade fram kaffet. Då blev det broöppning. Det var en annorlunda broöppning eftersom bron sköts tillbaka på hjul längs vägen.

Tillbaka i Söderköping hade vi krafter kvar att logga några burkar till. Vi gav oss på ett par multisar och en tradd. När Bosse låg i en märklig ställning tittade en dam med hundar på oss och Leena förklarade vad som pågick. Damen hade hört talas om vår hobby och tidigare sett folk leta runt i skogen en bit bort.

Som avslutning åkte vi och tittade på en Traktor av sten.

64 loggade burkar senare kände vi att det fick räcka för idag. Det var dags att packa ihop för att åka hem för nästa dag var jobbar dag.