Skokloster

Dagens utflykt tillika burkjakt bar av till Håbo kommun och Skokloster. Skokloster är mest känt för sitt ståtliga slott från 1600-talet som räknas som ett av Europas främsta barockslott. Slottet har tidigare varit i privat ägo men ägs numera av staten.

Runt slottsparken finns flera cacher plus en LAB som vi gav oss på. Det var svalt och blåsigt på förmiddagen men senare på dagen tittade till och med solen fram en kort stund och det blev säkert en grad varmare.

Ett par av LAB delstegen löstes innan vi gjorde en avstickare till tradden The wooden egg of Skokloster som låg en bit bort. Det var snårigt att ta sig fram till branten där burken skulle vara gömd. Men vad var nu detta, det var något som rörde sig bakom träden. När vi kom närmare tittade paret Nyval fram. De hade liksom oss inlett LAB:en och sen gjort denna avstickare. Vi slog följe med varandra och loggade det som var kvar.

Innan våra vägar skiljdes åt tog vi en gemensam Fika med barock utsikt. Vi satt i lä och fick värmande sol på oss då vi drack vårat kaffe och åt den medhavda matsäcken. 

En bit från slottet ligger Flasta kyrkoruin som troligen är från 1100-talet. Där gjorde vi en snabbesiktning av ruinen plus letade fram cachen ett stenkast bort. Sen var det dags att åka vidare.

Det fanns en del burkar vi inte loggat i området så det blev några täta stopp innan vi kom fram till Erikssund där dagens sista fynd gjordes. 

Buskhyttan UE

När solen gick upp hämtade vi Tonky73 och sen var det geocaching som gällde resten av dagen. På väg till dagens mål Buskhyttan i Södermanland, gjorde vi några stopp i Nyköping för att logga LAB cacherna Nyköping Castle och Nyköpings tema lekplatser. När de var loggade gick det till en början trögt att komma ut ur Nyköping. Det fanns så många andra burkar som ville få besök av oss. Tillslut kom vi i alla fall ut på rätt väg, men även på den fanns burkar som fördröjde vår färd.

En promenad i Burkhyttan var inplanerad, men först skulle vi besöka LAB cachen Buskhyttan UE som var anledningen till att vi hamnade i just Buskhyttan. Det är en urban exploration cache där det gäller att samla ledtrådar till LAB cachen och senare få fram var bonuscachen är gömd.

Det är ett ganska stort område där det även finns andra varianter av cacher som vi passade på att logga när vi ändå var där. Själva området är ett nerlagt industriområde med flera byggnader som skulle besökas för att få fram allt vi behövde.

När vi gick in i en av byggnaderna hörde vi röster. Lite längre in träffade vi en familj som var där för att fotografera. Det visade sig att de också var geocachare, men inte just denna dag då fotografering var prioriterad. Vi minns inte vilka nick de hade men en stunds pratande blev det innan vi fortsatte leta ledtrådar och de vandrade vidare med kamerorna. 

Fabriksområdet var ett avslutat kapitel så vi flyttade bilen några hundra meter för att istället ta en skogspromenad. Äggrundan och Slingan är två olika rundor som har varsina bonuscacher. Bitvis var det väldigt blött i skogen men vi lyckades ändå ta oss fram hyfsat torrskodda. 

Ett projekt vi haft och fortfarande har är att lösa D-Bomb mystar. Inte långt från Buskhyttan hade vi löst ett flertal av dessa som låg bra till längs vägarna. Vår plan var att komma hem till middagen, men tiden rann iväg när den ena burken loggades efter den andra. Det blev mörkt men burkjakten fortsatte ändå.

När alla lösta mystar var loggade svängde vi ut på motorvägen och körde hemåt. När vi närmade oss att släppa av Tonky73 kom frågan om vi skulle ta en cache till. Det hade släppt en ny cache för några timmar sedan i Nacka som fortfarande var ologgad. Klart vi skulle göra ett försök. När vi närmade oss såg vi att burken antagligen var placerad högt upp på ett berg, så det var bara att försöka hitta bästa vägen upp i mörkret. Väl framme hittade vi burken Utsikt Järla sjö med en tom loggbok. Kul att avsluta dagen med en FTF.

DNF spöke

Bosse åkte på burkjakt till områdena kring Täby. Första stoppet gjordes nära Hägernäs Brygga där det finns parkering. Bilen lämnades för en kortare promenad då det finns en handfull cacher i närheten. 

Sen bar det av i bilen och några till burkar loggades, men sen blev det tvärstopp. Flera DNF:er på raken kändes inte alls bra. Snön kanske spelade ett spratt i burkjakten? Gribbylunds kapell såg inte svår ut men ändå gick det inte att hitta burken. Senare berättade CO att burken ramlat ner och var gömd i snön. Den hittades vid ett senare besök. 

Vid Gribby #2 träffade Bosse klingoklang, mor och dotter som var nya på det här med geocaching och letade efter sin allra första cache. Oturligt nog hade det valt en cache som plogbilen skottat över. Trots idogt grävande hittade vi inte burken. Istället tipsade Bosse att de kunde gå till Täby #5 som är en enklare burk. Dottern som kanske var 5-6 år berättade vad som kunde finnas i burkarna. Hon var intresserad av att hitta små leksaker, men Bosse förklarade att burken var liten och att hon inte skulle ha för stora förväntningar. Bosse önskade dem lycka till och åkte vidare. Några burkar senare dök de igen vid Gribby #3. Dottern berättade stolt att de hittade den förra burken. Nu letade de efter sin andra burk. Med lite hjälp av Bosses pekande var dottern skulle leta så kunde de logga sin andra burk. Kanske får de blodad tand och loggar fler.

Säg den glädje som varar. Vid Elvira’s trail part two var det dags igen för att logga DNF. Sen följde en hittad, en DNF, en hittad och 3 DNF:er på raken. Ingen bra dag det här.

Med så många DNF:er kändes det inte kul så istället för att jaga burk parkerades bilen för att laddas med ny energi. Medan bilen vilade tog Bosse en promenad till centrum för att handla tröstgodis inför kvällens långfilm.

Ja ja, fick i alla fall ihop 16 loggade cacher, men det kändes inte okej med 8 DNF:er. Troligen är det snön som gömt burkarna så det får bli ett nytt besök när den töat bort. 

Mendelejev

Om man inte vet vad Mendelejev är så kan man googla på det. Då hittar man information om att det är namnet på Dimitrij Mendelejev, mannen som publicerade den första upplagan av periodiska systemet. Där kan man säga att vår resa inleddes med att lösa mystarna i det periodiska systemet. Vi visste att även T@bibito höll på att klura på dessa så vi slog oss samman och löste de tillsammans. Sen var det bara att boka lämplig dag när de skulle loggas. Det var många utspridda burkar så vi räknade med att det skulle ta två dagar. Planen blev att logga cacherna två lördagar efter varandra. 

Vi delade upp burkjakten i olika områden. I flera områden var burkarna placerade bakom vägbommar så det blev en hel del vandrade. 

Hela vintern har varit snöfattig i Stockholm men typiskt nog kom det väldigt mycket snö just de här dagarna. De burkar som låg nära vägar hade vi inga större problem att hitta men de i skogarna var desto jobbigare. Generellt hade alla cacher terrängfaktor 1,5 vilket vi tycker inte alls stämde. Många burkar låg lång ut i skogen och ibland i täta granskogar och i kärrliknande områden vilket istället borde haft terrängfaktor 2,5-3. Just de som låg i våtmarker var jobbiga eftersom marken var snötäckt och det gick inte att se var man kunde gå utan att trampa igenom och bli blöt. Just blöta blev vi första cachingdagen och vi frös som sjutton när vi bestämde oss för att avbryta burkletandet denna dag.

Nästa lördag vi gav oss på denna serie hade det fallit ännu mera snö och det kändes mer som vi var i Norrland än utanför Stockholm. Det var kallare vilket var bra eftersom marken var frusen och vi trampade inte igenom där det fanns vatten i skogen. 

Även om det här var en slitsam serie att logga så kände vi oss väldigt nöjda när vi var klara. Men vi frågar oss ändå om inte T-faktorn borde höjas på många av de här cacherna? 

Skattjakten avlutades (nästan) på lerig traktorväg

En lagom lång utflykt den här gången blev till Sala. Där finns några LAB cacher vi ville logga och de tog oss till Silvergruvan. Där tittade vi på Drottning Christinas skatt och det gav resultat i form av en hittad plastburk.

Vi fortsatte ut på landsvägen och kunde konstatera att det inte var någon Rusningstrafik. Det var utan nyfikna mugglarögon vi rörde oss mellan platserna där burkar med loggremsor signerades. Kring mataffären såg det trångt ut på parkeringen, så där fortsatte vi förbi.

När den 60,e Breddgraden passerades var det inte långt kvar till ett av dagens mål.

I Saladamm,s skogen finns många intressanta plastdetaljer att studera längsmed grusvägarna. Om det var lugnt med trafik på landsvägen så var det helt tomt på de här vägarna. Det var inga problem att stanna mitt i vägen om man kände för det för här kom inga bilar. Hoppades vi i alla fall. 

Ungefär 40 loggade burkar senare svängde vi in på den sista delsträckan som tog oss djupt in i skogen. Nu hade det blivit mörkt men det var ändå inga större problem att hitta burkarna. Grusvägen slutade vid en vändplan, men några till burkar fanns längre bort och där fortsatte en traktorväg. Den såg väl okej ut tycket Bosse och körde vidare in på den. Då kom vi till en nerförsbacke med en brant uppförsbacke längre fram. Nu blev det problem för här smalnade vägen av och blev väldigt lerig. Frågan var om vi skulle fastna eller lyckas backa tillbaka. Det var svårt att se den smala mörka vägen bakom bilen och lera sprutade då vi nästan körde fast. Men efter en del trixande kom vi i alla fall återigen tillbaka till den grusade vändplanen. Nu fick det räcka, magen kurrade.

På restaurangen vid Sala torg åt vi middag. Från vårat fönsterbord kunde vi konstatera att en lördagskväll i Sala inte lockade speciellt många till torget. Vi såg nog inte fler än ett par stycken passera. Anledningen var nog Corona som höll folk hemma, så det kändes bra. Vi hade hållit oss borta från stan hela dagen och bara jagat burk i skog och andra avlägsna platser, men nu när gatorna låg öde smög vi oss ut med GPS:en och letade fram några sista burkar innan den här dagen var slut för oss.

Nästa dag syntes spår av vad bilen varit med om. 

Med geggiga skor avslutades långhelgen

Vid Linköpings Universitet har vi jagat cacher tidigare och nu hade det dykt upp några nya. Det var främst LAB cachen som lockat oss dit, men vi tittade runt efter andra cacher också. FADväntskalender 01: En något låghalt monark är en snygg cache som fick oss att tänka på The Monark´s Right i Uppsala. De är två helt olika cacher men har ändå något gemensamt. 

Innan vi lämnade Universitetsområdet gick vi till This is not our frog (Virtual Reward 2.0) https://coord.info/GC890DD och sa hej då till en hund. 

I Gamla Linköping gjorde vi ett par LAB cacher. Den som heter The Hunt for Pink December tycker vi var annorlunda och rätt kul. Man skulle följa efter CO genom att titta på en film där han pekade ut var delstegen var. På några ställen försökte han finta bort oss, men vi lyckades hänga med. 

Som vanligt fastnade vi både här och där eftersom burkarna lockade kvar oss. Så småningom lämnade vi Linköping och körde vidare till Leverstad där vi svängde in på småvägarna för att logga Q vs. Q. trailer. Den lilla glimma sol vi sett försvann snabbt på eftermiddagen och det blev snabbt mörkt.

På andra sidan motorvägen ligger Löfstad slott. Där gav vi oss på resans sista LAB innan vi skulle åka hem och avsluta resan. Delstegen var placerade kring slottet och vissa var lite luriga att se i mörkret men det löste sig ändå ganska bra. Det som var svårare var att hitta rätt väg i mörkret. Vi tyckte vi tog en bra genväg men det var antagligen områdets lerigaste stig. Lite skit under fötterna fick vi tåla efter en långhelg som denna. 

Många cacher hade loggats och många nya platser hade vi besökt. En bra kombination.

Att klyva en fingernagel gör ont

Det var dags att åka vidare, men inte så långt. Första stoppen gjorde vi för att hälsa på Masken i Huskvarna. Ett stopp blev två stopp och så vidare. Det visade sig finnas en hel del att göra i Husqvarna så det tog ett par timmar innan vi körde vidare. 

Det kändes lite spöklikt då vi rullade in till Gränna Polkagrisstaden. Det är klart det är livligare där under sommarmånaderna, men det såg ut som polkagristillverkarna helt slagit igen. Kanske har de gått i konkurs under dessa coronatider? Om det är så vet vi inte men vi fick den känslan.  

Färden fortsatte norr ut längsmed Vättern till Fyren i Hästholmen. Där hittade vi ett fäste under fyren som såg ut att tillhöra en cache, men burken var borta. Vi tittade runt om burken hamnat på marken, men då fick vi istället syn på ett petrör. Fästet under fyren är antagligen från en annan gammal cache.

Nöjda med fyndet fortsatte vi till Erstorp där vi förutom flera lösta mystar loggade ett helt gäng traddar. En cache var riktigt envis och ville inte visa sig. Misstanken var att burken skulle finnas i ett rör med ett lock på, men locket satt fast. Bosse tog fram fällkniven och försökte bända upp locket. Han tog i hårdare och hårdare. Då knäppte det till och fällkniven vek ihop sig med Bosses pekfinger emellan. Sjutton vad ont det gjorde när nageln klövs. Tur i oturen blev det bara ett litet jack i fingret. Platsen lämnades med ett blödande finger och en loggad DNF.

Att Alla Spelar Tennis måste vara ett överdrivet påstående. Det var tomt på tennisplanen och med tanke på Bosses finger var det inte att tänka på att svinga racket där. Benen var det däremot inget fel på, så med älgkliv tog vi oss fram till gömman.

Alvastra Klosterruin är en intressant plats. Det är ett före detta cistercienskloster som grundades av franska munkar år 1143. Det finns grunder och delar av byggnaderna kvar så man får en bra uppfattning om hur det en gång sett ut.   

Inte långt från ruinen ligger huset Strand där författaren Ellen Key bodde under många år. 

Färden fortsatte och burkjakten blev mer intensiv. Så fort det dök upp nya cacher stannade vi och bitvis duggade burkarna tätt. Dagsljus övergick till skymning och blev tillslut mörker.

Det var alltså bäcksvart när vi kom fram till Tåkern Naturreservat. Där finns Estelles Stig som leder till olika platser med information om djur och natur. Det fanns inget ledljus förutom våra pannlampor då vi tog oss fram på stigarna i skogen. På en av platserna hoppade vi högt då ett djur röt till precis bakom oss. Ljudet kom från en högtalare och ingick i informationen man kunde läsa om djuren. 

Vädret blev sämre när vi kom till Vadstena. Det började regna så vi tog skydd på en restaurang och tog in något att äta. Mätta men fortfarande lite blöta gav vi oss ut i blåsten för att leta delsteg till Adventure Lab Vadstena. Det hade i alla fall slutat regna vilket gjorde det lite behagligare. Meningen var att vi skulle logga LAB delstegen och några traddar som vi passerade, men andra traddar tog oss på en längre runda än vi tänkt oss.

Tiden rann iväg och tillslut avbröt vi för att återvända till bilen. Målet för denna dag var Linköping där vi övernattade. Strax innan midnatt checkade vi in och kunde summera dagen som gett oss 80 loggade cacher. 

Hundägaren fick skäll

Morgonen i Jönköping inleddes med en Kvarnvandring utmed Dunkehallaån. Längsmed ån finns flera traddar och LAB delsteg. Vid ett av de sista delstegen höll de på med att bygga om en bro, så det blev till att ta en omväg runt området och klättra ner för ett berg för att komma rätt. Väl framme fick vi syn på en annan bro. Då frågade vi oss, varför tog vi inte den vägen?

Benen hade fått sitt på morgonpromenaden så nu satte vi oss i bilen och körde åt samma håll som vi varit dagen innan. Vi var till Domsand dagen innan för att göra LAB:en där, men då var det bäcksvart plus att ungdomar höll på att busköra på parkeringen, så vi sparade den till idag. Området såg mycket trevligare ut på dagen när det var ljust. Det var tydligen en båtklubb och det hade vi inte sett dagen innan då vi kört en annan väg. Båtklubben såg välvårdad ut med flera bryggor och en pir som ledde till Fyren i Domsand. 

Men vad händer? På avstånd såg vi en polisbil stanna vid vår bil. Det var långt avstånd så det syntes inte vad som hände. Var det vår bil de var ute efter eller något annat? Kändes inte som vi parkerat fel så de kollade säkert något annat. När vi var klara återvände vi till bilen och då hade polisbilen kört iväg.

Uppdraget i Domsand var avklarat och vi återvände till Jönköping, men passerade de centrala delarna och fortsatte till Ljungarum och Strömsbergs naturreservat. Vilket flyt vi hade som lyckades få den sista platsen vi Strömsberg #1 Parkering 1. Förberedelserna var klara för en längre vandring i naturreservatet där vi skulle leta fram sådant som vi gillar, alltså sådant av plast. Det var ett härligt område att vandra i, kanske bitvis lite väl geggigt, men annars bra. 

Mot slutet av vandring kom en stor hund springande mot oss och hoppade upp på Leena. Bosse började tokskrika åt hundägaren som var långt bort att hon skull koppla hunden. Hon tyckte att hunden måste ju få springa av sig. Ja i en hundgård kanske men inte genom att hoppa på oss och springa lös i ett naturreservat. Bosse kokade inombords och behövde lugna ner sig. Vi gick tysta vidare mot nästa cache och sen tillbaka till bilen. 

Tillbaka i Jönköping tog vi en promenad på Rosenlunds bankar. Ända sedan Leena spexade med Bosse genom att gömma sig på en avsats vid Europas högsta Atlanthavsklippa på Irland och fick Bosse att tro att hon ramlat ner, tycker han det är olustigt att Leena går nära branta kanter. Klart vi var tvungna att gå nära kanten för att leta efter en cache vid ett träd, men Bosse höll ett vakande öga på Leena så hon inte gick för nära kanten. 

Många cacher hade loggats den här dagen och den skulle avslutas med några till. Det var mörkt då vi vandrade runt i Jönköpings stadspark, men vi var långt ifrån ensamma. Ett gäng löpare tränade backträning, andra höll på med ett gympapass på steppbrädor och förstås de som rastade hundar eller bara tog en promenad.

Tillbaka på hotellet svidade vi snabbt om för att gå till den enda restaurangen som var öppen i området. Den passerade vi tidigare och det såg ut som en BBQ restaurang. Vad snopna vi kände oss för det var inte alls någon amerikansk restaurang, det var en med stil från mellanöstern.   Men va sjutton spelade det för roll, vi älskar meze så vi beställde in en massa småplock. Restaurangen var väldigt stor med många bord, men det var bara vi och ett par till där. Killen som serverade var noga med att påpeka att de måste stänga nio och fick bara servera alkohol fram till åtta. Inga problem för oss för vi kände oss dödströtta.

Skogsmusen visade vägen

Att vara de enda gästerna på hotellet hade sina fördelar.  Vi blev serverade vid bordet och en hel vagn med till viss del förbeställd frukost rullades fram till oss. Fullproppad med ny energi lämnade vi hotellet och styrde mot nya mål.

Den här dagen ägnade vi mycket till att logga Gamla 202:an mystarna. Det är en serie med över 30 cacher plus två bonuscacher. Alla burkar låg nära ensliga vägar där inte speciellt många bilar passerade så det var enkelt att stanna och leta burk utan att stå i vägen.   

Koleragraven, Forsvik är en cache gömd på en intressant plats. Koleragraven är inhägnad och ligger avsides i skogen. På platsen finns en stor sten med en minnesplakett. 1866 drabbades Forsvik av en koleraepidemi och hälften (155 st) av byggdes befolkning insjuknade. Av de smittade dog 34 personer och 15 av dem begravdes här i skogen.

Gällsebo-Rosendala var även den en trail längsmed småvägar i skogen. Även om vi passerade en del hus var det mest skog vi såg. En del skog var avverkad och kanske även burkarna för ett par burkar hittade vi inte. 

Det blev en hel del trailar denna dag och många cacher loggades, men vi hann även med fyra olika LAB cacher. Vid en av de sista skulle vi logga finalen sent på kvällen och det var en bit att gå till cachen. I skenet av pannlamporna letade vi efter burken. Då fick Bosse syn på en liten skogsmus som försvann in under en sten. Ficklampan lös upp där musen sprang in. Men titta… är det inte… Där under stenen var burken. Tack för hjälpen lilla skogsmus.   

Nu fick det räcka med burkletandet. 119 cacher hittades den här dagen vilket vi var nöjda med. Nu fortsatte vi till Jönköping där vi övernattade. 

Soppatorsk i början av bilresan

I mellandagarna gav vi oss iväg på en geocachingtur för att utöka vårat GC-konto. Främst var målet att logga cacher längsmed skogsvägar som vi sett ut väster om Vättern. Vi lämnade Stockholm väldigt tidigt på morgonen så hela resan till Vättern gick i mörker.

När solen var på väg upp kom vi fram till en rastplats som blev vår första bensträckare.

Rastplatsen var ingen tillfällighet, vi hade noggrant planerat att stanna just där. Soppatorsk är en gammal cache från 2005 som vi länge haft ögonen på men aldrig haft vägarna förbi, förrän nu. Vi hade sett på gamla bilder att burken loggats med hjälp av både klätterutrustning och stege. Vi hoppades att stegen skulle räcka till och det gjorde den tack vare den långe mannen. Att få fram burken visade sig bli en utmaning för den hade frusit fast i ett tjockt lager is. Efter flera försök att dra och hacka loss burken började vi fundera på andra metoder. Det slutade med att vi offrade kaffet vi hade i termosen. Den varma vätskan hälldes över isen och det gjorde susen. Burken lossnade och vi kunde signera loggremsan. 

Efter den tidsödande men roliga loggningen fortsatte vi in på skogsvägarna. Både längsmed trailen på Bergsjövägen och Kvarnsjön-Bocksjön letade vi fram många burkar. Det här var outforskade områden för oss och flera fina platser besöktes. 

När vi kom till Forsvik drog vi ner på tempot. Bilen parkerade vi och tog en promenad i det gamla brukssamhället för att samla in ledtrådarna till Forsviks Industrihistoria ALC. 

Sen fortsatte vi till Karlsborg för att titta på den nedlagda järnvägsstationen. Det var nog längesedan det kom tåg till den stationen eftersom spåren var bortplockade. På stationens framsida finns en pizzeria där vi passade på att få en bit mat.

Vid regementet i Karlsborg finns två LAB cacher. De tog oss runt till delar av regementet vi tidigare inte besökt och det kändes både kul och intressant. Förutom LAB letade vi fram flera andra burkar som vi tycker höll bra kvalitet. Alltid kul när utläggarna försöker göra något extra med sina burkar. 

Burken som skulle vara gömd vid Garnisonskyrkan hade rullat iväg eftersom det pågick renoveringar vid platsen. Trots att objekten var flera meter ifrån den publicerade koordinaten var det inte svårt att gissa var man skulle leta, men att hitta burken var desto svårare. Vi detaljsökte objekten noga utan positivt resultat. Då var det bara att ta en vända till och titta i varje litet utrymme och känna på allt som kunde gömma en burk. Rätt som det var höll Bosse i burken. 

I Karlsborg skulle vi övernatta så efter besöket på regementet körde vi till hotellet och checkade in. Där var det ingen trängsel. Vi var de enda gästerna och det kändes bra för vi ville inte träffa andra människor. 

Väskorna ställdes in på rummet, sen gav vi oss iväg på kvällscaching. Allt annat så som bra att ha saker fick vara kvar i bilen. Flera extrabatterier låg i väskan så vi behövde aldrig Kolla GPS’en. Vi kom fram till ett militärtövningsområde där bommen stod öppen och inga anslag om att övning pågick. Trots att bommen var öppen upptäckte vi att det var militärövning vid GZ där en stridsvagn bevakade området.

Vi hade inget direkt mål när vi snurrade runt och loggade burkar i mörkret. Trots det fick vi ihop ytterligare 16 loggade cacher. Totalt sett en bra dag med nästan 100 loggade cacher.