Sevärdheter ett par timmar från Stockholm

Eftersom vi inte äger någon bil hyr vi när vi behöver en och ibland hyr vi längre perioder. Under semestern hyrde vi bil i två veckor och det skulle förstås utnyttjas. Den första veckan gjorde vi flera dagsutflykter.

Första dagen kom vi inte längre än till Segeltorp innan vi gjorde första stoppet för att titta om Jag syns. Visst syntes du och spöt vi hade med i bilen kom till användning. På det lilla berget finns flera luftvärnsställningar från 2:a världskriget. En snabb titt innan vi fortsatte vidare.

In i bilen igen och ut på E4 för vidare färd till Nyköping. Där var det stort party för en massa år sedan, det så kallade Nyköpings Gästabud. Det var nog ingen rolig fest eftersom den dåvarande kungen var lite smågrinig på sina bröder. Kungen låste in bröderna och kastade bort nyckeln och lät dem dö i fängelsehålan. 
Tidigare har vi bara sett slottet när vi kört förbi. Ingen av oss hade tidigare varit inne på borggården, så när vi ändå var där passade vi på att ta en titt. På borggården höll de på med teaterrepetitioner så vi försökte hålla oss en bit från dem.

Nu var vi på väg till Norrköping men valde att först göra en avstickare till Finspång för att logga en LAB och och en virtuell cache.

Det finns många Sevärdheter i Norrköping och flera av dessa kommer man till om man gör de LAB cacher som finns där. Vi besökte tre olika LAB plus andra cacher som fanns i närheten.

Sen åkte vi hem för att ladda inför nästa dag. Då bar det istället av norrut till Arlanda Airport för att logga den virtuella cachen. Arlanda var helt öde i dessa coronatider. Det kändes surrealistiskt när vi stod nästan helt ensamma i avgångshallen. Men där hängde vi inte speciellt länge. Det var fint väder ute och andra cacher väntade på oss.

Ett par kilometer norr om Arlanda ligger Laggatorps naturreservat och där finns The Deo-trail. Man kan säga att alla burkarna luktade gott. Vandringstrail består av sju cacher som startar vid en parkering och tar en runt på en liten stig. Det var varmt och torrt när vi var där, men vi kan tänka oss att det är sumpigare i marken och mer mygg under andra delar av året. Det var i alla fall en trevlig stig att följa och alla burkar hittades utan problem.

I Uppsala finns många LAB cacher och vi hann med att göra några av dem innan det var dags att vända hem. LAB cacher ploppar numera upp lite här och där. Fördelen med LAB är att ofta ligger delstegen nära ”vanliga cacher” så man kan på så sätt slå två flugor i en smäll. Men i Uppsala har vi loggat ganska mycket tidigare så det blev inte många vanliga cacher loggade.

Hemma på kvällen satte vi oss på balkongen och planerade för näst lite längre resa. Mer om det nästa gång.

Bo i Bo

Det dröjde inte många dagar innan vi återigen satt i en bil på väg väster ut. Resan började med ett besök i Strängnäs för att logga den virtuella cachen Kungstornet – Virtual Reward.

Efter att besökt Kungstornet tog vi oss ner till centrala Strängnäs för att göra en LAB. Den tog oss till välkända platser som vi varit på många gånger tidigare. Men ett ställe vi inte varit på fick besök av BandLEngstrom och det var glassbutiken som säljer Rättviksglass, ett märke vi tycker om. Det blev alltså en kort paus i solen innan vi vandrade vidare. Kvarnen var ett av LAB:ens delsteg och den ligger på ett berg, men vandringen dit är inte speciellt jobbig. Vi letade fram svaret vi var ute efter och var på väg att gå vidare då en äldre man kom ut från kvarnen och frågade om vi ville komma in och titta. Nyfikna som vi är följde vi med in och fick en privat guidning av kvarnen. Det var intressant och vi kände oss tacksamma att vi av en slump hamnat där.

När vi var klara i Strängnäs körde vi vidare till Eskilstuna för att även där logga LAB caher plus den virtuella Pin Point – Virtual Reward 2.0. En och annan ”vanlig” burk loggades också. I Vingåker hamnade vi på en trail som tog oss till en annan trail som tog oss till en…. Så höll det på när vi passerade Katrineholm och vek av nordväst för att fortsätta söder om sjön Viren där det finns många D-Bomb cacher.

Större delen av eftermiddagen bestod av att logga trails och då tar det tid att komma framåt, för det bli många täta stopp. Tillslut bestämde vi oss för att ta en Paus och övernattade i Örebro.

Nästa dag fortsatte vi till Karlskoga för att logga Bodaborg (beam me up), en cache som länge legat på vår att göra lista. Det fanns inga fästpunkter för repet men det löste vi med att köra fram bilen och fästa klätterrepet i dragkroken. Sen var det en baggis att ta sig upp.

Uppdraget var avklarat i Karlskoga så vi vände tillbaka samma väg vi kom via Örebro och Vingåker där vi hoppade in på en lång trail som tog oss vidare på grusvägar.

Bo träff vid Bo skylten i Bo.

I Katrineholm gjorde vi LAB:en Den sköna lustgården som tog oss till intressanta platser vi tidigare inte besökt. Sådant gillar vi. Speciellt området med den pimpade miljön.

De sista cacherna loggades i Katrineholm där vi även åt en sen middag. Strax innan midnatt var vi åter igen hemma efter en lång burkjaktshelg.

Invigde fiskespöt med fiske på hög höjd

Tillsammans med Tonky73 hade vi löst en massa pusselcacher. Så när vi hittade en helg som passade oss alla gav vi oss av till Värmland.

Fredagen bjöd på underbart väder, så det där med att sola skiner i Karlstad verkar stämma. Den första mindre burkjakten gjorde vi i Filipstad. Nu är inte John Ericsson – Virtual Reward 2.0 en fysisk burk med loggremsa som ska signeras, den kan man kanske inte kalla för burkjakt. En virtuell cache loggas normalt med ett foto som bevis att man varit där. I förbifarten löste Leena mysten Kan du rita? som var en riktigt rolig cache.

Vi lämnade Filipstad och försökte fokusera på ett av våra egentliga mål, Puzzle. Det är en serie pusselmystar som på geocachingkartan bildar bokstäverna PUZZLE. Hela serien består av 81 cacher och täcker alla D/T kombinationer.

För ett år sedan köpte vi ett fiskespö men har fram till nu inte behövt använda det. Men den här dagen blev det premiär och en hel del plastburkar fångades in från träden. Allmänt sett var det en mycket trevlig serie med variation av enkla och lite svårare burkar, även om alla som vi minns det var pet-rör.

Det var flera timmar kvar av dagen när vi var klara med pusselcacherna så vi letade upp nya områden i närheten med många burkar. När vi kom till Brattfors kyrka svängde vi in till ÖVPT trailen. Den gick relativt snabbt att logga så vi spanade efter fler områden.

Men se där, en pist med olika svåra nerfarter. Eller vad var nu detta? Svart #1, Grön #1, Vit #1, Röd #1, Orange #1 och Blå #1 var förstås namnen på olika serier av cacher. Vi provade på dem alla. Svårigheten för oss var främst vägen som på ett par platser var svårframkomlig. På ett ställe var det ett så stort hål så Bosse och Tonky73 valde att gå den sista biten medan Leena vände bilen och körde runt för att möta dem några hundra meter längre fram.

När vi väl bestämde oss för att klockan i alla fall var mycket körde vi till Karlstad för att övernatta.

Nästa dag hade vi ännu ett stort, eller rättare sagt långt mål framför oss. Brattforsturen är cirka 30 kilometer lång med 100 cacher plus en del andra cacher längs vägen, så vi hade att göra en stund. Vädret var inte lika bra den här dagen, men vi slapp i alla fall regn och det var vi tacksamma för.

När vi gav oss på LAB cacher i Filipstad och Kristinehamn öppnade sig himmelen. Periodvis ösregnade det så vi blev sittande en stund i bilen.

Innan vi började resan hem avslutade vi cachingen med att logga flera LAB cacher i Örebro plus de viruella cacherna Svampen – Virtual Reward 2.0 och The King.

Cachingkontot ökade med 300 den här helgen. Trötta men väldigt nöjda med helgens äventyr parkerade vi bilen när vi kom hem klockan 2 på natten.

Världens ände

Det här skulle egentligen inte bli någon geocachingdag, men det blev mer än vi tänk oss. I Vagnhärad besökte vi en möbelaffär där de hade en del saker som intresserade oss. När vi ändå var där passade vi på att logga några burkar.

Det var riktigt fint väder och vi var sugna på att promenera, så vi parkerade bilen vid torget och gick till D-Bomb T #Vagnhärad runt 01 – Start. Det är (var) en slinga med 17 cacher plus en bonus. Vi tycker det var ett trevligt område att ströva runt i så det är synd att serien har arkiverats. Bonusen var tyvärr helt genomblöt så den kunde vi inte skriva på.

Det kurrade i magen så vi körde till Världens ände, det vill säga Trosa. Där åt vi en god men sen lunch på Fina Fisken som ligger vid Trosaån.

Om nu världens ände ligger i Trosa så måste det väl ändå vara längst ut vid Trosa Havsbad. Kändes inte riktigt som vi kommit till världens ände, så Bosse klättrade upp i en rutschkana för att se bättre. Han spanade men det kändes ändå tveksamt om det var världens ände vi kommit till.

Nu var vi både mätta och varma i kläderna så då kunde vi lika bra fortsätta jaga burkar. Vi återvände till Vagnhärad och svängde in till Trostorp hembygdsgård.

Strax efter vek vi in på grusvägen som leder mot Hunga och passerade Trosa kyrkor/churches #3 Trosa lands kyrka.

Nu var vi i ett för Bosse välkänt område. I Gammelbo har Bosse näst intill vuxit upp. Torpet var på 1800-talet ett fattighus men blev senare bostadshus. Bosses mormor hyrde till en början torpet i slutet av 1960-talet och köpte senare loss det. Många somrar och helger har tillbringats där och det finns många minnen därifrån. Huset har alltid varit välskött med blomsterträdgård. Nu när man ser det slitna och fallfärdiga huset känner man bara sorg att ingen tagit hand om det bättre. På bilden syns det lilla huset som ser obebott ut och bakom det är det större huset där någon bor, men det ser lika förfallet ut.

Färden fortsatte på Hungaleden till vi kom till TB&GC-Hotel Tureholms slott.

Återigen var vi i Trosa. Det hade blivit mörkt när vi körde runt bland de avslutande coacherna och fick Den sista vilan innan det var dags att åka hem. Vi som bara skulle åka till Vagnhärad och titta i möbelaffären och logga ett par cacher. 12 timmar senare, strax innan midnatt, kom vi hem. Dagen blev mycket längre än vi tänkt oss, men väldigt rolig.

Challenge jakt i Bro

Fem dagar efter att Leena cyklat omkull och brutit handleden återvände vi till Ekerö för att träffa paret som tog hand om våra cyklar. De var ett trevligt par som vi gav en present som tack för hjälpen. Bosses cykel hade knappt något märke alls, bara en stänkskärmshållare som böjts. Leenas cykel såg desto värre ut och skulle behöva en hel del omsorg.

När olyckan hände var vi påväg att logga multi Vy.”Mastbacken”. Vi åkte dit och parkerade bilen för att gå den sista biten till finalen där vi fick fin utsikt över Tappström.

Leenas cykel lämnade vi in på cykelverkstad. Hon skulle inte kunna cykla på flera veckor. Att cacha ensam med en hand kan vara svårt, men är man två så går det bra. För att uppfylla en speciell challenge i Stockholm behövde vi logga sju burkar i Bro kommun.

Vi körde norrut och frågan var om vi kört för långt och hamnat i Dalarna? Nej då, bara några stopp i närheten av Rotebro golfbana för att logga ett par burkar.

Meningen var att vi även skulle logga en LAB i Upplands Väsby innan vi körde till Bro, men det började ösregna så vi var inte alls sugna på att gå ur bilen. Istället tog vi en varsin smörgås och drack kaffe.

Färden fortsatte till Tibble där några enkla burkar loggades i ”rätt kommun”. Regnet avtog och hade nästan helt upphört när vi kom till Drottningvägen i Bro. Då kändes det som vi kunde åka till Lejondals naturreservat för att ta en promenad längs löparspåret där det finns flera cacher. Från den sida där vi stod hade vi fin View of Lejondals castle som låg på andra sidan sjön.

Flera färgglada larver trängdes på kvistar på flera träd och lös nästan upp där vi kom gående. Vi gick slingan lite bakvänt så vi avslutade där man skulle börjat med Lejondal 1.

Nu hade vi fått ihop alla loggningar vi behövde. Då satte vi oss i bilen och körde till Älvsjö där vi loggade Challenge – 50 hittade i Stockholms alla kommuner. Dagens mål var slutfört och vi kände oss nöjda trots att cachingdagen blev kortare än planerat pågrund av allt regnande.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Någon kanske frågar sig, har BandLEngstrom slutat jaga burkar? Nej då, men vi ligger efter med skrivandet och det beror på att luften gick ur oss i mars. En hel del annat har påverkat burkjagandet också, men vi återkommer till det.

På vardagarna väcker klockradion oss och vi lyssnar alltid på nyheterna innan vi kliver upp. Den 16:e mars hörde vi rubrikerna läsas upp och då utbrister Bosse högt och tydligt, FAN, FAN, FAN!
 Donald Trump, USA:s president hade just meddelat att USA:s gränser stängts pågrund av covid epidemin. Det var fem dagar innan våran tre veckor långa semester skulle börja. Hela resan var beroende av att vi fick flyga in i USA, men nu spolierades allt. Allt vi in i minsta detalj planerat och sett fram emot var som bortblåst. Det var bara att bita i det sura äpplet och ställa in semestern och gå till jobbet istället.

Så här några månader senare har vi fortfarande inte fått ersättning för allt vi lagt ut, så det blir kanske en stor torsk på semesterkontot.

När vi ändå var hemma och hade tid över gjorde vi en helomvändning. Vi har inte haft några planer på att flytta och har trivts väldigt bra på Södermalm. Bosse har gillat utsikten över kanalen och det har gett oss harmoni att se vatten. Det visste Leena som visade en annons på en nybyggt hus vid Liljeholmskajen. Bosse blev intresserad för där var det verkligen utsikt över vatten. Vi bestämde oss för att gå på visning. Kruxet var bara det att det fanns bara en lägenhet vi ville ha, alla andra var sålda eller låg för högt upp. Kommer man högt upp i huset får man bra utsikt över stan men tappar sjökänslan och det var den vi ville ha.

Allt gick mycket fort, vi fick den lägenheten vi ville ha och tillträde tidigare än mäklaren först planerat eftersom vi var ivriga att flytta in. Ingen semesterresa och då hade vi massor av tid att packa för flytt.
Då hände en avgörande detalj när vi var på Ekerö

Vi cyklade till Stadshuset där vi klev ombord på SL båten som skulle ta oss till Tappström på Ekerö. Då klev kaptenen ut och ropade, Bosse. Det visade sig vara Mats, Bosses före detta kollega som sadlat om till kapten och körde den här båten. Vi fick sitta med i styrhytten med en varsin kaffe. Det blev ett trevligt samtal och vi sa att vi skulle ses när vi skulle åka hem. Men så blev det aldrig.

Vi lämnade båten och cyklade iväg för att logga Stig Aron mystarna. Förutom dem loggade vi allt annat som kom i vår väg.

När dagen närmade sig sitt slut var det fortfarande en timme kvar innan båten skulle komma. Det fanns en cache till vi kunde hinna med att logga och det var multi Vy.”Mastbacken”. Delsteget löstes och vi trampade iväg mot finalen. Bosse fick syn på avtagsvägen vi skulle svänga in på, men det såg inte Leena som i full fart körde in i Bosse och slog en volt över cykeln och landade platt på marken. Hon skrek högt av smärta, hon hade brutit handleden. En kille på moped stannade och hjälpa till att ringa efter ambulans. Ett par i bil stannade och hjälpte till och även en kille på MC. Killen med MC:n jobbade inom ambulansen och hjälpte till med sina kunskaper. Tiden gick men ingen ambulans kom. Då ringde MC killen och bad dem prioritera det här. Efteråt fick vi veta att han tydligen är något högt inom ambulanskåren. När ambulansen kom tog paret med bilen hand om våra cyklar så vi kunde hämta dem en annan dag. Leena lastades in i ambulansen med stor smärta och Bosse erbjöds att åka med till Södersjukhuset. Det var lite frestande att trycka på knapparna i framsätet medan ambulanskillarna höll på med Leena.

När vi kom fram till Södersjukhuset hakade båren upp sig så Leena var tvungen att kliva ner själv. Nu hade hon fått morfin och hoppade kvittrande ut utan problem. Hon skrattade och såg ut att må bra då hon promenerade in på akuten. Eftersom det var covid tider fick inte Bosse följa med så han promenerade hem. Leenas arm gipsades och hon fick inte anstränga eller belasta den under de närmaste sex veckorna.

Så var det det det här med att packa inför flytten. Gissa vem som fick göra det? Hur som helst är flytten klar och vi stortrivs i vår nya lägenhet.

Storkyrkan i Gamla Stan

I början av mars fick vi möjlighet att följa med på en speciell guidad tur av Storkyrkan i Gamla stan. Det var ett begränsat antal som fick följa med så vi kände oss priviligierade att tillhöra denna skara.

Gruppen samlades i kyrkan och medan vi väntade på att alla skulle komma tittade vi oss omkring inne i kyrkan. Men den guidade turen skulle inte hållas där utan på helt andra platser i och kring kyrkan.

Vi började med att gå till parken mellan Storkyrkan och Nobelhuset. Där finns två mindre hus och i dessa finns trappor som leder ner till katakomben (likkällaren) som sträcker sig mellan dessa. Under en period (tror det var under pesttiden) var likkällaren fylld med kistor och stanken var antagligen olidlig. I ett hörn på golvet finns benrester från ett mänskligt skelett.

Vi lämnade katakomberna och återvände ut i parken och gick mot Storkyrkans entré där vi rundade hörnet och fortsatte till liten ståldörr. Vi gick in och uppför en smal och trång stentrappa som ledde till en trätrappa och ytterligare en trätrappa. Vet inte hur många trappsteg vi gick, men många var det.

Storkyrkan är från 1300-talet och har genom åren byggts om och till ett flertal gånger. Tornet vi skulle gå upp i är 66 meter högt, men först visades vi runt i utrymmena över kyrkorummet. Det här en slags vind där det står en del kyrkbänkar och annat.

På en platå placerades på 1500-talet en kanon som var en del av försvaret av slottet.

Innan vi fortsatte upp i tornet fick vi gå ut på kyrktaket.

På en vägg syntes något som såg ut som blod. Under stockholmsblodbad pryglades en fånge där och blodet är fortfarande synligt. Enligt guiden ska det vara testat och bekräftat att det är blodstänk.

Rummet där de fem kyrkklockorna hänger är mäktigt. Kanske inte främst för utrymmet utan mer för konstruktionen som bär upp klockorna. Hur sjutton lyckades de få upp klockorna? Den största klockan är från 1400-talet och väger 5,2 ton.

Klockorna sitter inte högst upp i Storkyrkan, det finns gått om utrymme ovanför dem, exempelvis en smedja.

Trapporna ledde oss tillslut till kyrktornets topp in i ett litet rum. Rummet användes förr som utsiktsplats för brandposten. Vi fick gå ut på den smala avsatsen och därifrån var det fin utsikt. Det här var ett uppskattat besök som vi kommer minnas länge.

Träningspass utanför Södertälje

Det var länge sedan vi massloggade men nu skulle det bli av. För oss är sådana dagar som ett träningspass och det här träningspass skulle hållas i trakterna söder om Södertälje.

Sörmlandsleden är en vandringsled genom Sörmland och den är uppdelad i flera etapper. Vid många av dessa etapper finns cacher utplacerade och vi körde in på etapp 10. Körde in på vandringsleden? Jo, så var det. Bitvis går Sörmlandsleden på vägar och just här kunde vi logga ganska många burkar genom att köra till dem. Vi kom fram till en återvändsgata där leden fortsatte in på en stig så där vände vi och körde tillbaka till den större vägen.

Tvetavägen möter ”Tvetaån” på en bro och där kan man gå under. Gå kanske är överdrivet att säga, snarare åla om man vill logga burken som finns där. Den längre av oss som är smidig som ett kylskåp tog sig fram till cachen och ålade sig tillbaka ut igen.

Även om vi hade bil var vi förberedda på att vandra. Tvetaspåret är ett löparspår med 20 cacher plus andra burkar vid stigar och grusvägar. Där tillbringade vi ett par timmar med att logga mestadels burkar i granar men även ett par som var lite udda och annorlunda.

Kustleden är en annan vandringsled som är 12 km lång. Bitvis finns det cacher längsmed leden som går mellan Farstanäs och Yttereneby naturreservat. Här fick vi variation då många burkar kunde loggas med hjälp av bil men andra fick man vandra till.

Även Ekoleden gav oss motion från bilen genom att hoppa ut och in men även genom vandring.

När vi kom fram till Ekoleden – Solviksskolan (TiT 2018) möttes vi av märkliga byggnader. Skolbyggnaderna påminde om Mumindalen, riktigt fint och annorlunda.

Totalt fick vi ihop 76 loggade cacher under dagen. På kvällen kände vi oss stela efter allt springande mellan burkarna. Vi är nog lite otränade och skulle behöva motionera på fler trailar. Skadar nog inte att stretcha efter en sådan här dag.

Det gick som tåget att följa spåret

Mellan Täljö – Rydbo finns det flertal cacher utplacerade och de tänkte vi ta en närmare titt på.

Vi tog Roslagsbanan till Rydbo där dagens vandring började. Först tog vi en skogspromenad in på småstigar för att logga ett par burkar som låg avsides, sen återvände vi till utgångspunkten och hamnade på rätt spår.

Längsmed Roslagsbanan går en grusad gång och cykelbana så det var enkelt att ta sig fram. Nästan alla burkar låg intill GC-vägen och var snabbloggade. Det var nog bara en cache som låg lite mer på sidan om och där passade vi på att ta en fika paus.

Trots att det var långt att gå och gråmulet väder blev det en härlig promenad fram till Roslagsbanan Täljö. Där skulle man kunna tro att frestelsen var stor att kliva på tåget hem, men så var det inte. Målet var att vandra till Åkersberga.

En av de sista coacherna vi loggade var Borgen uppe på ett berg. Där hade det på järnåldern funnits en fornborg. Kanske fanns det rester kvar av den men vi kunde inte se några spår från den.

När vi kom ut på en större väg dök camping4us upp i deras bil. Vi blev hembjudna på fika och det tackade vi ja till. Inte långt från deras bostad kunde vi ta Roslagsbanan tillbaka till City och vidare hem.

Huddinge, Tullinge, Tumba

Huddinge, Tullinge, Tumba sjunger Lasse Berghagen och Magnus Härenstam. Vi åkte samma sträcka som i sången med pendeltåget och klev av i Tumba. Tumba är ett område där vi tidigare loggat de mesta. Låter man områdena ligga på tillväxt så dyker det upp nya burkar, och det hade det gjort som vi nu skulle skörda.

Promenaden inleddes vid sporthallen i närheten av skulpturen Häcklöparen. Via ett bostadsområde och ett skogsparti tog vi oss vidare till Tumbaån som vi följde.

Det hade varit perfekt att cykla här, men vi har som mål att gå 70000 steg per vecka, så cyklarna lämnade vi hemma. När vi kom fram till Hamra gård vek vi av in på en skogsväg. Där möttes vi av flera pimpade stenar med olika budskap. Stenarna hade inget med cacherna att göra utan var bara ett trevligt inslag under vandringen.

På väg uppför ett berg där vi skulle titta på Utsikt över Tullingesjön passerade vi ett tält där det såg ut som någon bodde. Antagligen var ingen hemma för det var tyst och lugnt. Uppe på berget var det Leena som var ivrigast att få komma upp till bästa utsiktspunkten.

I Tumba har Gustaf de Lavals lämnat spår efter sig, mannen som uppfann mjölkseparatorn och grundade AB Separator (Alfa Laval). När vi kom ner från berget fick vi syn på Gjuteriet som byggdes och användes i början av 1900-talet av AB Separator. Där fanns tidigare ett järnvägsspår som var i drift fram till 1946. Ett av ångloken som användes där finns idag vid museijärnvägen i Mariefred.

Efter att rundat ett inhägnat industriområde kom vi åter igen till Tumbaån. Vi följde ån tillbaka och kom tillslut till stationen. Från perrongen kunde vi se en kille hoppa ner på spåret vid slutet av perrongen. Det såg ut som han samlade tomburkar. Kanske inte den bästa platsen att leta burk på, vi vet ett mycket bättre sätt med hjälp av GPS.