In to the unknown

Anledningen till att vi åkte till Örebro var att logga en speciell cache i Fjugesta. På väg dit blev det några stopp längs vägen.

Vid Örebro flygplats finns en flygplats till. Det är en flygklubb som håller till på ett gräsfält. Mellan flygfälten går en väg där det finns flera burkar med flygklingande namn så som Segelflyg, Hoppare i luften, Charterflyg och Fraktflyg.

Som tur var fanns ingen burk där inne

Efter att passerat terminalbyggnaden övergick asfaltsvägen i grusväg och där fortsatte vi med CE16 Genvägen cacherna. En minitrail med sex burkar som tog oss till landsvägen som vi sen fortsatte på till Fjugesta.

anntah och Leena

Målet med helgens resa var att besöka In to the unknown… Den har fått 380 favoritpoäng så något speciellt måste det vara med den. Cachen är en fältmyst där det gäller att hitta ledtrådar i ett hus som sen leder en vidare mot finalen. Det var inga problem att hitta parkering så vi lämnade bilarna och gick fram till huset. Redan vid ingången märkte vi att det här kunde bli något speciellt.

In to the unknown…

Man känner sig inte välkommen

Huset är fyllt av en massa läskigheter som vi inte ska spoila för mycket av. Det var inte svårt att lista ut var loggboken fanns, men hur skulle vi komma åt den. Tyvärr hade någon vandaliserat i huset men CO leon-noah har återställt det och vi var de första som besökte huset efter att cachen aktiverats igen. Det syntes spår av saker som kanske tidigare fungerat på ett visst sätt men som nu inte gjorde det. Trots det är huset väl värt ett besök och kan ge de med svaga nerver kalla kårar.

In to the unknown…

In to the unknown…

Att hitta den första ledtråden gick snabbt men sen tog det längre tid att finna resten. Det är en D5 cache, alltså den svåraste nivån, och det motsvarar den verkligen. Några delsteg var väldigt kluriga så vi tog hjälp av Reyals68 som hintade hur vi skulle komma vidare.

In to the unknown…

Till slut lyckades vi komma åt loggboken och signera den.

Vi lämnade skräckhuset bakom oss och fortsatte ut på skogsvägarna. Deliverance trailen ledde oss runt östra Fjugesta med sina 39 burkar.

Ove, ena halvan av anntah

Fikapaus

På väg mot nästa cache

Vid en korsning vek trailen in på en väg som var avspärrad så de två burkarna där inne hoppade vi över och körde istället runt till andra sidan.

Här blev det stopp

Den här hinten gillade Bosse

anntah i farten igen

Ove gillar att klättra i träd

Innan vi lämnade Örebro åkte vi tillbaka till samma område som vi varit i igår för att slutföra de pusselmystar vi löst. På spåret var en av dessa och den består av flera mystar som innehåller ledtrådar till en mystfinal.

Ove stöttar när Bosse klättrar      Foto: anntah

Uppdragen var avslutade så anntah åkte åt sitt håll och vi åt vårat. Men vi körde inte raka vägen hem, först skulle Challenge – Alla kommuner i Örebro län norr om Örebro loggas.

En oplanerad paus

Gäss, kor och en svamp

På väg hem till Stockholm körde vi den södra vägen och kunde på så sätt även logga Challenge find 200 points in one day in Eskilstuna.

När vi passerade Södertälje såg Bosse ett intressant mail. En ny cache hade just publicerats i närheten av Rosenhill. Det är ett välkänt område eftersom MCparadiset är vägar vi många gånger kört på. I Salem svängde vi av och styrde mot GZ. När vi kom fram syntes i alla fall ingen bil till så vi stormade fram mot gömman. Det var kul att se att loggboken var tom och att vi fick äran att skriva först i den. Det blev en bra avslutning på en trevlig helg.

FTF

Pusselmystar i Örebro

Leena och anntah har lagt ner flera timmar på att lösa pusselmystar som finns i Örebro. Nu var så pass många lösta att det var dags att ta en tur för att logga cacherna.

Vi kom från olika håll och bestämde träff vid Challenge – 5 år som geocachare. Där irrade vi runt eftersom vi först inte såg burken. När den dök upp var den en enkel match att fiska ner den.

Höghöjdsfiske

Den var inte så enkel att logga som man först kan tro

Vid Bullparken lämnade vi en av bilarna och fortsatte i vår bil. Öster om Örebro loggades flera i mystserierna Rymden, Mot stmellosa och Flyg. Flera vägar kände vi igen från när vi förra året loggade The Heart of Sweden GeoTour.

Geocachingen tog oss ännu en gång till en intressant plats. Mitt ute i ingenstans kom vi till en stor gård. Inget konstigt med det innan vi tittade in i en av byggnaderna. Där var en legoaffär med hur mycket lego som helst, både för barn och vuxna. En del figurer var inlåsta och med tanke på priserna var de samlarobjekt. Dags att kontrollera de gamla legolådorna i källaren, det kanske finns en förmögenhet där.

Stor legoaffär

Små men dyra leksaker

Ove där han trivs som bäst

I Stora Mellösa gick vi in på den lokala pizzerian för att köpa en varsin glass. Det fanns inte många att välja på och drickautbudet var minimalt det också. Pizzakillen förklarade att de hade haft stängt förra veckan då de normalt får leverans och nästa skulle komma om några dagar. Det fanns i alla fall en varsin glass till oss, men inte mycket mer.

På jakt efter fler burkar

Grottmannen

Blommor #3 i Stmellosa land fick vi problem med. Burken kunde vi inte hitta, men då upptäckte anntah att kordinaten uppdaterats efter att Leena löste mysten för ett år sedan. Med den gamla koordinaten och den nya uträkningen fick vi fram en ny plats. Där letade vi också länge utan att hitta burken. När vi var på väg att ge upp (vilket inte händer ofta) stannade en bil och två personer klev ut. De visade sig vara CO stmellosa. Kul att få träffa ägarna till mystarna vi höll på att logga. De blev oroliga att burken var borta så de undersökte platsen. Nu när vi såg var de tittade blev det enklare och visst var den luriga burken där.

stmellosa, anntah och Leena

På kvällen valde anntah att åka till sitt hotell där de hade en förbokad middag som väntade. Vi bodde inte på samma hotell och hade ingen tid att passa så BandLEngstrom fortsatte några timmar till.

Renoveringsobjekt

Leena tog sig upp en nivå

Norr om Örebro loggade vi Challenge #242 – 10 cacher på 650 meters höjd och Challenge #243 – 101 Dalmatiner. Den senare hade en trasig burk där locket inte gick att stänga. Vi försökte så gott det gick men det var ändå en stor glipa i burken. Det finns risk att loggboken kommer bli blöt om det regnar. CO är kontaktad så vi hoppas det kommer en ny burk.

Fin ensam björk

Vi fortsatte förbi den Gamla Mataffären till trailen som kallas ÖN där vi loggade sex burkar.
Dagen avslutades med trailen Billingevägen som består av åtta burkar plus en final. Mot slutet började det mörkna så att leta bland granar blev svårare. Men alla burkar hittades och även finalen.

Mix Megapol vet vad en geocachare vill höra

17.000 loggade cacher

Bosse hade tagit ledigt halva dagen från jobbet för att tillsammans med Tonky73 åka till Sandviken och jaga burk. Främst var det två trailar utanför Sandviken vi skulle ge oss på.

Det första stoppet gjorde vi i Gästrike-Hammarby söder om Sandviken. Vägen till parkeringskoordinaten syntes inte i gps:en och även första delen av gångvägen där trailen startade saknades. Bosse spårade och uppdaterade Open Street Map, så nu syns det även på GC-kartan.

Redo för en dag på cyklarna

BT trailen är 15 km lång och innehåller 47 burkar. Det var fint väder men blåste svalt från sjön. Efter att cyklat en stund fick vi upp värmen så det var ingen risk att vi skulle frysa. När vi vek av från sjön in i skogen blev det riktigt varmt och skönt.

Vy från sadeln

En av våra lärjungar hade loggat trailen innan oss. CKAI är en av de vi lärt upp och som blivit inbitna geocachare. Läs här hur det började.

CKAI

I stort sätt hittades alla burkar enkel på bra koordinater. Förutom de 47 burkarna på trailen loggades ett par andra cacher, bland annat Earth Cachen Storsjön Konglomerat.

Tonky73

Renoveringsobjekt

Cyklarna lastades igen och vi förflyttade oss till en plats nära Mackmyra. Där skulle vi inte prova whisky utan ge oss på nästa trail. Håde trailen består av 15 burkar och är utlaggda av anntah, en annan av BandLEngstroms lärjungar.

Tonky73 loggar en cache som BandLEngstrom redan loggat

Området var cykelvänligt så vi hade verkligen valt rätt fordon. Loggandet gick inte lika fort som tidigare trail eftersom det var lite knepigare att hitta burkarna här. Koordinaterna var alltid bra så det var bara att finkamma området så dök burkarna tillslut fram. Trots att en del burkar var lite kluriga så hittade vi alla. Som väntat var myggen närgångna och attackerade oss stup i ett, men vi försvarade oss så gott det gick. Vi kan rapportera att det nu är ett hundratal färre mygg i skogen.

Cykeltrailen

Håde trailen övergick till Skogslänk med 4 burkar som i sin tur övergick till Skogsdoft med 30 burkar. Alla tre delar hängde ihop och formade ett P-liknande mönster.

När vi kom till Skogsdoft #26 var det dags för ett jubileum. Det blev cache nummer 17.000 för BandLEngstrom.

Logg nummer 17.000

När det återstod tre burkar blev det tvärstopp för Bosse. Cykelkedjan hade hoppat av. Första tanken var att det är väl bara att trä på den igen och cykla vidare, men så enkel var det inte. Det krävdes tre försök och väl inoljade händer innan allt var på plats och vi kunde fortsätta till de sista cacherna.

Totalt fick vi ihop 104 loggade cacher på dagens cykelrunda.

Den vilda jakten på Fritzicam Donauradweg

På förmiddagen besökte vi loppisen vid centralstationen. Där stod flera hundra försäljare uppradade på gator och broar och man kunde köpa allt möjligt krimskrams.

Loppis

Även på bron var det loppis

Loppis var man än tittade

Gammalt lok

Centralstationen

Efter att strosat runt på loppisen fortsatte vi till parken som kallas för Rose Valley. Naturligtvis gick vi inte dit för att lukta på blommorna utan för att leta efter en plastburk.

Vårat flyg skulle gå senare på eftermiddagen så vi hade tid att strosa runt en stund till i Chisinau.

Ciuflea Monastery

Riffle Monumentet

Taxikillen som körde oss till flygplatsen var väldigt förtjust i amerikansk 90-tals musik. Han spelade väldigt högt och hoppade mellan låtarna för att hitta just de låtar han ville lyssna på. Det gjorde inte oss något för det var en massa bra musik vi fick höra.

Hemresan skulle gå via Wien, men flyget var en timme försenat på grund av ett åskoväder. Förseningen ställde till problem för oss eftersom vi tänkt logga Fritzicam Donauradweg. Nu hade vi totalt bara två timmar på oss mot de tre vi hade haft om inte flyget varit försenat. Vi skyndade ut genom passkontrollen och tog oss fram till en taxi. Vi förklarade vart vi ville åka och frågade om det skulle gå att åka fram och tillbaka på en timme. Taxikillen sa att det var tre mil dit och trodde det skulle gå, så vi hoppade in.

Jakten på Wiens webcam

När vi kom fram poserade vi framför Fritzicam Donauradweg. Sen hoppade vi in i taxin igen. Taxikillen tittade förvånat på oss och frågade om det var allt vi skulle göra. Vi försökte berätta om geocaching men tror inte han förstod eftersom han knappt pratade engelska. Han måste tyckt vi var världens knäppaste, vilken han i och för sig kanske hade rätt i.

BandLEngstrom vid Fritzicam Donauradweg

Tillbaka på flygplatsen kunde vi konstatera att även flyget till Stockholm var försenat så vi behövde inte stressa.

Svenska Bomben?

Chisinau, Moldavien

Ny resa och nytt land. Den här gången flög vi till Moldaviens huvudstad Chisinau. Från flygplatsen tog vi taxi till hotellet. Man skulle kunna tro att taxikillen försökte slå hastighetsrekord för det gick med en världens fart. Trafiksäkerheten är inte den bästa i Moldavien, men vi kom i alla fall helskinnade fram till hotellet. Sträckan vi åkte var ungefär 15 km och det kostade motsvarande 50 kr. Helt okej tycker vi.

Hotellet vi bodde på

Hotellet ligger strategiskt bra till. 2 km norrut ligger Parcul Valea Morilor där Chisinaus flesta cacher finns, och 2 km söder ut finns ytterligare en cache i en park. Den cachen fick vänta till nästa dag, idag skulle vi besöka Parcul Valea Morilor.

Moldavien är ett av Europas fattigaste länder. På väg till parken såg vi många övergivna hus och områden som skulle behöva renoveras. En bit senare kom vi in i ambassadkvarteren och där var det mycket fräschare.

Gata i Chisinau

Parcul Valea Morilor är ett strövområde med gång och cykelbanor runt en sjö och det är där cacherna finns. Det började inte så bra för oss. Det fanns en plats som var lämplig för Valea Morilor – TB Hotel men där var det tomt. Vi letade ganska länge på olika platser men kunde inte hitta burken. Även den som varit där innan oss hade loggat DNF så burken var antagligen borta.

Där var det tomt

Vi fortsatte gå längsmed sjön och vid nästa stopp gick det bättre. Valea Morilor – Crossing blev den första cachen vi loggade i Moldavien.

Första cachen i Moldavien hittad

Superhjältar

Utsikt över sjön

Bosse vid ett lusthus

När vi kom runt på andra sidan sjön satt två mugglare precis där Valea Morilor – Breather skulle finnas. Vi bad om ursäkt och frågade om de pratade engelska. Visst gjorde de det, de var amerikaner. Mannen jobbade på den amerikanska ambassaden och hade lunchrast. Då vi berättade varför vi var så närgångna förstod de eftersom de kände till geocaching. De var väldigt trevliga så vi stannade och pratade en stund innan vi fortsatte vidare.

Fem burkar hittades i parken och tre blev DNF:ade. Nöjda med de vi hittat gick vi till en liten servering där vi köpte en varsin öl och njöt i solen. När vi var som mest avslappnade kom ett litet barn uppsmygande bakom Leena och skrek högt BUUU. Leena hoppade högt, men skrattade glatt när hon fick syn på den lilla tjejen.

Leena och den busiga tjejen

De moldavier vi träffade var trevliga. Det var inte många som förstod engelska, men på restauranger och hotellet fanns det alltid någon som pratade engelska, så det var inga problem att göra sig förstådd.

Gatukonst

I centrum letade vi efter The most central cache in Moldova, men det gick inget vidare, så vi tog lunchrast på den närliggande restaurangen. Vi valde ett rökfritt bord men kunde ändå inte undgå att känna den söta doften från vattenpiporna flera rökte.

The most central Bosse in Moldova

På paradgatan vid parlamentet var det ordning och reda. Trottoarer var hela och saknade hål och skavanker som de har på andra delar av staden. Många affärer och banker finns på den gatan och det är säkert där de välbärgade gör sina affärer. Vi kan tänka oss att de flesta i Moldavien inte har råd att handla där.

Triumfbågen

Trådbuss

Vindruvor

På hotellet blev vi tipsade om en bra restaurang där vi kunde äta moldavisk mat. Restaurangen heter Pegas. Det blev en positiv överraskning. Kyparen blev glad då vi bara var intresserad av de lokala vinerna. Vi valde ett som vi kände igen som bara kostade en tredjedel mot i Sverige. Efter en stund kom kyparen till oss igen med två andra vinglas och bad oss smaka. Ett enklare moldaviskt vin men helt okej. Han försvann och kom strax tillbaka med ytterligare ett smakprov. När vi beställde mat tog vi lite av varje för att få smaka på så mycket som möjligt. Kyparen pratade engelska så han förstod hur vi menade. Han bad oss därför byta från bordet med två platser till ett med fyra platser så allt skulle få plats.

Förrätterna

Fläskgryta med polenta

Olika korvar

All mat och vin var gott och höll mycket hög kvalitet. Att priserna inte var därefter utan väldigt låga gjorde saken ännu bättre. Nöjda och proppmätta lämnade vi restaurangen för att ladda inför morgondagen.

Kärleksfulla mygg

Vi försöker lösa MMDO mystarna tillsammans med Tonky73 och T@bibito. Sakta men säkert går det framåt och då och då får vi grön i checkern. Nu hade vi samlat på oss flera lösta mystar och det var dags att åka till mystområdet norr om Danderyd för att leta burk. Dupond eller Dupont? (MMDO15) var den första burken vi letade upp av de elva mystar som besöktes.

Är det starten för MMDO?

Tonky73

Djungeltrumman måste gått om att vi skulle komma för det var ett stort gäng myggor som hälsade oss välkomna på deras egna kärleksfulla sätt. Vi var inte lika förtjusta att träffa dem som de var att träffa oss. T@bibito hade en egen beundrarskara i form av fästingar. Flera stycken kramade om honom medan vi andra klarade oss helt. Lite konstigt för Bosse brukar vara populär bland fästingar.

En burk i ett träd men det var inte en geocache

Myggen fäktades vilt bort då vi letade burk. När vi kom ut på en större gångväg blev det glesare med mygg, men då dök istället två hundar upp. De var av den snällare modellen som viftade på svansen när de hälsade.

Se upp för indianer

Samtliga burkar hittades och det kändes bra. Mindre bra kändes alla myggbett, men det är sådant man får räkna med när man jagar burk i skogen.
I tunnelbanan på väg tillbaka till stan löstes ännu en myst. Finalen på den ligger bra till så den kommer snart besökas.

Nyfikna mugglare

Leena var iväg på en aktivitet så Bosse hade fått egen tid och visste precis hur den skulle utnyttjas.

Salem och Rönninge har legat på tillväxt och det har gett resultat. Sedan senaste besöket har ett flertal nya burkar vuxit upp och det var nu dags att skörda. Någon skördetröska behövdes inte så motorcykel passade bra för arbetet.

Det här blev årets först MC cachingrunda och den startade vid Salems kyrka. Mest var det cacher nära vägar som loggades, men även några skogscacher besöktes. De i skogen var det inte långt att gå till eftersom det kan bli obekvämt att knata runt i MC ställ.

MC-caching

På Lilla Vi’s trail loggades sju burkar och sen fortsatte färden ner till Bergviks Brygga, H19 där vägen tog slut. En nyfiken herre tittade på Bosse från sin tomt när han gick runt med GPS:en. Burken hittades bakom ett hus där det stod ett par bilar. Just där syntes inte Bosse så den nyfikna herren undrade nog vad som hände där bakom. När Bosse körde iväg kunde han se mannen i backspegeln gå mot huset. Antagligen blev han orolig att och trodde att Bosse var en biltjuv. BandLEngstrom har inga onda avsikter så den nyfikna herren kunde vara lugn.

Vad kan det där vara?

Ser Bosse farlig ut? Man kan börja fundera för vid Bäcken, H20 var det dags igen. I en skogsdunge irrade Bosse runt efter burken. Då stannar en dam på cykelbanan och frågar misstänksamt, ”letar du efter något?” Bosse svarade att han letar efter en burk i en viss förhoppning att damen var geocachare, men det var hon inte. Bosse fortsatte längre in i den snåriga skogen och då tröttnade damen som gick vidare. Varför är mugglare så misstänktsamma och nyfikna?

Härifrån blev det en kort promenad

Många vägar i Salem/Rönninge är asfalterade men på en del övergick det till grusväg. Då fick motorcykeln visa vad den gick för och Bosse träna på de kunskaper han lärt sig på gruskursen han gick på i våras hos SMC. Det var riktigt kul.

Terrängkörning

Skördefesten var slut och den gav 30 näringsrika burkar. Området får ligga i träda och växa till sig till en annan dag då det ska skördas igen

Gammal Järnväg

Det var inte många dagar vi hann vara hemma innan det var dags att hämta ut en ny bil på Hertz. Den här gången hade vi sett till att bilen hade dragkrok eftersom cyklarna skulle med.

Inget vidare väder på morgonen

Vi körde till Eskilstuna och starten av Gammal Järnväg trailen. I närheten av cache nummer ett finns en stor grusplan där vi parkerade. Cyklarna lyftes av och vi trampade iväg mot första cachen.

Redo för avfärd

Trailens 58 cacher ligger längsmed en gammal järnväg mellan Eskilstuna och Ärla som numera asfalterats till cykelbana. Det fanns inga tydliga spår av järnvägen, men går man en bit in i skogen kan man förutom cacher hitta syllar, slipers och annat som antydde att det funnits en järnväg där.

En burk på sidan av cykelbanan

Pimpad husgrund

Burkarna är enkla att hitta, förutom ett par som vi fick irra runt efter. Vid en av dessa träffade vi swejwo som höll på att leta när vi kom fram. Vi spred ut oss och letade på flera platser. Inte helt oväntat fanns burken där koordinaten pekade och vi först letat.

Gammal Järnväg trailen

Ett par kilometer senare träffade vi en till cachare. Det var suttmar som vi växlade några ord med innan vi fortsatte vidare åt varsitt håll.

En skalbagge med matchande kamouflage åkte med på GPS:en

Ett träd har vuxit över taggtråden

I Ärla loggades Gammal Järnväg #58 Selg, den sista cachen på trailen. Vi satte oss på en solig plats och hittade två burkar, i ryggsäcken. De var inte loggbara men innehöll dagens lunch. Några andra burkar hittades i Ärla innan vi vände tillbaka mot bilen.

Leena

Det fick räcka med cyklande för den här gången, nu var det burkjakt med bil som gällde. I ett träd nära parkeringen vid JV Skogstorpsskolan/Orrliden tyckte vi oss se burken på långt håll. Men när Bosse kom närmare såg han att det inte var burken utan två MC-hjälmar. Konstigt att de hängde där?

Det här var inte cachen

En spindel vaktar cachen

Här hittade vi inte burken. Dagens första DNF.

Rinkesta Slott

Färden fortsatte på de sörmländska landsvägarna där flera intressanta platser besöktes. Ett oväntat föremål dök upp då vi svängde av vägen. Det gick att titta in i JV Bältdjuret, men där inne var det tomt. Antagligen har den innehållit något spännande. Nu finns en burk där och det var tillräckligt spännande för oss.

Flygraka

Bältdjuret

En läskig liten rackare

Bosse

I Strängnäs körde vi in till Kia som bjöd på middag på den soliga verandan. Med mätta magar fortsatte vi i rak riktning hem. Inte riktigt, men nästan. Stallarholmen hade fått några nya cacher som loggades. Vid Ytterselö Kyrka vände vi och körde mot Mariefred.

Ytterselö Kyrka

På fälten gick massor av vildsvin. Inte bara på ett fält utan på flera vi passerade.

Vildsvin

Vid Mariefreds nya Is-hall stötte vi på en liten luring. Leena satt kvar i bilen medan Bosse sprang iväg för att göra en snabbloggning. Men burken var inte så enkel att hitta som vi trott. Det mest uppenbara föremålet hade ingen cache. Bosse fortsatte leta och Leena började undra var han tagit vägen. Bosse letade burk, skulle Leena leta efter Bosse? Nej då, det behövdes inte. Den snygga burken hittades tillslut.

Klurig gömma som tillslut hittades

Vid Mariefreds kyrka hade vi svårt att få till en bra koordinat. GPS:en pekade både hit och dit. Hinten sa oss inte så mycket så frågan var om vi skulle logga DNF. Bosse kontrollerade även GC-appen i telefonen och där fanns en uppdaterad hint. Med den nya hinten gick det mycket enklare att hitta burken.

Utsikt över Mälaren

Dagens sista cache loggades vid Fattigstugan i Nykvarn. Där har vi tidigare hittat en annan numera arkiverad cache. Den förra cachen var ganska lurig att hitta och den nya var minst lika lurig. Det krävdes en hel del finkammande av orådet innan Bosse tillslut hittade den lilla luringen.

Dagens runda började på cykel och avslutades med flera mil i bil. Totalt loggades 110 cacher och med det var vi nöjda och styrde raka vägen hem. Ja, det är faktiskt sant, inte ett enda stopp till gjordes.

Lång väg hem

Tidig väckning. Det var dags att åka hem och vi tänkte köra hela vägen hem på en dag. Enligt de uppgifter vi fått fram skulle det ta 11 timmar att köra. Vi lämnade Bergen klockan sju och räknade med att vara hemma tolv timmar senare. Några cacher på vägen måste man räkna in i färdtiden.

Becklingen War Cemetery några kilometer utanför Bergen var den enda cache vi sett ut att logga i Tyskland denna dag. Vi blev smått förvånade när vi såg att även Matzgunnar besökt platsen. Den ligger inte direkt på en väg svenska turister normalt kör på.

Becklingen War Cemetery

Innan vi åkte ombord på färjan till Danmark blev det ett besök på Border Shop. Där hittade vi en del intressanta flaskor som vi kommer ta med i årets whiskykalender. Även en del godsaker köptes till midsommar.

Det fanns en Starbucks automat på båten

Halvvägs upp i Danmark tog vi en bensträckare på en rastplats. Det är bara rastplatser med cacher man tar bensträckare på och den vi valde hade två cacher. Den första Highway stop Piberhus øst kunde vi inte hitta. Det kändes ofräscht att leta bland bajs, toapapper, kondomer m.m. så vi gav snabbt upp. Däremot hittade vi Eichsfeld greets Denmark som låg på den bortre delen av rastplatsen. Så förutom en bensträckare fick vi en kortare promenad.

I Malmö hade vi tänkt logga en cache, men det blev inte som vi tänkt oss. Challenge #165V Skåne – The Mysterious Cacher 500 kunde vi inte hitta. Patojen hade senast varit där och DNF:at cachen, så den är med största sannolikhet borta.

Jaha, en DNF i Malmö kändes inte bra så vi åkte för att logga en annan cache. Där var en, och en till, och en till… Vi hade hamnat på LHPV (Lite Hjälp På Vägen) trailen så det blev en del burkar loggade. När det började regna gav vi upp och körde hemåt.

Leena på språng

Ett par kändisar var här två dagar innan oss

Den sista snabba bensträckaren tog vi på Rastplats Gyllene Uttern. Senast vi var där tömde vi latrintanken på husbilen vi hyrt. Trafiken tätnade och det rullade långsammare och långsammare. Bitvis kröp det sakta fram på E4:an så vi hade kommit snabbare fram om vi gått. När vi tillslut kom hem hade klockan hunnit bli elva på kvällen. Så de 11 timmar vi räknat med det skulle ta att köra hade istället tagit 16 timmar. Men det var inte bara köernas fel, en och annan cache loggades också.

Lång omväg till webcam

Det var en cache vi speciellt ville logga under tysklandsbesöket. En avlägsen webcam som finns på toppen av berget Brocken. Enligt kartan finns en väg dit så det skulle bli en baggis att logga. Till Brocken är det 150 km att köra, mestadels på landsvägar så det tog ett par timmar att ta sig dit.

Ett av flera hus med takpannor på gaveln

Framme vid Bad Harzburg guidade GPS:en oss till en liten traktorstig. Vi konstaterade att där gick det inte att köra, det var trots allt 10 km kvar till toppen av Brocken. På slingriga MC-vägar fortsatte vi till en annan avfart som var större, men där fanns förbudsskyltar som tydligt markerade att vi inte fick köra där. Hur skulle vi komma till toppen?

Efter att ätit en sen lunch gick vi till turistinformationen och frågade efter vägen. Där fick vi veta att ända sättet att ta sig till toppen är till fots, med cykel eller att åka tåg. På GPS:en såg det ut som man kunde köra hela vägen upp, men det fick man tydligen inte. Att gå eller cykla var uteslutet så att ta tåget lät bra. Problemet var bara det att tåget gick på andra sidan berget och att ta sig dit skulle säkert ta ett par timmar. Det blev till att avblåsa dagens utflykt eftersom vi inte skulle hinna till webcamen.

Två dagar senare gjorde vi ett nytt försök och åkte då till Schierke. Därifrån kan man ta Tysklands högst belägna ångtågsjärnväg till Brocken på 1141 m.ö.h.

Vatten påfyllt och klart

När biljetterna var köpta hade vi en halvtimme på oss att logga två cacher nära stationen. Bosse gick till Bahnhof Schierke och när han kröp in under en gran kom en mamma och dotter som letade efter samma lilla burk. Vid perrongens slut fick även TB-Hotel ,,Zur Brockenbahn” besök av BandLEngstrom. Sen klev vi ombord på tåget.

Brockenbahn

På väg mot toppen av berget

När vi kom fram loggade vi 1.Brocken*Cam* som är placerad på stationen.

BandLEngstrom tar en selfie

En ambulans med blåljus och sirener bromsade in framför oss och strax efter kom en räddningshelikopter. Vad vi kunde se var ingen skadad så kanske var det en övning.

Räddningshelikopter

Förutom en webcam finns några earthcacher och multis på toppen, men de var svåra att förstå så ingen av dessa loggades. I stället gick vi till tradden Brocken wieder frei och där satt en annan cachare med burken i handen. Vi hälsade och han pekade var burken skulle vara innan han fortsatte vidare.

Toppen av Brocken

Dags att åka ner

Vi tog tåget tillbaka till byn och gick till parkeringen. Innan vi satte oss i bilen tog vi på oss säkerhetsbältet i ett helt annat fordon. Vi älskar sommarrodel och kunde inte åka ifrån Schierke utan att testat rodelbanan.

Leena

Else

Att logga webcamen blev ett tvådagars projekt, men det var det värt.

BandLEngstrom på andra plats på världsrankingen över loggade webcam