Malmjärn Runt

Bilen var packad och vi var redo att köra till Leenas pappa i Åshammar för att tillbringa valborg där. Men först åkte vi till Arlanda och denna gång skulle vi inte flyga iväg utan främst titta på en Bitumenkokare.

Challenge – Around the Baltic Sea publicerades samtidigt som vi kom hem från USA och satt i taxin på väg hem från Arlanda. Den visste vi att vi var godkända att få logga eftersom vi loggat cacher i alla länder runt Östersjön. När loggen var signerad körde vi till Arlandas terminal 5, men som sagt inte för att flyga någon stans. Det var bara en stor kopp kaffe som lockade oss att ta med i bilen.

Ett välkänt landmärke längs med E4 är Dragon Gate vid Älvkarleby. Det är ett hotell som köptes av den kinesiske affärsmannen Jingchun Li 2004. Han hade planer på att bygga om fastigheten till en mötesplats för svenska och kinesiska affärsmän. Dragon Gate tog många år att bygga och blev ingen ”hit” utan lades ner när det till slut såg ut att vara färdigbyggt. Nu är byggnaden till salu och står tomt.

När Valborg var över drog vi på oss cachingkläderna och gav oss iväg till Malmjärn. Där finns en mystserie med över 50 cacher. Vi har i flera månader försökt komma iväg för att logga de cacherna men det har alltid kommit något emellan. Nu när vi ändå var i närheten blev det i alla fall av. Först svängde vi in till Gammelgården, men precis som ett par andra innan oss kammade vi noll och fick börja dagen med att logga DNF.

Malmjärn Runt 48 var den första vi loggade i serien. Femtio cacher är indelade i fem delsteg och varje del ger en bonusfinal. När man loggat alla fem bonusfinaler får man även koordinaten till en superfinal. Så det var dagens mål, att logga alla cacher och nå fram till superfinalen.

Många burkar gick snabbt att hitta men en del fick vi leta länge efter innan vi hittade. Trots lätt regn och ganska blött i markerna klarade vi oss bra från att bli genomsura.

När vi kom till Malmjärn Runt 15 var det bara att erkänna, den burken hade en skogsmaskin hittat före oss.

Några burkar senare kom vi till ytterligare ett skogshygge och det var ännu större än vid den burk vi tidigare inte hittat. Det var inte med någon större förhoppning vi började se oss omkring. Men titta, där var ju burken på en gren på marken. Ibland ska man ha tur.

När alla hintar från bonuscacherna var insamlade kunde vi ge oss av mot Malmjärn Runt 56 – Superfinal. Men någon försökte stoppa oss.

På sätt och vis lyckades de stoppa oss för bilen fick vi lämna där och fortsätta till fots. Men stoppa oss från att logga superfinalen det gick inte.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Katrineholm 100

I oktober 2017 släppte Tyfting en serie med 101 cacher för att fira Katrineholms 100-årsjubileum. Alla cacher är mystar som på GC-kartan formar talet 100. Men det är som sagt mystar och då är burkarna placerade någon helt annan stans.

Vi bestämde att göra denna serie tillsammans med CKAI och att vi skulle träffas vid Katrineholm 100 – 1920. Alla hoppade in i vår bil och sen gasade vi iväg för att logga mins 101 cacher.

Många burkar låg enkelt till att logga från bilen och de var enkla att hitta eftersom koordinaterna oftast var bra. Några gånger fick vi lämna bilen och ge oss ut på kortare vandringar, men det var bara skönt att få röra på benen.

Det var inte bara cacher i serien som loggades, även några traddar som låg längsmed vägen, bland annat den vid Floda kyrka. En del andra stopp gjorde vi också vid burkar vi redan loggat men som CKAI inte loggat.

Vid en av mystarna hade vi knappat in en felaktig siffra och letade därför onödigt länge efter burken. CKAI ringde en livlina som bekräftade vårat misstag och då gick det enklare att hitta burken. Annars flöt allt på bra och det blev inga andra missöden eller DNF:er.

Fel burk

Dagen närmade sig sitt slut och det var dags att åka till Katrineholm 100 – Final. Där i skogen såg vi några med loggboken i handen. Det var för oss de välkända GC-jägarna Graazzt, sveasen, Den Onde I Norsbol och Cattisz. Vi hade sett deras gemensamma nick i flera av burkarna vi loggat denna dag så vi visste att de hela tiden varit i närheten. Det blev ett oplanerat event i skogen innan vi fortsatte vidare.

Den sista cachen i Katrineholm 100 serien var loggad men vi var inte helt nöjda. Mins en cache till skulle loggas och det en multi. Valet föll på Ambulanser vid Österporten som var en mycket enkel multi och tacksamt var det inte långt till finalen där burken hittades enkelt.

Nöjda med dagen skjutsade vi CKAI till deras bil och sen åkte vi hem åt varsitt håll.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

The Eagle has landed

Det var dags att påbörja hemresan, men vi hade ingen panik, det var många timmar kvar innan vi skulle ta flyget från New Orleans.

En bit från Pensacola loggade vi 17 challenge cacher och en av dessa var Half of the United States Challenge. Vi har besökt 35 av USA:s 51 stater och en dag kanske vi besökt dem alla.

En annan av de challeng cacher vi loggade var 5/5:an Type Caching Challenge. Det var vår 30:e loggade 5/5 cache och det gav oss ytterligare en diamond badge.

Vi lämnade Florida och kom in i Alabama där det var dags att fylla på bensin. På många bensinmackar måste man ange postnummer när man betalar med kort. Man kan undra varför de vill ha ett postnummer? Vi skrev alltid in vårat svenska postnummer och det fungerade varje gång.

Längsmed en fin väg i Mobile, Alabama fanns det många cacher, men det var inte lämpligt att stanna vid alla eftersom trafiken var tät och många körde väldigt fort.

Vid en av platserna vi stannade på fanns ett lusthus en bit ut i vattnet. Där skulle vi leta efter Freshest Fish Filets In Town. En skylt varnade om alligatorer, så Bosse blev lite orolig. Leena menade att det inte alls var någon fara eftersom det var ett namn på ett vaktbolag. Leena gick ner på bryggan som var nästan jäms med vattenytan och letade runt utan att hitta burken. Sen letade vi noggrannare på lusthusets insida och där hittade vi burken. Senare när Leena googlade såg hon att den säkraste platsen att se alligatorer i Alabama är i Mobile, precis där vi letat burk. Gulp!

Vi svängde av till ett militärmuseum där det skulle finna en virtuell cache. Den virtuella cachen Nidus var inte svår att hitta eftersom den var vid ett av museets största objekt.

Återigen kom vi till Mississippi och där svängde vi in på en rastplats alldeles bredvid NASA:s anläggning. På rastplatsen såg vi en månlandare som vi blev nyfikna på så vi gick fram och läste på informationstavlan. Lunar Lander var 1960 ett träningsredskap då Apollo astronauterna tränade inför månlandningen. Undrar om Neil Armstrong gick ner för denna Lunar Lander och även tränade på att säga, “The Eagle has landed”.

Det började skymma så vi gasade vidare till New Orleans där vi checkade in på ett motell precis bredvid flygplatsen. Tidigt nästa morgon påbörjade vi flygningarna hem.

Då vi mellanlandade i Denver hade vi flera timmar att fördriva. Passande nog fanns Denver International Airport Earthcache inne i terminalbyggnaden. Det blev den sista cachen vi loggade innan vi återvände till Sverige.

Categories: Geocaching | 1 kommentar

Resans varmaste dag

Efter ett par härliga dagar i New Orleans var det åter dags att sätta sig i bilen. Vi skulle köra många mil denna dag men dröjde oss kvar i Bay Saint Louis, Mississippi som är en liten mysig semesterby. Där letade vi snabbt fram informationen som behövdes för att logga den virtuella cachen Tercentenary.

Det var främst multin Pirates of the Bay vi ville logga eftersom vi denna dag behövde täcka en lucka i multikalendern. Det första delsteget gick bra även om vi fick leta en stund innan vi hittade den lilla skylten med informationen. Delsteg två var det värre med. Inne i ett café skulle det finnas ett mynt i golvet med information, men golvet var omgjort och myntet borta. Vi köpte kaffe på cafét och frågade personalen om de kände till myntet. Det gjorde de, så vi fick det vi behövde. Sen skulle bara burken hittas, men det var inte så enkelt. Koordinaten pekade på ett snårigt buskage vid en begravningsplats. Medan vi letade kom en parkvakt och frågade hur vi mådde. Allt okej och vi förklarade vad vi höll på med. Han kände till geocaching men inte att det skulle finnas en burk där. Hmm, var koordinaten fel? Vi letade en stund till och var på väg att ge upp, men då hittade Leena burken.

I Gulfport gjorde vi ett sista burkrace innan vi lämnade Mississippi. Där vimlar det av challengar så vi for fram i stan och fick ihop 12 challengeloggningar.

Det var dags att rulla vidare. Vi körde ut på motorvägen för att börja beta av de 350 km som var kvar innan vi var framme. En vägskylt informerade att vi rullade in i ”Sweet Home Alabama”. En ny stat och en ny cache skulle loggas och det blev vid rastplatsen I10 Eastbound Pull-Off.

Alabama har en kort kustremsa vid Mexikanska Golfen, så efter bara några mil hälsade nästa skylt oss välkomna till Florida.

Dagens mål var Pensacola i Florida där vi bokat boende. Det var kväll när vi kom fram så det blev till att ge sig ut för att äta middag på en gång och logga ett par burkar.

Nästa dag var en varm och härlig dag. Termometern visade +28 grader. På hotellet serverades urusel frukost så vi åkte till en restaurang ett par kilometer bort där vi beställde ägg Benedict och rikligt med kaffe.

För att komma till Gulf Islands National Seashore Parks måst man betala inträde, men det är det värt. Parken består mestadels av sand, vit härlig finkornig sand. Det måste vara ett paradis för sol och baddyrkare. Några sådana är inte vi, men det fanns annat som lockades oss ut på denna vita halvö.

Där finns militärhistoria från inbördeskriget fram till några år efter andra världskriget. För den virtuella cachen Military History Series – Pensacola Batteries behövde vi besöka några av dessa historiska platser. En av platserna var avspärrad så vi kunde inte ta oss dit. Men CO tyckte vi gjort ett bra jobb med de övriga svaren så han tillät oss att logga cachen.

Längst ut på udden ligger Military History Series – Fort Pickens. 1829 påbörjades bygget av fortet som var ett av fyra fort som försvarade Pensacola Bay och dess flotta. Det användes 21,5 miljoner tegelstenar för att bygga fortet. 1899 utbröt en brand i fortets nordvästra hörn där det förvarades krut. Så en stor explosion raserade hela fortets nordvästra mur där det än idag är en öppning i muren. Fort Pickens var i bruk fram till 1947 då fortets militära verksamhet lades ner.

På eftermiddagen återvände vi till hotellet där vi fick låna en varsin cykel. Sex cacher och en DNF loggades på cykelrundan. Många burkar var finurligt gömda och tog en stund att hitta, men det var bara kul att få några utmaningar att jobba med.

På kvällen gick vi till Flounders, en restaurang vi fått tips om. Vi var inte så hungriga så vi beställde tre olika förrätter att dela på. Kyparen sa att de var stora och helt okej att dela på. Några minuter senare kommer maten in. Tänk er nu att allt går i slow motion. Leena tittar upp och ser kyparen komma mot oss med en bricka med mat. Leena ruskar på huvudet åt killen som tittar på oss och ler stort och nickar. Nog räcker maten att dela på. Det var enorma portioner!

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Nästa stopp New Orleans

Det kändes inte bra att välja United Airlines med tanke på hur de förra året behandlade en av sina passagerare som brutalt släpades ut från planet som var överbokat. Men nu hamnade vi i alla fall på ett av deras flyg till New Orleans så det var bara att hålla tummarna att vi slapp deras brutala metoder. Innan vi klev ombord fick vi rada upp oss i olika fållor numrerade ett till fem. Det kändes som vi var en flock kor som vallades in i planet.
Det var tre säten där vi satt. Leena vid fönstret och Bosse i mitten, längst ut var det än så länge ledigt. Men då kommer en kille modell större, modell mycket större. Nu blir det tre trånga timmar, tänkte vi. Men killen hade rutin och fällde upp sitt yttre armstöd och satte sig lite på sniskan. På så sätt inkränkte han inte på våra platser och det kändes bra.
På flyget erbjöd United Airlines något vi inte sett tidigare. Istället för skärmar i sätena kunde man koppla upp sin smartphone till flygplanets Wi-Fi och välja den film man ville se. Det fungerade riktigt bra.

När vi kom ut från New Orleans flygterminal erbjöds vi skjuts av en golfbil till biluthyrningen. Vi tackade nej, det var bara 100 meter dit. Bilen vi hyrde var en GMC som saknade många av de bekväma finesser Jeepen haft veckan innan. Det fanns ingen växelspak, växlade gjorde man igenom att trycka på knappar som satt nertill på instrumentpanelen. Udda men funktionell lösning.

Hotellet vi bokat var mer som ett bohemiskt guesthouse. Första intrycket var skumt och udda. Huset låg under en av motorvägsbroarna och hade ingen vidare utsikt. Men det var inhägnat och innanför planket var det som en oas med massor av detaljer. Trafiken från motorvägen hördes knappt så det störde oss inte. Rummet var mycket speciellt. En säng mitt i rummet, öppen spis på långsidan och toa, handfat och badkar på kortsidan med endast draperi för.

De första kvarteren närmast hotellet kändes lite ruffiga. Love that BBQ Smell blev den första cache vi loggade i Louisiana. Det doftade gott från restaurangerna men det var inte dags att äta ännu, men en kopp kaffe skulle sitta fint. När vi reser i USA och beställer kaffe på ex Starbucks, så frågar de alltid efter namn som de skriver på muggarna. Det blir oftast problem då vi säger Bosse och Leena. Då vill de att vi ska bokstavera namnen. Sedan några år tillbaka kallar vi oss därför Bob och Lisa Armstrong, det fungerar alltid.

French Quarter var exakt som vi förväntat oss. Hus med karakteristiska balkonger, folkvimlet på gatorna, live musik i var och varannan restaurang.

En kille med Stockholmströja stod med ryggen mot oss. Bosse sa något på svenska men han reagerade inte. Det visade sig vara en tatuerare som inte alls pratade svenska, men han jobbade vissa perioder åt en tatueringsfirma i Gamla stan i Stockholm. Festligt tyckte vi och gick vidare.

Nu var det i alla fall dags att äta och då var det bara den klassiska Louisiana rätten Jambalaia som fanns i våra tankar. Vi satte oss på en utomhusrestaurang där ett jazzband spelade. Vi beställde alligator korv och så förstås Jambalaia.

Nästa dag gick vi till postkontoret eftersom vi hade ett paket som skulle till Sandra i Toronto. För att komma in i byggnaden fick vi gå igenom en metalldetektor. Två säkerhetsvakter letade i våra väskor efter vapen och annat olagligt. Vi var tvungna att legitimera oss, så vi visade våra svenska körkort. Då frågade de om vi var i armén. Tydligen liknade körkorten amerikanska arméns id-kort. Det var kö in till posten och bara en person som jobbade där. Det tog tid med alla papper som skulle fylla i och det skulle stämplas både här och där. Väldigt omoderns system och vi kände oss välkomna tillbaka till 80-talet.

Här hittade vi en av de bättre cacherna

Fler svenskar som varit här

Den 29 augusti 2005 drog orkanen Katarina in över New Orleans och ödelade stora delar av staden. Orkanen orsakade stora översvämningar så runt 9000 personer sökte skydd i Superdome arenan. Utanför arenan finns en ny virtuell cache som heter Rebirth. Den blev vår 180:e loggade virtuella cache vilket gav oss en ny diamond badge.

Tillbaka i de franska kvarteren gick vi till en annan speciell virtuell cache. Där frågade vi Whose Funeral Is It? Det var Hamiltons begravning. Vilken Hamilton undrar ni säkert. Det var vid denna stolpe där vi står som Hamilton blev mördad i James Bond filmen Leva och låta dö.

På andra sidan gatan stod Roger Moore på balkongen i en av scenerna.

I Garden district finns det många vackra hus. I träden hänger halsband, så kallade ”beads”, som är populära under Mardi Gras festivalen.

Fabrik som medverkat i många filmer, bl.a. Terminator

Ett av målen vi hade i New Orleans var att få sitta på en av de klassiska balkongerna. Det kunde inte blivit bättre. På en av bryggeripubarna hade de plats för oss och där serverades ostron. En bra avslutning på våra dagar här nere, men inte slutet på resan.

Seriöst, ketchup till ostron!?

Seriöst, ketchup till ostron!?

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Världens äldsta aktiva geocache

När vi åt frukost hörde vi långtradare starta och såg ett par rulla iväg. Hade de öppnat vägarna? Några till långtradare rullade förbi så det kändes hoppfullt. En dam från hotellet kom in i restaurangen och berättade att vägarna åter var öppnade. Härligt då kunde vi komma vidare.

Vädret var fortfarande dåligt. Det blåste rejält även om vindarna inte var lika starka som dagen innan. Viss blå himmel kunde vi se där vi åkte men längre fram såg vi svarta moln.

Vindarna höll i sig men i övrigt skiftade vädret snabbt från disigt med begränsad sikt till solsken till disigt igen. Många bilar och långtradare stod i dikena och bitvis såg det ut som plockepinn.

När vi rullade in i Kansas hade vi tunnelseende mot Mingo. Det är världens äldsta aktiva geocache, en rolig och speciell loggning för oss.

Vädret blev bättre och bättre men det blåste fortfarande kraftigt. Bosse som sprang ut och loggade någon burk här och där försökte ta skydd så gott det gick.

Den virtuella cachen Coloklakan har ett konstigt namn, men om man vet att den finns på gränsen till de tre staterna Colorado, Oklahoma och Kansas så är namnet inte så konstigt. Om man kan så måste vi prova, att vara i alla tre stater samtidigt.

Med tanke på den förra virtuella cachen kan säkert någon räkna ut vad Texhomex betyder. Helt riktigt, vi befann oss nu på gränsen mellan Texas, Oklahoma och New Mexico.

Nästa dag var vädret mycket bättre och värmen hade kommit tillbaka. Vi lämnade New Mexico och återvände in i Colorado där vi besökte Cheyenne Mountain Zoo. I djurparken var det bara ett av djuren som intresserade oss och det var girafferna. Leena betalade inträde och gick in medan Bosse väntade på en bänk utanför. Hos girafferna stod Leena i flera minuter och beundrade de ståtliga djuren. Men mer än 10 minuter blev det inte, för då hade hon fastnat på bild när Giraffe Cam tog ett foto.

Via den virtuella cachen VETERANS CACHE tog vi oss vidare till ett mer bergigt landskap.

Vi hade läst att i Cañon City skulle det finnas världens högsta bro. Bilen lämnade vi på parkeringen och tittade sedan ut över bergskanten. Där såg vi den ståtliga Royal Gorge Bridge. Bron byggdes 1929 och det är 300 meter till Arkansasfloden som flyter under den.

Senare fick vi veta av vw bus att bron inte längre är världens högsta. Royal George Bridge hade rekordet fram till 2001, så viss information behöver nog amerikanerna uppdatera. I en broschyr vi fick i parken står det i alla fall rätt uppgifter. Numera finns det broar som är över 500 meter över marken och enligt den här sidan så är kineser ena hejare på att bygga höga broar. Hur som helt var det en mäktig upplevelse att gå på bron över ravinen. På andra sidan tog vi linbanan tillbaka.

Tillbaka i bilen och vi började köra mot Denver. På vägen fanns det mängder av challengar och vi unnade oss att logga elva av dem. Även en del virtuella cacher som fanns nära vägen loggades.

I Castle Rock tänkte vi logga Douglas #13 Cantril och det skulle bli dagens sista virtuella. Men det visade sig ta längre tid än väntat rots att vi bara hade några hundra meter att köra. Precis när vi kom fram till järnvägsövergången gick bommarna ner. Vi såg tåget komma och det var dubbla lok som drog vagnarna. Första vagnen passerade, andra, tredje…

120 vagnar och fyra lok senare kunde vi äntligen passera.

I Denver tog vi in på ett hotell nära flygplatsen. Nästa dag skulle vi flyga…. Hem? Näää, vi skulle flyga vidare mot nya intressanta platser.

Categories: Geocaching | 1 kommentar

Extremt aprilväder Colorado

Gårdagens varma väder var bokstavligen som bortblåst. Svalare vindar hade dragit in över Boulder och det var bara några få plusgrader.

På hotellet serverades ingen frukost så vi körde till en så kallad diner. Vi älskar att äta frukost på sådana klassiska restauranger och bäst är de som har galon säten. Man lämnar aldrig ett sådant frukostställe hungrig och bäst av allt är att de oftast har bra kaffe. Kaffe är ett måste för en bra start på dagen och då ska det inte vara blaskigt kaffe som är så vanligt i USA. På parkeringen utanför restaurangen fanns en tradd, så JPS: Clean your Cache loggades innan vi körde vidare.

Ett av dagens mål var att logga en webcam. Ungefär en mil in i Wyoming vid flygplatsen, finns Cheyenne Webcam Virtual Cache och den är riktad mot parkeringen utanför flygplatsen. Det var enkelt att ta sig dit, men inte lika enkelt att fångas på bild. Vädret hade försämrats, det blåste och regnade på tvären. Bosse ställde sig utanför bilen och hoppades fastna på bild. Han fick stå i blåst och regn i flera minuter innan Leena inifrån bilen ropade att det var klart. För säkerhets skull fotade vi en egen bild också som extra tydligt bevis på att vi varit där.

Vi körde tillbaka in i Colorado i riktning mot Denver. Bosse som satt och pillade på GPS:en fick se att vi närmade oss en challenge som vi uppfyllde och det var till råga på allt en 5/5:a som inte krävde klättring. Perfekt, den ska vi ha. På kartan såg det enkelt ut att köra till Quadruple Your Fizzy Fun! A Challenge, men det visade sig vara en myst bara att ta sig dit. Vi provade flera infartsvägar men alla hade skyltar om att det var privata vägar. Vi ville inte köra in på de vägarna för i USA kan man bli skjuten om man överträder privat område. Till slut valde vi att parkera på den väg som tog oss närmast cachen och sedan gå de sista 600 metrarna.

Det var dags att byta riktning och köra på väg 70 som tog oss öster ut. Planen var att åka till Kansas, men vi kom inte så långt eftersom en polisbil blockerade nerfarten till motorvägen. Köerna var långa och det stod helt stilla. Istället fick vi ta en lång omväg på mindre vägar.

Tack vare det ofrivilliga vägvalet kunde vi logga animjason’s D/T Challenge, ytterligare en enkel 5/5:a.

Vi gjorde ett kort stopp vid Douglas #12 Hungate där det på slutet av 1800-talet skedde ett par indianöverfall och flera nybyggare mördades. Det fanns en minnessten rest på platsen och en informationstavla som berättade om historien.

Det blev kallare och kallare och temperaturen var nu under nollan. Vindarna tilltog och det yrde snö över vägbanan och bitvis var det väldigt dålig sikt. Trots att Jeepen krängde till i kastvindarna kändes den stabil, men vi fick ändå ta det lugnt eftersom den bara hade sommardäck.

Vi kom senare till en påfart där vi kunde köra ner på motorvägen. En långtradare hade vält och låg på sidan om vägen och strax efter var motorvägen avstängd. Vi blev tvungna att svänga av till Limon där det kryllade av uppställde långtradare och personbilar.

Alla vägar från Limon var avstängda så vi liksom alla andra var tvungna att hitta någonstans att övernatta. Limon ligger mitt ute i ingenstans och är ett litet samhälle med ett par tusen invånare. Det finns ett 10-tal motell och på det första var det fullbelagt. Vi var inte de enda som tvingades övernatta i Limon. Tänk om det är fullt överallt och vi måste övernatta i bilen! Men vi hade tur, på nästa motell hade de ett par rum kvar.

På kvällen fick vi jobba hårt mot vinden för att ta oss till restaurangen som låg ett par stenkast bort. Väl i restaurangen kändes det bra igen. Där var en del folk men ändå inte fullt så vi fick ett bord och blev serverade en god middag. Sen var det bara att bita ihop och brottas mot vinden för att komma tillbaka till hotellet. Nu höll vi tummarna att vädret skulle bli bättre så vi kunde åka vidare nästa dag.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Diamond loggades i Boulder

Konferensen var slut och det var dags för tio dagars semester. Det var riktigt sommarhärligt i Denver och termometern visade +26 grader. Viss skillnad mot de -4 som inledde den första dagen, men de har väl så kallat aprilväder i Denver också. Vi skulle senare under vår resa uppleva mer dramatik av det skiftande vädret. Mer om det i kommande inlägg.

CacheMySoul hörde av sig om att han glömt en sak på ett hotell några veckor tidigare och frågade om Bosse kunde hämta det. Det var inga problem, hotellet låg bara ett par kvarter bort.

Bosse fortsatte till centralstationen och tog tåget till flygplatsen för att möta Leena.

Hon kom ut mycket snabbare genom pass och säkerhetskontrollerna än vad det tog för Bosse några dagar tidigare. På flygplatsen skulle vi hämta hyrbilen på Hertz. Att hyra bil i USA och vara guldmedlem på Hertz är en härlig känsla. Allt är förberett och är smidigt så man slipper stå i köer. Vi blev hänvisade till parkeringsområde A och kunde välja vilken bil vi ville. Valet föll på en Jeep Cherokee.

Leena hade fyllt år några dagar tidigare och det skulle firas. Vi startade med att äta ostron och dricka skumpa på en restaurang när hotellet. Sen fortsatte vi ut på stan så även Leena fick se det viktigaste av Denver.

Det blev även ett besök på Yard House där de enligt skyltningen har världens största urval av fatöl. Gissningsvis har de mellan 120-130 ölkranar.

Gillar man som oss öl så är Denver rätt plats att vara på. I Denver bryggs det mer öl än i någon annan amerikansk stad. Över 200 olika ölsorter bryggs dagligen i Denver området. Så vi passade på att prova ett några öl på en bryggeripub.

Dagen efter satte vi oss i bilen för att köra norr ut. Men innan vi lämnade Denver området tog vi oss till förorterna för att logga två virtuella cacher, Memories of Mary och A truly great Human Being.

CacheMySoul hade tipsat om cachen Head Case som hade över 400 favoritpoäng. Tacksamma för tipset körde vi mot den och hittade en parkeringsplats några hundra meter ifrån cachen. I området vimlade det av präriehundar som lite över allt tittade upp ur hål ur marken och tjöt gällt för att varna andra att vi kom gående. Så fort vi kom nära ett hål försvann de. Cachen var inte svår att hitta men tyvärr var de trasig och antagligen inte alls den upplevelse den en gång i tiden varit.

Resväskorna som vi köpte inför japanresan 2004 har varit trogna följeslagare på våra resor, men nu var det dags att byta ut dem. På ett stort shoppingcenter hittade vi väskorna vi sett ut innan vi reste till USA. Efter vår lilla shopingrunda fortsatte vi med fullastad bil till Boulder. Två gamla och tre nya resväskor, det tar ganska mycket plats. På hotellrummet packade vi om i de nya resväskorna och fick ok från personalen att lämna kvar våra två trotjänare.

Boulder är en mysig stad som ligger nära bergen och därmed nära till naturupplevelser. Men vi höll oss i stan och flanerade runt på gågatan där vi loggade ett par burkar. The Clue in the Old Stagecoach blev vår 15.000 loggade tradd och det gav oss en ny diamond badge.

På gågatan finns även de två earthcacherna What’s that tall rock on Pearl St. all about?? och What are those short rocks on Pearl St. all about? som ligger bara några meter ifrån varandra och de var enkla att logga.

Även i Boulder hittade vi en trevlig bryggeripub där vi avslutade dagen med middag och god öl.

Categories: Geocaching | 3 kommentarer

Problem med stealth mode

Aj, aj, aj. Att Bosse aldrig lär sig. Att gå en hel dag i solen på 1610 meters höjd utan solskydd är inte bra för näsan. Det sved ordentligt från de tre blåsorna på näsan.

På morgonen öppnade registreringen till SAS Global Forum och då hämtades inpasseringsbrickor och annat bra att ha saker. Sen var det ledig tid fram till kvällen då eventet skulle invigas.

Ledig tid betyder i BandLEngstroms värld geocachingtid. Det blev en trög start, två raka DNF:er. Men på väg mot Capitol Hill hittades i alla fall dagens första cache, Heine’s Edgar Allan Poe Cache.

Tycker någon att Capitol i Denver är lik Capitol i Washington? Inte så konstigt eftersom Denver är Colorados huvudstad och alla USA:s staters huvudstäder har en Capitol byggnad med den karakteristiska kupoltoppen. Tidigare har BandLEngstrom besökt Capitol i Washington och Boise.

Det blev även idag en ganska lång promenad även om den inte var lika lång som gårdagens. Bortom de pampiga byggnaderna började villakvarteren rada upp sig.

Vid en kyrka trodde Bosse att burken var gömd på det klassiskt amerikanska sättet under en gatlyktas lampfot, som enkelt går att lyfta, men där var det tomt. Det fanns inte många platser att gömma A Link to 1881 på, men den var ändå lurig att hitta. En herre tittade misstänksamt på Bosse som hade svårt med ”stealth mode”. Till slut hittades burken och då kom mannen fram. Bosse förklarade vad han gjorde och var han kom ifrån. Mannen berättade att han varit i Sverige och sa ”Tack så mycket”. Han berättade att en av prästerna bott två år i Sverige och pratade en del svenska. Han hade något uppdrag i kyrkan men förklarade aldrig vad det var. Han tyckte det var bra att cachen var där när Bosse förklarade att cacher ofta finns på fina och intressanta platser.

Det var dags för konferensen och då fick cachandet ligga i träda i några dagar. En del intressanta föredrag hölls av bland annat Adam Savage från TV programmet MythBusters och Peyton Manning, en av tidernas största quarterbacks i amerikansk fotboll.

Deltagarna fick även besöka Mile High Stadium som har 76.000 sittplatser.

I ett flygplan över Atlanten satt Leena på väg till Denver. Nästa dag skulle vi påbörja vår semester.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Mile High City

Vi hann inte vara hemma mer än fyra dagar innan det var dags för nästa resa. Bosse åkte till Arlanda på morgonen och klev ombord på planet till Frankfurt. På eftermiddagen var det Leenas tur att kliva på planet till Hamburg. Varför flög vi till olika tyska städer? Leena skulle stanna i Tyskland för att hälsa på barnbarnet i några dagar. Bosse bytte bara plan i Frankfurt och fortsatte sin resa till Denver i Colorado.

Årligen arrangeras SAS Global Forum i USA och för fyra år sedan var Bosse med i Washington. I år arrangerades SAS Global Forum i Denver, en plats BandLEngstrom inte tidigare besökt. Trots att vi flugit en väldans massa gånger har Bosse aldrig flugit med en Boing 747, men den här gången blev det av.

För några månader sedan när vi flög till Tyskland satt vi bredvid ett hurtigt pensionärspar. De lärde oss att Lufthansa alltid serverar Sekt (tysk skumpa) på sina flygningar. De ställer nästan aldrig upp Sekt flaskor på serveringsvagnen, men ber man om ett glas så tar de fram flaskan. Så numera beställer vi alltid Sekt om vi inte bokat hyrbil. Det roliga var att Bosse bad om Sekt på både flyget till Frankfurt och Denver och båda gångerna öppnade de en ny flaska.

Det kändes konstigt att landa i ödemarken på Denvers flygplats. Landningsbanan Lufthansa gick ner på ligger långt ifrån terminalen, så planet fick taxa i säkert två kilometer. Denvers flygplats är till ytan USA:s största. Slår man ihop de stora internationella flygplatserna Atlanta, O´Hare, Los Angeles och Dallas så rymmas de tillsammans på Denvers flygplats. Väl framme i terminalen tog det nästan två timmar att ta sig genom de olika säkerhetskontrollerna. Två gånger skulle man lämna fingeravtryck och fota sig, både i en automat och hos passkontrollanten. Denvers terminal är väldigt rörig och en av de sämre flygplatser vi besökt. Det är ganska dåligt skyltat och känns som de klämt in terminalen i ett köpcenter.

Klockan var 05:00 när Bosse insåg att det inte gick att sova längre. Jetlagen hade spelat honom ett spratt, så det var lika bra att gå upp och duschade för att sedan invänta frukosten som serverades 2 timmar senare. Tack vare jetlag kom Bosse tidigt ut på Denvers gator med gps:en i handen.

Termometern visade -4 på morgonen men skulle senare stiga till +15. Dagens mål var att logga två virtuella cacher och allt som fanns där emellan. Det var tänkt att Just ask Curtis skulle bli den första loggade cachen, men det blev istället den första DNF:en.

Kardborrband utan burk

Bättre gick det att hitta No Parking Near the ‘Beech’ även om det var en lite lurig rackare. Pling, ny stat loggad och det gav oss en ny souvenir. Varje loggad amerikansk stat ger en souvenir.

På andra sidan floden som rinner genom västra Denver ligger Mile High Stadium. Det är en arena där det spelas amerikansk fotboll. Det var där den första virtuella cachen Before fick besök av ena halvan av BandLEngstrom. Stadion har fått sitt namn från Denvers smeknamn som är Mile High City eftersom staden ligger 1610 m.ö.h.

Med sina 608 favoritpoäng var det inte svårt att förstå att LoDo TB & Geocoin Hotel skulle bli en av de snyggaste cacherna som loggades denna dag. Helt synlig burk men ändå kamouflerad och svår att komma åt för mugglare.

På den östra sidan om centrala Denver ligger Denver City Park. Där finns den andra virtuella cachen Denver Benchmark.

Bara ett par stenkast bort finns ännu en virtuell cache, men det krävs ganska mycket för att logga den, så den hoppades över.

Var finns taxi när man väl behöver en. Inte i Denver i alla fall. Taxi tycks vara en bristvara i staden för det syntes ingen så långt ögat kunde se. Men tack vara det kunde några till cacher loggas på väg tillbaka till hotellet. 16 cacher loggades denna första dag under de 29 kilometer långa promenaden.

På kvällen var vi några som skulle på hockey för att se Colorado mot St Louis. Det var sista matchen i grundserien och mycket stod på spel. Det lag av de två som vann skulle gå vidare till slutspel. Bosse har sett en hel det NHL matcher men det här var nog ändå den bästa av dem alla. En riktigt fartfylld match med engagerad publik. Extra kul att få se den före detta AIK spelaren Nemeth spela i Colorados första femma. Colorado vann till slut fighten.

Categories: Geocaching | 1 kommentar

Blogga med WordPress.com.