Geocaching Sverige fyller 10 år

Geocaching Sverige är en intresseförening som verkar för att främja intresse och kunskap inom geocaching. Intresseföreningen bildades för 10 år sedan och det skulle firas med event på 10 olika orter i Sverige.

På de här orterna arrangerades 10 års event.
Barsebäck
Öland
Göteborg
Norrköping
Visby
Stockholm
Filipstad
Halmstad
Östersund
Piteå

Vi valde förstås att vara med på Geocaching Sverige fyller 10 år – nr 6 i Stockholm.

Under eventet bjöds det på tårta till de närmare 100 deltagarna.

Foto: mtekla

En timme efter att eventet invigts arrangerades en landsomfattande tävling. Tävlingen gick ut på att alla arrangörsplatser tävlade mot varandra om vilken ort som kunde lägga ett puzzel snabbast. Öland (är det en ort?) vann, så grattis till dem. Stockholm kom tvåa vilket får ses som godkänt.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Oppigårds Thurbo Stout lagrad i Box whiskyfat

Tillsammans med CKAI har vi varit delägare i flera whiskyfat. När whiskyn var klar och faten tömda köpte CKAI ett av dem. Herr CKAI hade en idé som han bollade med Bosse och det slutade med att vi gav oss in i ett litet experiment.

CKAI kontaktade Oppigårds Bryggeri och frågade om vi kunde köpa öl av dem och få fatet fyllt. Det var inga problem så länge vi gick via Systembolaget. CKAI lämnade fatet hos Oppigård som fyllde det med Oppigårds Thurbo Stout. Fatet hämtades på Systembolaget och lagrades i två månader i CKAI:s garage.

Bosse åkte till Hedemora för att hjälpa till att tappa upp den lagrade ölen. Totalt blev det 38 liter. Faten trycksattes med kolsyra och skulle tappas upp på flaskor ett par veckor senare.

Vid lunchtid var det dags för Bosse att lämna Hedemora, eller i alla fall CKAI. Det finns så många godsaker i Hedemora så det är svårt att slita sig. Först blev det några besök vid utmanade cacher så som:
Challenge #172 25 cacher av fyra olika typer
Challenge – 350 mysterys
Challenge # 307 – logga 5 cachetyper i 20 kommuner
Challenge # 308 – logga 100 cacher i 20 kommuner

Av en tillfällighet låg challengarna på samma väg som Bryggeriet vi nyss tappat upp öl ifrån.

Bosse hade ett mål till och körde därför på Luståvägen förbi Turbo festplats.

Det var meningen att en till challenge skulle loggas på andra sidan sjön men det gick inte att åka dit eftersom broarna var avstängda. Det skulle ta för lång tid att köra runt och leta efter en överfart så den challengen får loggas en annan gång.

Inte långt från Flottarminnen #2 blev det fikarast i bilen. Allt tack vare CKAI som lånat ut en välfylld kaffetermos.

Eftersom det inte gick att köra till challengen så blev det till att vända om i riktning mot Avesta. Men det gick trögt att ta sig dit, en angenäm tröghet kan man säga. Det fanns så många cacher efter vägen och som ni vet tar det då långtid att ta sig mellan A och B

Vid det Gamla Badhuset loggades dagens första DNF. Det var en lurig rackare, och det var kanske inte så konstigt eftersom det är en D5:a.

Ett flertal burkar loggades i en väldans fart. Det gick så fort att Bosse nästan missade att logga Challenge # 309 – 20 dagar med 100 loggar, men det gjorde han förstås inte.

Många loggningar senare blev vägen smalare och smalare. Grusvägen var så smal att bitvis skulle två bilar inte kunna mötas. Naturen såg speciell ut och alla träd var mörka och dystra. Det beror på att det för några år sedan bröt ut en stor skogsbrand i området. Förutom en cache finns det en stor parkering vid Skogsbranden Hälleskogsbrännan vid Grävlingsberget. Där kan man gå en kort bit på ett trädäck till ett utsiktstorn och därifrån får man en bra vy över Hälleskogsbrännan. När man ändå är där kan man passa på att ta en selfie för att logga den virtuella cachen med samma namn.

Tillbaka på den asfalterade landsvägen blev nästa stopp vid Örsingsbo. Cachen hittades utan problem och vad Bosse inte visste då, som upptäcktes senare, var att cachen hade arkiverats tio veckor tidigare. Men burken finns kvar så det är inga problem att logga den.

Det började mörkna och var dags att släppa blicken från GPS:en och köra hemåt. Men väl ute på E18 tog det inte lång stund innan det började rycka i cachingnerven. Ekipaget svängde av vid Bålsta för att jaga ett spöke. Redan vid avfarten blev det lite småläskigt. Två harar sprang i full fart över vägen och för en av dem gick det tyvärr inte så bra.
För att logga Jag kan flyga – Virtual Reward skulle två platser besökas. Det var ganska sent så det var ingen trängsel vid någon av platserna.

Hur gick det då med ölen? Jo den trycksattes tills den hade fått rätt mängd kolsyra. CKAI kom till oss ett par veckor senare och vi hjälptes åt att tappa upp ölen på flaskor.

Naturligtvis provsmakade vi ölen och jämförde med Oppigårds Thurbo Stout. Vår öl hade efter två månaders lagring på ekfat fåt en väldigt trevlig smak och det kändes som två månader var helt lagom lång lagringstid.

Categories: Geocaching, Sjöstadens Hembryggeri | Lämna en kommentar

Södra delen av Lidingö

För en tid sedan gjorde Bosse en cykelcachingrunda på norra delen av Lidingö. Nu var det dags att besöka den södra delen. Det var en fin kväll så det blev en härlig tur ut till Lidingö där det första stoppet gjordes på ett Berg över vatten. Det är en ny cache som publicerades för en månad sedan så ännu finns inte många namn i loggremsan.

När man kommer till en cache som heter Bockarna bruse eller har en hint med samma namn, då vet man var man ska leta. Det har i alla fall tidigare stämt vid liknande cacher, och det gjorde det den här gången också. I burken låg en annan burk med godis/piller. Bosse tog med sig pillerburken och slängde den i soporna. Godis och piller hör aldrig hemma i cacher eftersom nyfikna barn kan stoppa de i munnen och man vet aldrig vad det är för typ av piller.

Vid Linnmans fågelsjö finns ett fågelskådartorn och där någonstans skulle det finnas en cache. Bosse letade både högt och lågt, men mest lågt. Han kröp runt på alla fyra som en spårhund. Precis som en sniffande hund kände han dofter och inte bara goda dofter. När urindofter blev för stark var det inte kul längre. Det fick bli en DNF loggning. Kanske var det fel taktik att leta så lågt för enligt CO finns burken kvar. Det får bli ett återbesök vid ett senare tillfälle.

Färden fortsatte till Den STORA klättergranen där Bosse förberedde sig för att klättra. Men där blev det tji, ingen klättring behövdes. Burken hade ramlat ner och låg på marken så den här gången var inte T faktorn så hög. Det låg lite annat på marken som såg ut att tillhöra cachen och de delarna samlades ihop och gömdes vid granfoten.

Grusvägen byttes mot asfalterad väg vid Killinge där det rullade på bra till Kyrkviken och vidare till Ekholmsnäs golfbana. Att cykla på golfbanan hade nog inte varit så populärt, så istället cyklade Bosse åt andra hållet uppför slalombacken. Trots el-cykel var det riktigt jobbigt att ta sig upp till Toppen! Tyvärr såg det ut som jättelika mugglarmaskiner hade gjort sitt för att begrava cachen, så det blev en DNF.

Både Sixtens Dopcache och Hugga i sten blev kvar vid förra besöket på norra Lidingö. Så innan det var dags att cykla hem blev det ett återbesök på den norra delen av ön. Sen fick det räcka för denna gång.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

iPhone XS Max

Vid var 10.000:e loggade cache får man köpa en ny GPS. Eftersom vi fortfarande är nöjda med vår Garmin GPSMAP 64s och klarar oss bra med den, så tänkte vi lite utanför ramarna. När man loggat 20.000 cacher får man väl gå köpa två?

Så istället för att köpa en GPS köpte vi en varsin iPhone XS Max och de har ju också GPS.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

20.000 loggade geocacher

När vi lämnade Mora för att åka hem hade vi ett stort mål att uppfylla, men för att uppfylla det var vi tvungna att logga ett gäng cacher. Vi började i Falun där det fanns några challengar vi uppfyllde.
Challenge #283A Logga 5 cachtyper i 5 län
Challenge #283B Logga 5 cachtyper i 5 kommuner
Challenge #223 25 souvenirer with travel

När vi ändå var i Falun körde vi till hoppbacken för att spana in utsikten. Men vilka våghalsar som vågar åka utför dessa hoppbackar! De är mycket större i verkligheten än vad man kan föreställa sig när man ser de på TV. Nu var vi inte bara där för att titta på utsikten utan för att logga den virtuella cachen Viewpoint Falun.

Men som sagt, vi behövde logga fler cacher idag. Därför körde vi till Tillberga Trail, men den gick si så där. Vi hittade fem cacher och DNF:ade två.

DNF:er hade vi inte tid med, vi behövde fler cacher. Vi tog sikte på Mötesplatsen serien som ligger efter en väg. Men även här gick det trögt. Burkarna var inte så bra underhållna så det blev tre DNF:er av de sju som besöktes.

Trots DNF:erna hade vi loggat tillräckligt många burkar och var redo för dagens mål. Vi körde tillbaka in i Västerås för att logga den virtuella cachen Anundshög-Virtual Reward. Det blev ett stort jubileum för oss eftersom det var vår 20.000:e loggade cache.

Efter jubileumsloggningen skjutsades Leena till järnvägsstationen. Där gällde det att Parkera rätt så man inte åkte på några parkeringsböter. Leena hade en tid att passa eftersom hon skulle träffa några kollegor från jobbet. Men det var fortfarande ljust så Bosse fortsatte jaga burk. Typiskt nog började det ösregna så tempot blev inte lika högt.

Bosse körde till Ängsö där det sägs att det spökar. Det inte bara sägs att det spökar, vi såg ett spöke när vi var där senast och om det kan man läsa här.

Spöket hade gömt sig i skogen och då var frågan, Var är spöket? Tittar man ordentligt kan man hitta många fina spöken i området så som Singelspöke I, Singelspöke II och Dubbelspöke.

Efter att jagat spöken i skogen bar det av till Ängsö slott för att ta en selfie framför slottet och logga Västerås alphabet – Ä: Ängsö — Virtual Reward.

En cache som låg lite avsides men såg ut att vara precis vid vägen skulle bli den sista som Bosse gav sig på. Han kom fram till en avstängd väg vid Nykvarns Tullhusbro. Att vägen var avstängd gjorde ingenting eftersom det var närmare att vända tillbaka till motorvägen. Men först skulle burken hittas. När Bosse tittade sig omkring kom en granne med sin hund och började berätta om platsen. Det blev ett intressant möte och en trevlig pratstund. Han berättade att bron tidigare var öppen för trafik men numera var avstängd eftersom plankorna inte var så fräscha. Förr i tiden var det här tydligen vägen mellan Stockholm och Göteborg.

Mannen gick iväg med sin hund och Bosse kunde leta ifred. Den väl kamouflerade burken tog en stund att hitta trots att den sitter helt synlig. Nöjd med att hittat burken, loggat den 20.000:e och med hela helgen som helhet, var det dags att åka hem.

Det sägs att man får köpa ny GPS efter var 10.000:e loggade cache. Vi får se om vi kan hitta någon ny.

Categories: Geocaching | 1 kommentar

Vasaloppsleden

I två år har vi pratat om att cykla Vasaloppsleden men det har aldrig blivit av. Nu när vi skaffat el-cyklar kändes det som ett enklare projekt även om det är en lång sträcka som ska avverkas. Först tänkte vi åka till Mora i somras för att cykla denna led, men CKAI avrådde oss eftersom det är mycket mygg just då. De föreslog istället att vi skulle försöka i september. Okej tänkte vi, då har vi tid att planera och hitta en helg som passar.

Igår loggade vi P.I.G. trailen, men den egentliga anledningen till att vi först bokade att åka till Mora var Vasaloppsleden. För att hinna med allt vi ville göra tog vi en semesterdag och förlängde helgen.

Vi startade vid mål, det vill säga målet för Vasaloppet. Den första cachen Vasaloppsleden #1 – Målgång tjuvstartade vi med att logga dagen innan. Nu skulle vi inte skida fram längsmed Vasaloppsspåret utan cykla Vasaloppsleden som har en snarlik sträckning. Trailen består av 92 cacher och börjar i centrala Mora och slutar några kilometer väster om Evertsberg.

Vi startade prick klockan 09:00 med att lämna målområdet. Den första delen av leden består främst av löparspår med hårdpackat underlag som gick bra att cykla på.

I börjat satt cacherna ganska tätt men senare kom vi till partier där det var flera hundra meter mellan cacherna. För att försäkra oss om att cyklarnas batterier skulle räcka hela vägen till Evertsberg och tillbaka till Mora, valde vi att cykla med ekonomiläget. Det gjorde att vi fick ta i lite mer i uppförsbackarna.

En del av burkarna var placerade en bit från leden, så vi fick gå in i skogen för att leta fram burkarna. Men inga var svårt gömda så det var inga problem att hitta dem.

Den enklaste, som ändå kanske var den svåraste, var den då vi kom till vindskyddet. Vindskyddet var placerat på en mindre kulle. Enligt hinten skulle burken vara vid taket, så Bosse gick runt och finkammade taket utan att hitta burken. Hmm, var den här svårare gömd än tidigare burkar? Nej då, den var mycket enklare. Burken låg nämligen helt synlig på bordet i vindskyddet. Antagligen hade någon hittat burken och lagt den där. Bosse hittade ett utrymme i taket där burken passade, så nu stämmer hinten igen.

Vi skulle passera över en bro där det stod en barnfamilj med en hund. Den stora hunden, modell draghund, stod mitt på bron och blängde på oss och vägrade flytta på sig. Kändes inte som vi ville mucka med hunden, så vi gav oss och cyklade på sidan.

Som sagt var en del burkar en bit in i skogen. Fångstgropen var en av dessa. Förr i tiden fångade man älg genom att gräva gropar som var 3-4 meter breda och omkring 2,5 meter djupa. Den typen av jakt förbjöds i mitten av 1800-talet.

I Oxberg var det kalas. Vi gjorde en lite avstickare hem till vår vän Limpan som fyllde 60 år just denna dag. Han visste inte att vi skulle komma, så när vi klev upp på farstukvisten sjöng vi jag må du leva. Han blev nog lite snopen men glad.

Efter den korta pausen fortsatte vi till Vasaloppsleden #56 – Petroleum Tango och sen tillbaka till leden i skogen.

Nu blev underlaget mycket sämre. De hade antagligen kört med någon skogsmaskin på leden och försökt jämna ut marken med jord. Det var mjukt och tungtrampat så vissa bitar klev vi av och ledde cyklarna.

Det finns burkar längs leden som inte ingår i serien, men de loggades förstås också. En av dessa var Axi kvarn som är en vacker plats och som gjord att dricka sitt kaffe på. Men vi hade nyss fikat så det blev bara en titt på stället.

Några kilometer senare kom vi fram till Vasaloppsleden #84 – Evertsberg. Förutom att det är en stor kontrollplats under Vasaloppet finns där även en rolig myst. Mysten är enkel att lösa på plats och fick en favoritpoäng av oss.

Nu var det inte långt kvar. Vi fortsatte in i skogen och loggade några till, men de allra sista cacherna kunde vi ta oss till via den asfalterade Vasaloppsvägen. När Vasaloppsleden #92 – Delning loggades, som var den allra sista cachen i serien, så kändes det bra att det inte var fler burkar. Det som fans där framme var en myr och där ville vi inte cykla.

Klockan var 17:30 när vi vände tillbaka och då valde vi att cykla på Vasaloppsvägen till Mora.

Ett par timmar senare kom vi till vandrarhemmet och kände oss lagom möra.

Categories: Geocaching | 2 kommentarer

P.I.G trailen i Mora

När Bosse var vid Lappstegeberget i Timrå och loggade LSB trailen, så ringde CKAI och berättade att det publicerats 400 nya cacher i Mora. Vid en närmare titt var det hela 470 nya burkar. Det såg ut som alla låg längsmed en väg. Visst intresse väcktes hos den ene av BandLEngstrom som skickade ett meddelande till den andre i BandLEngstrom, som inte var sen att nappa. Vi var överens om att åka till Mora, frågan var bara när vi hade en ledig helg. Älgjakten närmade sig och vi kollade med CKAI vad som gällde i Mora. Jakten hade börjat i Dalarna men i skogarna runt Mora startar den någon vecka senare. I kalendern fanns en lucka innan älgjakten, så den helgen bokade vi. Några veckor senare satt vi i en fullastad bil på väg till Mora.

Målkullans Vandrarhem ligger centralt precis bredvid Vasaloppets målgång och där skulle vi bo de närmaste dagarna. Det är ett ganska enkelt boende men dög fint för oss som bara behövde någonstans att sova, för vi skulle inte tillbringa många timmar där.

Klockan 5:30 ringde klockan. Vi klev upp och gjorde oss iordning för en lång och intensiv dag. När vi öppnade rumsdörren stod en dam vid receptionen. Det var förvånande att flera var så här morgonpigga, eller pigga kanske vi inte direkt var. Hon ursäktade sig att hon hostat hela natten. Vi hade inte hört någonting och inte blivit störda.

Solen var på väg upp och det var dags att ge sig av. Men innan vi satte oss i bilen loggade vi en cache nästan utanför vandrarhemsdörren vid Vasalopps Museet.

Sen fortsatte vi till den virtuella cachen Mora – Virtual Reward och det blev några snabba stopp till innan vi kom fram till starten av trailen.

Nu var vi på G och redo att öka tempot i jakten på burkarna. Leena började köra och Bosse hoppade in och ut ur bilen. P.I.G. trailen är ny och det är därför inte så många som hunnit loggat den. Fördelen med det är att chansen är större att alla burkar finns kvar och att loggremsorna inte är fullskrivna. Nackdelen är att det inte hunnit bildats geostigar vilket brukar förenkla var man ska stanna och hoppa ur. Namnsystemet som används på trailen är mycket bra. De sista bokstäverna i cachenamnet är hinten var burken finns. Ex P.I.G. #001 G H betyder Gran Höger sida, B V betyder Björk Vänster sida o.s.v.

De första timmarna var det fuktigt och disigt. De flesta burkarna sitter i granar så det var blött varje gång vi kröp in under en gran och fick vattnen doppandes över oss.

En bil körde förbi, men kom en stund senare tillbaka. Det var en jägare som drog ner rutan och frågade om vi var ute på jakt. Nja, på sätt och vis jagade vi, men inga djur.

Vi höll ett ganska högt tempo och loggade 50 burkar på en och en halv timme. Det var så vi delade upp våra pass, att vid var 50:e loggade burk byta plats. Så nu fick Leena springa ut och in ur bilen medan Bosse vilade sig en stund bakom ratten.

Vädret blev bättre under förmiddagen vilket gjorde allt mycket enklare och roligare.

I kylväskan hade vi packat med lite ätbart och unnade oss en tjugo minuters lunch. Det var enda gången bilen stod still så länge under dagen.

När vi hade betat av mer än hälften av alla burkarna fick vi syn på en skylt. JAKT PÅGÅR. Men det skulle ju inte pågå någon jakt i de här skogarna. Eller är det skillnad på jakt och älgjakt? Kanske är det så. Vi hoppades i alla fall att jägarna varken var blinda eller döva utan hade koll på oss när vi for fram på grusvägarna. Alla burkarna låg nära vägen så vi behövde aldrig gå in i skogen.

Tempot ökades för vi ville hinna med så många burkar som möjligt innan det blev mörkt. Mörkret var oundvikligt, så när vi hade ungefär trettio burkar kvar åkte pannlampan på. Att hitta burkar i en gran när det är mörkt brukar inte vara det enklaste, men den här gången gick det som en dans. Det berodde på att burkarna var färgglada och syntes tydligt då vi lös på dem, så de sista burkarna loggades nästan i samma takt som i dagsljus.

Trötta men nöjda loggade vi P.I.G. #470 Skylt som dagens sista burk. Det tog oss 14 timmar att logga samtliga burkar på P.I.G trailen. Tillbaka på vandrarhemmet kände vi oss välförtjänta av en varsin öl.

Categories: Geocaching | 1 kommentar

Mycket litet båtevent

Vi cyklade iväg och tog sikte mot Sjöhistoriska museet där vi skulle vara med på ett event. När vi rullade ner mot Gamla Stan insåg vi att det var gott om tid innan eventet skulle börja och därför tryckte vi på bromsarna och svängde in till Stortorget. Där jagade vi ett spöke i form av en virtuell cache och det var kanon kul(a).

Färden fortsatte längsmed Strandvägen förbi ambassaderna och vidare till Sjöhistoriska museet. Där var flera personer i färd med att förbereda ett Mycket litet båtevent!. En stor modellbåtsdamm hade fyllts med vatten och där monterades kajer och byggnader som kulisser till de båtar som senare skulle sjösättas där.

På långbord ställdes modellbåtar upp med informationskyltar som beskrev modellerna. Vi pratade med några av ägarna som ivrigt berättade om alla detaljer.

Vid en modell av Titanic berättade vi för ägaren att vi bott på Queen Mary i Los Angeles. Han sken upp och berättade att han också varit där och undersökt minsta utrymme på den båten. Kul med personer som verkligen nördar ner sig och går all in för sin hobby. Det skulle vi aldrig göra, eller hur är det nu?

Den ena modellbåten var snyggare än den andra. Bilfärjan var nog en av de båtarna som hade intressantast detaljer. Allt var genomarbetat in i minsta detalj. Bilarnas nummerplåtar var identiska från tiden de återspeglade och stämde med modellen de satt på. Vid en SAAB stod paret Palme och bilen var den samma som de ägde på den tiden och även nummerplåten var identisk. Slitaget på däck såg realistiskt ut. En sak var väl inte helt realistisk, en gorilla som öppnade dörren på en bil. När bilfärjan senare sjösattes hade flera bilar kört ombord i form av Ahlgrens Bilar.

 

Eventet varade i 30 minuter men vi tyckte det var så intressant att vi stannade i nästan 1 1/2 timme. Eventet var mer än slut men båtarna fortsatte köra i modellbåtsdammen och i kanalen när vi lämnade området.

Vi fortsatte till Kaknästornet där vi loggade Stump the bride innan vi vände tillbaka mot Södermalm.

Vi kom tillbaka till Södermalm men inte för att åka hem utan för att åka på en lunchträff på Loopen. Där hade vi ett planeringsmöte inför vår kommande resa och välbehövliga semester. Vi har jobbat hela sommaren, men om några månader är det även dags för oss att ta semester och då blir det en rejäl semester. Det se vi fram emot.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Sällskap till Stora Alskär

På Facebooksidan Geocaching Sverige läste Bosse att Knatos bokat en taxibåt som skulle köra fram och tillbaka till den nya virtuella cachen St. Alskär. Att ta sig dit är annars inte det enklaste, så här tänkte Bosse att det gäller att haka på. Inte för egen del utan för Leenas. Gnaget skulle möta Häcken samma dag på Friends så det var Leena som anmäldes till båtutflykten.

Båten skulle avgå från Stavsnäs och dit kan man åka buss men det tar en stund. Leena skrev i facebookgruppen om hon kunde samåka med någon till Djurö. Geocacharen sällskap svarade att han kunde tänka sig sällskap. Perfekt så fick det bli.

Det visade sig att arrangören Knatos fått förhinder och kunde inte åka med. Men det var inga problem, allt gick ändå som planerat.

Tillsammans med 59 andra klev Leena ombord på taxibåten som tog gänget ut i skärgården. Många kända och okända geocachare var med på turen, så det blev mycket snack om cacher.

På Stora Alskär finns fin sandstrand, men där blev vi inte avsläppta. Båten lade till på den södra delen av ön där klipporna är flata.

Samtidigt som det togs selfies för loggningen av den virtuella så pågick T5 eventet Träff i Skärgården. Så på den här resan blev det två flugor i en smäll, både ett T5 event och en T5 virtuell loggad.

 

En timme senare kom båten tillbaka till Stavsnäs. Som så många gånger tidigare blev det inte raka spåret hem utan en liten omväg via cacherna Östersjöviken och spunger bob on the hill som båda loggades med gott sällskap.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Några timmar kvar till match

Bosse som skulle till Friends Arena satte sig på cykeln och trampade iväg. Eftersom det var några timmar kvar till matchstart så svischade ekipaget förbi arenan och vidare till Sollentuna.

Vid Edsviken gjordes första stoppet. Att ta sig till Drakön reborn såg ut att vara en enkel match, men vid en närmare titt var det vatten vid stenarna som ledde till ön.

Stenarna var breda så det var egentligen inga problem att gå till ön. Eftersom Bosse inte ville lämna cykeln så fick den rulla i vattnet då det bar av ut på ön. Att hitta burken borde inte varit så svårt eftersom det fanns en tydlig hint och inte många platser att gömma burken på. Men var kunde burken vara, för på de självklara platserna fanns inte burk. Kanske var den mugglad? Innan ön lämnades med en DNF ögnades några tidigare loggar igenom efter spår om var burken kunde finnas. En liten detalj väckte Bosses fortsatte intresse. Den tydde på att burken verkligen fanns där men kunde vara lurig att hitta. Burken hittades och är inte så svår om man vidgar blicken.

Att fylla multikalendern är en utmaning för oss och vi jobbar vidare så gott vi kan. Målet med besöket i Sollentuna var att logga multin Töjnan-challenge. Det är en lagom lång och svår multi som inte tog lång tid att lösa.

Några enklare traddar loggades på väg mot letter boxen Vår i Sollentuna. Där ska man besöka ett par platser för att samla information som behövs för att få fram slutkoordinaten. Ett av delstegen finns vid Bögs Gård som kan vara bekant för de som sett TV-serien Gåsmamman. Det var där de hade en gåsfarm och narkotikaodling i en av ladorna i de första delarna av Gåsmamman.


När Bosse kom till den forna inspelningsplatsen var allt lugnt och stilla. Inga gäss syntes till och inga våldsamheter heller. Det var skönt för det räckte gått och väl att delsteget fanns där. På väg mot finalen hittades en stackare som det inte gått så bra för. Våldsamheter kanske trotts allt lurade runt hörnet, så det var bäst att skynda vidare.

Finalen var jobbig att ta sig till men tillslut nådde Bosse burken och signerade loggboken.

Uppe på ett mindre berg nära Sollentuna centrum ligger S:t Erik – kyrkan som ärkebiskopen ändrade namn på. Därifrån tar man sig ner via en brant backe, så det blev full fart då Bosse gav sig av mot Friends Arena för att se matchen mellan AIK – Trelleborg.

Categories: Geocaching | Lämna en kommentar

Blogga med WordPress.com.