Gammal Järnväg

Det var inte många dagar vi hann vara hemma innan det var dags att hämta ut en ny bil på Hertz. Den här gången hade vi sett till att bilen hade dragkrok eftersom cyklarna skulle med.

Inget vidare väder på morgonen

Vi körde till Eskilstuna och starten av Gammal Järnväg trailen. I närheten av cache nummer ett finns en stor grusplan där vi parkerade. Cyklarna lyftes av och vi trampade iväg mot första cachen.

Redo för avfärd

Trailens 58 cacher ligger längsmed en gammal järnväg mellan Eskilstuna och Ärla som numera asfalterats till cykelbana. Det fanns inga tydliga spår av järnvägen, men går man en bit in i skogen kan man förutom cacher hitta syllar, slipers och annat som antydde att det funnits en järnväg där.

En burk på sidan av cykelbanan

Pimpad husgrund

Burkarna är enkla att hitta, förutom ett par som vi fick irra runt efter. Vid en av dessa träffade vi swejwo som höll på att leta när vi kom fram. Vi spred ut oss och letade på flera platser. Inte helt oväntat fanns burken där koordinaten pekade och vi först letat.

Gammal Järnväg trailen

Ett par kilometer senare träffade vi en till cachare. Det var suttmar som vi växlade några ord med innan vi fortsatte vidare åt varsitt håll.

En skalbagge med matchande kamouflage åkte med på GPS:en

Ett träd har vuxit över taggtråden

I Ärla loggades Gammal Järnväg #58 Selg, den sista cachen på trailen. Vi satte oss på en solig plats och hittade två burkar, i ryggsäcken. De var inte loggbara men innehöll dagens lunch. Några andra burkar hittades i Ärla innan vi vände tillbaka mot bilen.

Leena

Det fick räcka med cyklande för den här gången, nu var det burkjakt med bil som gällde. I ett träd nära parkeringen vid JV Skogstorpsskolan/Orrliden tyckte vi oss se burken på långt håll. Men när Bosse kom närmare såg han att det inte var burken utan två MC-hjälmar. Konstigt att de hängde där?

Det här var inte cachen

En spindel vaktar cachen

Här hittade vi inte burken. Dagens första DNF.

Rinkesta Slott

Färden fortsatte på de sörmländska landsvägarna där flera intressanta platser besöktes. Ett oväntat föremål dök upp då vi svängde av vägen. Det gick att titta in i JV Bältdjuret, men där inne var det tomt. Antagligen har den innehållit något spännande. Nu finns en burk där och det var tillräckligt spännande för oss.

Flygraka

Bältdjuret

En läskig liten rackare

Bosse

I Strängnäs körde vi in till Kia som bjöd på middag på den soliga verandan. Med mätta magar fortsatte vi i rak riktning hem. Inte riktigt, men nästan. Stallarholmen hade fått några nya cacher som loggades. Vid Ytterselö Kyrka vände vi och körde mot Mariefred.

Ytterselö Kyrka

På fälten gick massor av vildsvin. Inte bara på ett fält utan på flera vi passerade.

Vildsvin

Vid Mariefreds nya Is-hall stötte vi på en liten luring. Leena satt kvar i bilen medan Bosse sprang iväg för att göra en snabbloggning. Men burken var inte så enkel att hitta som vi trott. Det mest uppenbara föremålet hade ingen cache. Bosse fortsatte leta och Leena började undra var han tagit vägen. Bosse letade burk, skulle Leena leta efter Bosse? Nej då, det behövdes inte. Den snygga burken hittades tillslut.

Klurig gömma som tillslut hittades

Vid Mariefreds kyrka hade vi svårt att få till en bra koordinat. GPS:en pekade både hit och dit. Hinten sa oss inte så mycket så frågan var om vi skulle logga DNF. Bosse kontrollerade även GC-appen i telefonen och där fanns en uppdaterad hint. Med den nya hinten gick det mycket enklare att hitta burken.

Utsikt över Mälaren

Dagens sista cache loggades vid Fattigstugan i Nykvarn. Där har vi tidigare hittat en annan numera arkiverad cache. Den förra cachen var ganska lurig att hitta och den nya var minst lika lurig. Det krävdes en hel del finkammande av orådet innan Bosse tillslut hittade den lilla luringen.

Dagens runda började på cykel och avslutades med flera mil i bil. Totalt loggades 110 cacher och med det var vi nöjda och styrde raka vägen hem. Ja, det är faktiskt sant, inte ett enda stopp till gjordes.

Lång väg hem

Tidig väckning. Det var dags att åka hem och vi tänkte köra hela vägen hem på en dag. Enligt de uppgifter vi fått fram skulle det ta 11 timmar att köra. Vi lämnade Bergen klockan sju och räknade med att vara hemma tolv timmar senare. Några cacher på vägen måste man räkna in i färdtiden.

Becklingen War Cemetery några kilometer utanför Bergen var den enda cache vi sett ut att logga i Tyskland denna dag. Vi blev smått förvånade när vi såg att även Matzgunnar besökt platsen. Den ligger inte direkt på en väg svenska turister normalt kör på.

Becklingen War Cemetery

Innan vi åkte ombord på färjan till Danmark blev det ett besök på Border Shop. Där hittade vi en del intressanta flaskor som vi kommer ta med i årets whiskykalender. Även en del godsaker köptes till midsommar.

Det fanns en Starbucks automat på båten

Halvvägs upp i Danmark tog vi en bensträckare på en rastplats. Det är bara rastplatser med cacher man tar bensträckare på och den vi valde hade två cacher. Den första Highway stop Piberhus øst kunde vi inte hitta. Det kändes ofräscht att leta bland bajs, toapapper, kondomer m.m. så vi gav snabbt upp. Däremot hittade vi Eichsfeld greets Denmark som låg på den bortre delen av rastplatsen. Så förutom en bensträckare fick vi en kortare promenad.

I Malmö hade vi tänkt logga en cache, men det blev inte som vi tänkt oss. Challenge #165V SkÃ¥ne – The Mysterious Cacher 500 kunde vi inte hitta. Patojen hade senast varit där och DNF:at cachen, sÃ¥ den är med största sannolikhet borta.

Jaha, en DNF i Malmö kändes inte bra så vi åkte för att logga en annan cache. Där var en, och en till, och en till… Vi hade hamnat på LHPV (Lite Hjälp På Vägen) trailen så det blev en del burkar loggade. När det började regna gav vi upp och körde hemåt.

Leena på språng

Ett par kändisar var här två dagar innan oss

Den sista snabba bensträckaren tog vi på Rastplats Gyllene Uttern. Senast vi var där tömde vi latrintanken på husbilen vi hyrt. Trafiken tätnade och det rullade långsammare och långsammare. Bitvis kröp det sakta fram på E4:an så vi hade kommit snabbare fram om vi gått. När vi tillslut kom hem hade klockan hunnit bli elva på kvällen. Så de 11 timmar vi räknat med det skulle ta att köra hade istället tagit 16 timmar. Men det var inte bara köernas fel, en och annan cache loggades också.

Lång omväg till webcam

Det var en cache vi speciellt ville logga under tysklandsbesöket. En avlägsen webcam som finns på toppen av berget Brocken. Enligt kartan finns en väg dit så det skulle bli en baggis att logga. Till Brocken är det 150 km att köra, mestadels på landsvägar så det tog ett par timmar att ta sig dit.

Ett av flera hus med takpannor på gaveln

Framme vid Bad Harzburg guidade GPS:en oss till en liten traktorstig. Vi konstaterade att där gick det inte att köra, det var trots allt 10 km kvar till toppen av Brocken. På slingriga MC-vägar fortsatte vi till en annan avfart som var större, men där fanns förbudsskyltar som tydligt markerade att vi inte fick köra där. Hur skulle vi komma till toppen?

Efter att ätit en sen lunch gick vi till turistinformationen och frågade efter vägen. Där fick vi veta att ända sättet att ta sig till toppen är till fots, med cykel eller att åka tåg. På GPS:en såg det ut som man kunde köra hela vägen upp, men det fick man tydligen inte. Att gå eller cykla var uteslutet så att ta tåget lät bra. Problemet var bara det att tåget gick på andra sidan berget och att ta sig dit skulle säkert ta ett par timmar. Det blev till att avblåsa dagens utflykt eftersom vi inte skulle hinna till webcamen.

Två dagar senare gjorde vi ett nytt försök och åkte då till Schierke. Därifrån kan man ta Tysklands högst belägna ångtågsjärnväg till Brocken på 1141 m.ö.h.

Vatten påfyllt och klart

När biljetterna var köpta hade vi en halvtimme pÃ¥ oss att logga tvÃ¥ cacher nära stationen. Bosse gick till Bahnhof Schierke och när han kröp in under en gran kom en mamma och dotter som letade efter samma lilla burk. Vid perrongens slut fick även TB-Hotel ,,Zur Brockenbahn” besök av BandLEngstrom. Sen klev vi ombord pÃ¥ tÃ¥get.

Brockenbahn

På väg mot toppen av berget

När vi kom fram loggade vi 1.Brocken*Cam* som är placerad på stationen.

BandLEngstrom tar en selfie

En ambulans med blåljus och sirener bromsade in framför oss och strax efter kom en räddningshelikopter. Vad vi kunde se var ingen skadad så kanske var det en övning.

Räddningshelikopter

Förutom en webcam finns några earthcacher och multis på toppen, men de var svåra att förstå så ingen av dessa loggades. I stället gick vi till tradden Brocken wieder frei och där satt en annan cachare med burken i handen. Vi hälsade och han pekade var burken skulle vara innan han fortsatte vidare.

Toppen av Brocken

Dags att åka ner

Vi tog tåget tillbaka till byn och gick till parkeringen. Innan vi satte oss i bilen tog vi på oss säkerhetsbältet i ett helt annat fordon. Vi älskar sommarrodel och kunde inte åka ifrån Schierke utan att testat rodelbanan.

Leena

Else

Att logga webcamen blev ett tvådagars projekt, men det var det värt.

BandLEngstrom på andra plats på världsrankingen över loggade webcam

Service på Walking in Bergen

Återigen var vi på Hertz för att hämta en bil. Den här gången en Volvo V70 men en massa lull lull och sådant gillar vi. Bilen lastades, men inte med en massa geocaching prylar utan mer bra att ha saker till dottern, svärson och barnbarnet i Tyskland.

Det var alltsÃ¥ Tyskland som var mÃ¥let med resan, men första anhalten blev Malmö där vi skulle övernatta. TvÃ¥ challengar hade vi sett ut som skulle loggas och det var Challenge #051 – Logged 25 events och Challenge 100 loggade event. När de var avklarade hade vi tid över och hann logga ytterligare tretton traddar innan det var dags att Ã¥ka till hotellet.

Ingen risk för DNF här inte

Nästa morgon körde vi till Öresundsbron där vi fick lära oss något nytt. Om man skaffar ett årskort så blir broavgifterna billigare och årsavgiften tjänar man in redan på returresan. Ett årskort kommer vi skaffa, så nästa gång kanske vi har en transponder och kan köra förbi köerna.

Direkt efter att vi lämnade färjan i Puttgarden svängde vi in pÃ¥ en liten väg som tog oss till ett naturomrÃ¥de. PÃ¥ baksidan av ett litet hus vid parkeringen loggade vi resans tredje challenge, CITO 2 – Fehmarn 2013 – Challenge. Sen körde vi raka spÃ¥ret till Bergen för att gulla med barnbarnet.

Våra Walking in Bergen cacher behövde underhåll så vi tog med Maj i barnvagnen och gick på en servicerunda. Två av burkarna var borta så där placerade vi ut nya, de andra burkarna hade klarat sig bättre och såg ut att må bra.

Leena och Maj

Eftersom vi ändå hade burkar med oss gömde vi ett par nya cacher i Walking in Bergen trailen. Det tog inte lång tid innan även de hade fått signerade loggremsor.

Ingen graffiti i Vilnius

För ett halvår sedan åkte Bosse på en geocachingresa till Vilnius och Minsk. Nu var det dags att återvända till Vilnius, men den här gången för två dagars jobb på Vilniuskontoret.

Vilniuskontoret

Där uppe ska vi jobba idag

En kaffemaskin inklämd i ett hörn. Vilniuskontoret har en del att lära. Kaffemaskinerna ska stå centralt och lättåtkomligt.

Då Bosse kom hem från förra Vilniusresan hörde Falkz av sig och påpekade att vi missat logga Graffiti in Vilnius som är en bra cache. Så inför den här resan kontrollerades var den cachen ligger. Det kunde inte bli mycket bättre, bara 600 meter ifrån kontoret.

SEB och Telia har kontor i samma område

När arbetsdagen var slut skyndade sig Bosse till Graffiti in Vilnius för att hinna logga den innan kvällens aktiviteter. På platsen har det tidigare funnits en massa graffiti men nu var väggarna nymålade och det syntes inga spår av graffiti. I taket syntes en misstänkt detalj som såg ut som en kameraattrapp. Mycket riktigt var den fejk men den innehöll ingen loggbok. Frågan var om det verkligen var cachen? CO kontaktades och bild på föremålet bifogades. Nej det var inte cachen. Det måste betyda att det var en attrapp som övervakningsbolaget monterat. Inte bra att plocka ner kameror när det finns riktiga kameror som ser vad man håller på med. Efter en stunds letande syntes ett annat misstänkt föremål. Först kändes den omöjlig att komma åt, men det var en synvilla. Snyggt integrerad burk som satt helt synlig men ändå svår att upptäcka.

Inga spår av graffiti

Fel burk, det var inte cachen

På väg till hotellet loggades två cacher till, Europa opa opa och Vilniaus miesto savivaldybė.

En av burkarna som loggades

På kvällen gjorde vi en gruppaktivitet som påminner om geocaching. Vi mötte en kille utanför operan och delades in i två lag. Han förklarade reglerna och hur vi skulle komma igång.

Gruppaktivitet

Lekledaren förklarar reglerna

På en webbsida fick vi information om vart vi skulle gå. På varje plats skulle ett svar knappas in och då fick man veta var nästa delsteg låg. Upplägget påminde om Wherigo.

En av flera klurigheter som löstes

Glada personer med enformig sång

Soldater halar flaggor

Det var kul i början men när frågorna krävde svar på litauiska blev det för krångligt. Det tog 2 ½ timme att ta sig till alla platserna innan vi tillslut kom i mål. Bosse ville provsmaka den lokala ölen men det hanns inte med innan middagen.

Middag med kollegorna

I Vilnius kan man hitta riktigt bra öl från lokala mikrobryggerier så att kvällen avslutades på Alaus Biblioteka blev en riktig hit.

Alaus Biblioteka

Skärgårdsbåt till Svartsö

Tonky73 frågade om vi ville följa med på FTF jakt. Hmm, tänkte vi först eftersom vi inte jagar FTF:er. Det brukar bara vara en massa stress efter burkar som ändå finns kvar till en annan gång. När Tonky73 förklarade att cachen inte var så enkel att komma åt eftersom den ligger på en ö så blev vi intresserade.

Tonky73 körde oss till Lillsved där vi klev ombord på skärgårdsbåten som tog oss till Svartsö. Det finns tre bryggor på Svartsö som skärgårdsbåtarna lägger till vid. Vi klev av vid det andra stoppet på Skälviks brygga.

Ingen cache loggad men redan fikarast

Skärgårdsbåten Vänö

Leena på Skälviks brygga

Inga andra FTF-jägare syntes till när vi klev av båten så vi höll lugnt tempo när vi gick mot GZ. Ett par stenkast från Svartsö Skola hittade vi burken som innehöll en tom loggbok.

Svartsö Skola

FTF loggen

Vi hade strax över en timme pÃ¥ oss att gÃ¥ de fyra kilometrarna till Söderboudds brygga innan innan bÃ¥ten skulle Ã¥tervända till fastlandet. Det är den tredje bryggan pÃ¥ Svartsö och där kunde vi roa oss med att leta efter Svartsö Fisherman’s Friend.

En burk i skogen

Vid bryggan finns ett litet hus där vi satt oss och väntade på båten. Ett par kom in och hälsade. De ägde ett av husen på ön som de använde som fritidshus. Kvinnan berättade att hon var uppvuxen på ön och som liten hade gått i Svartsö Skola. Festligt tyckte vi som nyss loggat en FTF där.

Alby friluftsområde

Alby friluftsområde i Tyresö är ett populärt utflyktsmål för barnfamiljer, motionärer, vandrare och nu även för geocachare. Förra året släpptes nya Söder Om Söder (SOS) cacher i och kring Alby friluftsområde, så nu skulle även BandLEngstrom besöka området.

Startplatsen för dagens cachingrunda

SOS cacherna brukar vara roliga och det började riktigt bra. Där vi klev av bussen i Krusboda var det inte långt till Nya hyss på gång ? (SOS 16), en snygg cache skapad av Reyals68.

Vi följde en stig längsmed kraftledningsgatan upp i skogen. Inte den bästa terrängen att belasta Leenas knä i, men det gick bra när vi tog det lugnt.

Bosse och Karlsson

Vi gjorde flera avstickare från stigar för att komma till cacherna, men i stort sätt var det ganska enkel terräng vi tog oss fram i. De burkar som låg på berg fick Bosse springa till så inte Leena skulle belasta knät för mycket.

På en äng spelade flera frisbeegolf. Vi tog fram fika och satte oss vid en utkastplats och tittade när de försökte träffa korgarna. Då kom två killar som skulle göra utkast där vi satt. Nyfiket frågade vi vad som gällde för frisbeegolf och fick en utförlig regelbeskrivning. De hade olika typer av frisbee som de visade oss. De används vid olika tillfällen, ungefär som golfen har olika klubbor att välja på.

Paketträd

Vi fortsatte mot den gamla skidbacken och där finns också en frisbee bana. Vi såg oss för så ingen kastade en frisbee, för de gör nog ont att få en sådan i huvudet.

På väg uppför backen stannade vi för att titta på en Jättegrytan i Alby. Det är en arkiverad multi, men cachen mår bra och är fullt loggbar.

Bosse

Några avslutande cacher loggades i Fårdala. Vid början av stigen mot Britt-Marie lättar sitt hjärta (SOS 16) var det två barn som lekte. De tittade på oss och ställde en massa frågor om vad vi heter, vad våra barn heter, var vi är ifrån o.s.v. Att småmugglare kan vara så nyfikna. Leena uppehöll barnen medan Bosse smög vidare och loggade cachen. Konstigt nog frågade aldrig småmugglarna varför vi var där när vi gick därifrån.

På gångvägar i Drevviken

Hemma igen från kanadaresan och flera dagar kvar innan vi reser utomlands igen. Vad ska vi roa oss med fram till dess? Leta burkar på hemmaplan förstås.

Leenas knä blir allt bättre och hon kan nu gå längre sträckor så länge vi inte ger oss upp på berg eller springer i trappor. Därför såg vi ut ett område i Drevviken där burkarna ligger efter gångvägar och skogsstigar.

Pendeltåget tog oss till Skogås där vi inledde dagens vandring. Från stationen är det inte långt till Beatebergsanstalten och där i skogen finns en Penningtvätt. Vi smög iväg från fängelset utan att larmsirener och poliser började jaga efter oss. Fast vi var inte oroliga, vi är trots allt ganska snälla.

Tvätteri för smutsiga cacher

Vid Beatebergs Koloni vek vi av från cykelbanan och fortsatte in på skogsvägarna. På Info tavlan gick det att orientera sig, men där fanns inga cacher markerade på kartan. Karta i all ära men vi föredrar vår GPS som är fullproppad med cacher som väntar på oss.

Nallen vinkade när vi gick förbi

En elaking vaktar cachen

Vid Drevviken finns cachen Två Stegaren och den gav oss visst motstånd. Enligt hinten skulle man hitta ett verktyg nära koordinaten, men där fanns ingenting. Vi letade vidare och utökade sökområdet men hittade inte det vi sökte. Leena ringde Vallafrun och frågade hur stort sökområde vi behövde. Då fick vi veta att det tilltänkta verktyget och cachen inte alls var nära varandra. Vi fick en hint om var vi skulle leta, men det tog ändå tid att hitta cachen som tillslut dök upp 8 meter ifrån den utsatta koordinaten. Cachen rankar vi som svårare än de 3,5 som den har i svårighetsgrad. Hade det funnits en bra hint och bättre koordinat så hade det varit enklare att hitta burken.

Fika med utsikt över Drevviken

Försvarsanläggning från 2:a världskriget

Nöjda att äntligen hittat cachen gick vi för att Titta på spåret där pendeltågen svischade förbi. Då vi kom över Järnvägs Bron Länna, där vi loggade dagens 15:e och sista burk, fick vi nästan spring i benen för att hinna fram till bussen. Det gick bra och vi kunde pusta ut på bussen då vi åkte hem.

Hur många bor det i Kanada?

En göteborgare hade svarat Ottawa? Rätt svar är 35 miljoner.

Ett regnigt Ottawa hälsade oss välkomna, men regnet skulle inte stoppa oss från att upptäcka staden. Trots dropparna från skyn och att första cachen vi loggade heter Back In Black så deppade vi inte för det. Det var bara att gilla läget.

Regn, regn, regn

Med tunnelseende gick vi till Parlamentsbyggnaden där vi uppmanades att Wave the Flag. Flaggan hade vi faktiskt med oss, men just nu låg den på hotellrummet, så vi fick improvisera för att synas på denna webcam. Tycker nog vi lyckades rätt bra.

Parlamentsbyggnaden

Webcam – Wave the Flag

BandLEngstrom gör sitt bästa för att synas

Danny och Sandra fortsatte mot centrum medan vi gick mot en bro för att titta närmare på First Post – Ottawa. Det blåste och regnade så vi blev inte långvariga där.

Bron nära den virtuella cachen

Utanför National Gallery of Canada finns den jättelika spindeln Maman. En exakt likadan stod utanför Moderna museet i Stockholm för ett par år sedan. Den i Stockholm var på tillfälligt besök då den reste runt till olika länders museum, men den här såg ut att ha bosatt sig Ottawa.

Maman

Post-it figur

Vi kände oss besegrade. Regnet satte stopp för vårt upptäckande, så vi letade istället upp en restaurang där vi åt en god middag.

En båt full av sushi

Det här var den sista kvällen i Kanada. Dagen efter åkte vi till Toronto och tog flyget hem till Sverige. Vi har anledning att återvända till Kanada och vi har redan börjat skissa på en ny resa, men det kommer dröja ett tag innan vi åker nästa gång.

Montreal

Under påskhelgen planerade vi en road trip med Sandra och Danny så de skulle få se mer av Kanada än bara Toronto. De har ingen bil men det kunde vi fixa. På flygplatsen hämtade vi en BMW X3.

BMW X3

Kul med bilar som har det där lilla extra. I vindrutan visades hastighet och GPS.

När Dannys arbetsdag var slut stod vi redo utanför hans jobb och kunde direkt ge oss av. Trots tät trafik gick det bra att ta oss ut från Toronto. På motorvägen var det högt tempo och nästan alla körde alldeles för fort. Bilar körde om på både vänster och höger sida och sicksackade sig fram. En vägskylt informerade att vi passerade in i Mohawk indianerna reservat och tankarna for iväg till gamla westernfilmer.

Boulevard Alfred Nobel

Vi lämnade Ontario och kom in i provinsen Quebec där vi fortsatte till Montreal. Kanada är tvåspråkigt där engelska och franska är de officiella språken. Toronto är väldigt amerikaniserat med skyskrapor och alla pratar engelska. Montreal ser mer europeiskt ut och där pratar man franska. Var man än går pratar de franska till de märker att man inte förstår, då övergår de till engelska.

Franska skyltar

En lågt flygande virtuell loggas

Utsikt mot olympiastadion

Vi parkerade bilen på en av huvudgatorna där det finns många restauranger och gick en sväng. Vi visste inte var hotellet låg men det kanske var lika bra att kolla så vi visste vart vi skulle köra sen. Leena tog fram adressen och Sandra sa att det är den gatan vi är på. Leena tittade igen och sa vad hotellet heter och då sa Danny att det står det på andra sidan gatan. Vilket flyt, vi hade ingen aning om att hotellet låg här och nu stod vi precis utanför. Det var inga problem att checka in och parkering hade de till oss i garaget. Sen bar det ut på stan igen.

Montreal

I den gamla stadsdelen strosade vi runt och tittade på gamla hus och kyrkor. Det vill säga gamla för att vara nordamerikanska mått.

Montreal

Montreal

Montreal

På ett stort torg gick vi in på ett snabbmatställe och köpte Poutine, en typisk rätt från Quebec. Den består av pommes frites toppat med ost och brunsås. Vi tog även det speciella rökta köttet ovanpå, en slags pastrami. Vi satte oss i solen och åt. Sedan var det dags att promenera vidare.

Poutine

Vi hade inte laddat in så många fler cachar än virtuella, men hittade en då vi lämnade gamla stadsdelen.

Full loggremsa

Montreal

Holiday Inn i Chinatown

En varsin öl på en bryggeripub

Efter middagen gick vi till en brädspel pub. Sådana pubar finns lite överallt och är populära och välfyllda. Vi fick i alla fall ett bord och valde ett spel som Danny och Sandra kände till. Ändå kom en av de som jobbar där och beskrev hur det går till. Det blev en mycket trevlig och för oss annorlunda kväll.

Brädspel