Medelhavsvärme

Efter den trevliga raftingen kände vi att vi hade kunnat tänka oss att stanna i Oetz någon dag till, men vädret såg inte lovande ut så vi bestämde oss för att åka vidare. Det nya resmålet var Verona i Italien. Hotellägaren rekommenderade att vi inte skulle köra via Innsbruck och Brennerpasset utan via Landeck och Rescherpass till Bolzano. Då behöver vi inte köra motorväg utan mindre och finare vägar. Dessutom såg det ut som Innsbruck skulle få mer regn, och det hade han helt rätt i. Innan vi kom till Landeck hade regnet avtagit och i Italien sken solen.

Morgonen startade med regn

Vi passerade ett område där man på 1940-talet tog beslut att fördämma och bygga en vattenreservoar. Det beslutet innebar att flera byar fick evakueras när vattennivån steg då dammen togs i bruk. Det som fortfarande syns från en av byarna är kyrktornet som sticker upp ur vattnet som ett minnesmärke.

Det enda som syns av byn

I Verona gav vi oss genast ut på cacheletning och för att titta på staden. Det var 12 år sedan vi var i Verona och det hade inte ändrats mycket sedan dess. Då vi loggat Castelvecchio Cache och Corte Sgarzarie tog vi paus för att äta middag vid torget, inte långt ifrån teatro romana.

Castelvecchio i Verona

Teatro Romana

På torget började folk röra sig åt samma håll, några gick lugnt medan andra gick snabbt. Efter en stund hördes en kraftig smäll och folket började springa. Två polisbilar kom i snabb fart körande över torget med blåljus och körde i riktning där folket kom ifrån. Vad var det som hände, var Godzilla i antågande? En ny kraftig smäll och himmelen sken upp av ett flertal blixtar och sen kom störtskuren. Torget var vid det här laget helt tomt på folk och polisbilarna kom tillbaka och körde åt olika håll. Poliserna tycktes fått larm om en gärningsman de jagade samtidigt som ovädret bröt ut.

Efter middagen fortsatte vi vår promenad till Juliett’s balcony cachen, men grindarna till innergården var stängda så vi fick bara se balkongen på avstånd. Balkongen och gården har vi varit vid tidigare så det gjorde inget att vi inte fick komma in, men det grämde oss att vi inte kunde logga cachen för den skulle tydligen vara den bästa i Verona.

Ingen Julia syntes på balkongen

Det tar tid att rulla ihop en nano remsa

Nästa stop på europaresan skulle bli Piran i Slovenien. För att komma dit snabbt svängde vi ut på motorvägen. Då vi kört 2 timmar öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Vi hade 7 kilometer till närmaste rastplats, och vi hann bli duktigt blöta på den sträckan. Vi ställde motorcyklarna framför entren till restaurangen och struntade i vart vi borde parkerat och rusade in under tak. Då det fortsatte vräka ner passade vi på att äta lunch. Då vi druckit upp kaffet var molnen borta och solen sken.

Otrevligt väder

Vi rullade vidare till Trieste där vi svängde av för att logga Kormoran som hittades på strandpromenaden.

Leena loggar Kormoran

Hotellet i Piran hade bekräftat att vi fick ställa motorcyklarna i ett garage, men de hade inget garage. Vi fick därför parkera i hallen till en sidoentre till hotellet. Så våra motorcyklar fick stå bredvid hotellreceptionen. Enbart det bästa är gott nog.

Mycket närmare ingången kan man inte parkera

Piran ville vi genast utforska. Vädret var toppen och överallt längs vattnet fanns solande och badande människor. Sola och bada hade vi inte lust med, men sitta vid havet och äta glass passade oss bättre. En natt var bokad på hotellet, men vi kände att vi ville stanna en dag till. Receptionisten kollade igenom bokningarna och sa att det var möjligt.

Torget i Piran

På turistorter så finns det turistfällor i form av matställen och de försöker vi undvika, så när kvällen kom gick vi ifrån den värsta kommersen. Vi fastnade för en restaurang med en tallrik med skaldjur. Mycket gott och trevlig och det blev väldigt sent. Åter på hotellet träffade vi nattportieren som var en pratglad man. Efter långt samtal frågade han var vi ätit. Vi fick beröm för att valt det stället. Sedan frågade han om han fick rekommendera en restaurang. En helt ny i Piran som enbart tillagar sina rätter med lokala färska råvaror. Han sa, om ni går dit klockan 20 kommer ni att ha ett bord för två.

Strandpromenaden

Efter en sen kväll och nattens åskväder passade vi på att sova ut. Det hade inte riktigt hunnit bli varmt då vi gick ut för att upptäcka den gulliga staden. Upptäcka betyder att hitta alla cachar. Så vi började gå smala gränder, backar upp, backar ner. Vi såg vackra vyer, olika planteringar, fantastiska hus m.m. Naturligtvis hittade vi alla sex cachar i Piran.

Är det en strandraggare som dykt upp?

Piran

Pallar Leena oliver, nej hon plockar burk

En trevlig plats som det även fanns en cache vid

BandLEngstrom med utsikt över Piran

När klockan slog åtta på kvällen var vi fortfarande på vår terrass och avslutade en fördrink, restaurangen vi skulle till låg 5-6 kvarter bort. Jo visst, ni har ett bord reserverat, sa servitören. Sedan gjorde vi beställning på rökt ankbröst med ett kraftigt rödvin. Till huvudrätt blev det en hel grillad fisk som servitören skickligt la upp på våra tallrikar. Allt smakade fantastiskt gott, och vi fick en beskrivning om varifrån råvarorna kom. Det som vi varmt kan rekommendera är vinet från Slovenien som är mycket gott.