Besök på Kavalan Whisky Destilleri

Det var ett ganska enkelt hotell vi bodde på i Taiwans huvudstad Taipei. Hotellet heter Hej Hotel. Vi frågade personalen om de visste vad hej betyder på svenska. Det kände de till. De berättade att en av delägarna var från Skandinavien och hade valt namnet. Vi såg även att det fanns koppar det stod IKEA på. Rummet var rymligt och såg bra ut, förutom en liten detalj. Hur tänkte de här?

Asiatiska toastolar har vi råkat ut för många gånger tidigare. De har en massa knappar och inställningar så Bosse är livrädd att han ska komma åt tampongutdragaren.

Bland det första vi gjorde var att gå till tunnelbanan och köpte oss varsina dagskort. De var billiga och kostade motsvarande 55 kronor.

Det var en cache vi värkligen ville logga som vi hade höga förväntningar på. Taipei Beimen Post Office / 臺北北門郵局 är en letterbox som startar utanför postkontoret där det gäller att hitta en nyckel.

Det var en tydlig hint så nyckeln hade vi inga problem att hitta. Sen tog vi oss in på postkontoret. Det är en stor byggnad med flera olika kassor, några för bankärenden andra för postärenden och vissa för frimärkssamlare. Vi skulle inte till någon av dessa utan letade oss vidare till avdelningen för postfack. När vi hittade det vi sökte låste vi upp postfacket och kom åt loggboken. En riktigt rolig cache.

Efter att loggat ett par traddar tog vi oss åter igen till tunnelbanan och åkte till bussterminalen. Där klev vi på bussen som tog oss till Yilan, en resa som kostar motsvarande 40 kronor och tog en timme. När vi kom fram bytte vi buss till taxi. Att åka taxi i Taiwan är billigt. Det var en ganska lång resa som endast kostade 100 kronor. Vi skriver in priserna om någon efter oss skulle vilja göra samma resa. Nu närmade vi oss nästa mål med besöket i Taiwan, nämligen Kavalan Whisky Destillery.

Vad vi känner till finns det tre destillerier i Taiwan och Kavalan är det kändaste av dem. Har man som oss rest runt ett par gånger i Skottland och besökt gemytliga destillerier så får man nästan en chock när man är på Kavalan. Det är en jätteindustri!

Vi fick följa en markerad tur som inte kostade något och man kunde gå den när man ville. I långa gångar kunde vi se genom glaspartier på 10 stora kopparpannor, mäskkärl, jäskärl, lagringsrum m.m.

Det stora lagringshuset låg bredvid och där fick vi inte komma in men från utsidan såg det enormt stort ut. Det ligger säker ett och annat fat därinne.

Efter turen fick vi prova whisky. Det var industriellt löpandeband det med. En massa människor slussades in till bänkar där de hade luktprover från olika whiskysorteran. Vi provsmaka en whisky samtidigt som en snabbpratande kvinna sa något oförståligt på kinesiska. Efter fem minuter var provningen slut och då skulle vi gå genom affären.

Smått förvirrade och lite besvikna att inte fått provsmaka fler sorter frågade Leena en försäljare om det gick att prova något mer. Visst kunde vi det. Vi prickade för de sorter vi var intresserade av och blev sedan serverade i rummet vi nyss kom ifrån. Nu var det lugnare eftersom vi var ensamma där.

När vi kom tillbaka till Taipei och bussterminalen så fortsatte vi med tunnelbanan till ett av världens högsta hus, Taipei 101 som är 508 meter högt. Det var låga moln så vi kunde inte se toppen av byggnaden.

I parken bredvid Taipei 101 skulle vi just börja söka efter cachen då vi såg en kille bland buskarna. Vi tittade på honom och han tittade på oss, vi visade gps:en och han log. Det var jamg0121 som var ganska ny inom geocaching. Vi hjälptes åt att söka men hittade ingen burk. Då kontaktade jamg0121 sin geo-kompis och fick en hint. Vi fortsatte leta och tillslut hittade Leena burken.

Ett par till burkar loggades då vi vandrade i riktning mot hotellet.

På Sunmai Bar blev vi serverade flera goda craft beers. På puben var det inte bara ölen som var god, deras smårätter höll hög kvalitet. Mest imponerade blev vi på jordgubbspizzan, riktigt mumsig.

De taiwaneser vi mötte pratade ingen vidare engelska, men det gick ändå att göra sig förstådd. Antagligen förstod de mer än vad de kunde prata. Vi upplevde taiwaneserna som trevliga och artiga. Trots att det ibland vara trångt i tunnelbanan så var det ingen som trängdes eller uppträdde på ett buffligt sätt. Det var oftast rent och snyggt var vi än gick. Toaletter var aldrig några problem att hitta eftersom det fanns toaletter på alla tunnelbanestationer och de var rätt så fräscha. Något som också var enkelt att hitta var publika Wi-Fi. Det finns i tunnelbanan och på bussarna vi åkte, men även i stan finns nät som går att ansluta.

Nästa dag återvände vi till Taipei 101 och nu kunde vi se hela byggnaden.

Precis som igår tänkte vi låta cacherna leda oss tillbaka mot hotellet. Evergreen – Songshou Plaza är en multi där cachebeskrivningen skulle leda oss till finalen. Leena skulle bara vila lite innan vi satte fart.

För att lösa multin behövde vi se bilder i cachen. Något Wi-Fi hade vi förstås inte just här. En buss stannade för rött och den hade Wi-Fi som vi lyckades ansluta så nu gällde det att skynda sig. Det var rött länge så vi hann ladda ner de bilder vi behövde. Sen var det en baggis att snirkla sig fram till burken.

Ett par burkar till loggades men sen hann vi inte med flera. Vi avbröt skattjakten och tog istället tunnelbanan till hotellet. Det var dags att hämta väskorna och checka ut. Med en Uber blev vi körda till flygplatsen och där väntade nästa flyg som skulle ta oss vidare mot nya äventyr.