Spår efter Balkankriget

Vi lämnade ett varmt och soligt Piran men det varade inte länge. När vi kört några mil öppnade sig himmelen och det vräkte ner så vi knappt såg vägen. En bensinmack med stort tak blev vår räddning. Strax efter kom en MC-åkare från Österrike och sökte skydd bredvid oss. På sin motorcykel hade han en sovsäck på styret. Vi gissade att han inte skulle använda den i natt för sovsäcken var dyngsur. Regnet vräkte ner i 45 minuter så vi hann med en kopp kaffe innan vi kunde åka vidare.

I skydd från regnet under en bro

Vid bensinmacken fortsatte det regna ihärdigt

Att ta sig igenom tullen i Kroatien gick fort. Större delen av dagen körde vi på motorvägar som höll mycket bra standard och hade 130 km/h gräns vilket gjorde att vi betade av milen snabbt.

Idag skulle vi bara logga en cache och just den som vi valde ut låg i Kroatien. Vi svängde av motorvägen och körde igenom byn Novska. Från den byn var det en mil till cachen och det var en skrämmande mil. Längs vägen fanns många sönderskjutna hus som stod kvar från kriget. Det var en stark känsla vi kände när vi körde vägen fram och insåg att det bara var 20 år sedan de krigade här. Även hus som idag såg hela ut hade fullt av kulhål i de putsade fasaderna.

Ett av många sönderskjutna hus

Vid Sjećanje #2 – …zajedno… fanns ett sönderskjutet hus och minnesmärke rest som minne över krigsåren.

Sönderskjutet hus

Kulhål

Minnesmärke

Vid den Kroatiska gränsen till Bosnien Hercegovina såg vi massor av hus med kulhål och i många kvarter fanns söndersprängda hus. Långt bort såg vi ett höghus som även det såg sönderskjutet ut och övergivet. Var vi än såg fanns sönderskjutna hus och det skulle kunnat vara kulisser från Universal Studios, men det här var en skrämmande verklighet.

När vi kom till byn Odzak såg allt civiliserat ut och inga skadade hus syntes till på huvudgatan. Vi parkerade utanför hotellet och Leena gick in för att hämta ut rumsnyckel och fråga var vi kunde parkera. Då hördes något ovanligt som i alla fall inte vi hört många gånger. Ett böneutrop hördes från en minaret. När vi parkerat och gjort oss hemmastadda gick vi ner på terrassen och tog en varsin öl. Då började kyrkklockorna ringa och folk strömmade till kyrkan. När ingen ropar eller inga kyrkklockor ringer, då är det popmusik som hörs från Caffe Orange Club. Kontrasterna är stora.