Innan vi åkte hemifrån anmälde vi oss till ett geocaching event. Wildes Wasser hette eventet och det arrangerades i Ötztal, Österrike. Det gick ut på att tillsammans med andra geocachare paddla en gummibåt genom strömmar och forsar, eller som det heter, rafting. Detta var ett 4,5/4,5 event vilket gjorde att vissa i BandLEngstrom kände viss oro inför aktiviteten. Vi bodde ca 6 km ifrån mötesplatsen och hotellägaren erbjud oss att låna cyklar. Eftersom vi visste hur backarna ser ut i detta område, tackade vi nej och beslöt oss för att ta kommunala färdmedel till eventet och låta motorcyklarna vila idag. I eventplaneringen fanns också inbjudan till efterföljande middag och den tänkte vi vara med på och kunna ta en öl eller två utan att behöva tänka på att köra hem med motorcyklarna.
Att ta bussen utanför hotellet fungerade klockrent och 15 minuter senare kom vi till Ötztal Bahnhof. Där skulle vi med tåget åka en station mot Innsbruck. Att köpa biljett i automaten var inte det lättaste, till och med krångligare än de automater vi handlat tågbiljett ifrån i Tokyo. Vi frågade nästa person i kön om hjälp och han lyckades få fram biljett åt oss. Därefter skulle vi till perrongen, och det fanns två att välja på. Ett tåg rullade in från det motsatta hållet och blev stående. Vi såg att fler av personerna klev på, men det stod inte Innsbruck på tåget. Skulle vi också med här? Vi såg att han som hjälpt oss med biljettköpet klivit på tåget, så vi frågade om det var rätt tåg. Han gav tummen upp och förklarade att tåget vänder och åker tillbaka.
På nästa station klev vi av på en helt öde station. Det kändes skumt att det var så öde. Till och med parkeringsplatsen utanför stationen låg helt öde. Vi gick mot event platsen och det tog över en kilometer innan vi såg en människa i byn. Typiskt nog var det en mamma och 5-6 barn som stod precis bredvid Der Fathomat, en cache som var placerad vid en villatomt. Då de såg oss förstod de säkert vad vi var ute efter och vips försvann de. Cachen var en automat men var enkel att få fram så den här gången behövde vi inte krångla med klurig lösning som med Cacheomat som vi loggade utanför Hamburg.
Då vi kom till samlingsplatsen för eventet träffade vi Andine, ett par från Tyskland. Senare dök flera upp och totalt var vi 7 stycken plus en mugglartjej som hade bjudits in för att fylla flotten.
Alla fick våtdräkt, flytväst och hjälm. Guiden berättade att vi först skulle öva på hur vi skulle agera i gummibåten. Att öva var inget vi gjorde på land, här var det skarpt läge som gällde. Gummibåten bars ner till floden och vi gav oss iväg. Först tränade vi att paddla i riktningar som guiden ropade, allt för att gummibåten skulle styras åt rätt håll. En av deltagarna fick slänga sig i floden och agera man över bord som vi skulle rädda.
En stund senare blev floden mer vild och vi fick användning av det vi tränat på. Det skvätte en del vatten över oss men aldrig så det kändes obehagligt eller farligt.
45 minuter senare drog vi upp båten på land och vi trodde färden var slut. Slut? Nej det var nu det hela började. En minibuss med släp mötte oss och båten lastades på och vi transporterades några kilometer till en annan flod nära vårt hotell. Där forsade vattnet betydligt snabbare. Alle man i båten igen och iväg. Det dröjde inte länge innan floden gjorde allt för att skölja över oss med vatten och skapade massor av orytmiska gupp för oss. Vi lydde guiden och paddlade på då han sa ”framåt”. Emellanåt var det lugnare perioder då vi fick vila, sen dök det upp brantare partier med stenar som vi behövde parera.
Efter ca 60 minuter kom vi till den lugnare floden igen och de som ville fick bada och flyta med floden. Kan nämnas att det handlade om ett 6-8 gradigt vatten, så det tilltalade inte BandLEngstrom.
Här är en oredigerad film från raftingen.
Efter raftingen åkte hela gänget till Oilers 69 för att äta middag. De är en restaurang som serverar amerikanskt mat, och är inredd med en massa bildelar. Bland annat var ett gammalt motorblock ombyggt till öltapp och taket i baren bestod av en gammal racerbil. Vart man än såg var det bilar, även på utsidan. Stället var trevlig och det var god mat. Det var trevligt att vi var en så pass liten grupp för vi hann prata och lära känna varandra. Vi undrade vad som drev dem. För det tyska paret handlade det om FTF:er, Martin från Österrike var lite klurig och gillade svåra mystar. För de andra var det hajking och att vara ute.
Efter avslutad middag åkte vi runt och loggade några cachar tillsammans med Österrikarna. Därefter tog vi en taxi till vårt hotell. Vi var mycket nöjda efter ett mycket spännande och trevligt event.
På hotellpuben träffade vi hotellägaren och vi berättade om vår dag och att vi åkt på floden utanför hotellet. Han tittade förvånat och berättade att där får inte nybörjare åka. Då kände vi oss stolta att ha genomfört en av de tuffare floderna på vår första rafting.
Thanks for sharing! Google translated it quite good 🙂
Have fun on you ongoing journey!
GillaGilla