Vi hade några extra lediga dagar och de tänkte vi spendera hos barnbarnen i Tyskland. De senaste gångerna har vi delat upp resan i två etapper och det har känts bra, så vi gjorde på samma sätt igen. Efter jobbet körde vi till Helsingborg där vi övernattade. Nästa morgon inleddes med att åka till ICA för att handla en del saker som Else ville att vi skulle ta med. Leena tog hand om shoppingen och undertiden gick Bosse till en närbelägen park där han gjorde ALC:n plus att logga tillhörande Från forntid till nutid, AL Bonus. Ja den heter AL Bonus, vi har inte stavat fel.
Det sista vi gjorde innan vi lämnade Sverige var att logga den virtuella cachen Hello Traveller på Öresundsbron.
Nästa dag åkte vi på förmiddagen till Hannover för att vara med på eventet Kuriose Feiertage im März #29 – Tante Emma Laden. På väg dit körde vi igenom Celle. På en 30 sträcka körde en polisbil ikapp och stoppade oss. Hade vi kört för fort? Skulle inte tro det eftersom vi använt farthållaren. De bad att få se körkort och registreringsbevis. Sen ville de veta vad för slags registreringsskylt vi hade på bilen. De misstänkte att vi åkte med falska skyltar, men så är det förstås inte. Vi höll en kurs för de båda poliserna och introducerade dem i hur det fungerar i Sverige att man kan köpa sin personliga registreringsskylt. Vi visade var registreringsmärket satt på fönstret och visade originalplåtarna. Det här var nytt för dem men de såg glada ut och tyckte allt såg rätt ut, så vi kunde fortsätta vår färd.
Det var en ganska stor skara som samlades på det lilla förortstorget för att vara med på eventet. Några som pratade bra engelska var nyfikna på oss eftersom vi kom från Sverige och det blev en del erfarenheter som byttes mellan oss. Kanske var det så många som kom till eventet eftersom det även släpptes en ny cache. Det var vi inte förberedda på men en kul bonus för oss. Hela gänget loggade dDzE – Tante Emma Laden som Team FTF men vissa ville ändå stämpla och skriva på loggremsan.
En del saker skulle handlas så alla trängde ihop sig i bilen. Vi satt fram och Else i mitten mellan barnen i baksätet. När alla shopping var avklarad tog vi en lite omväg till några cacher som hade många favoritpoäng och kanske skulle uppskattas av barnbarnen. Den första vi åkte till var Druckluftbahn men nästan 3000 favoritpoäng. Efter en stunds letande hittades cachen. Den var kul men att den har så många favoritpoäng kände mycket, så märkvärdig var den inte. Men i det här landet finns det många geocachare och då tickar det antagligen på när de börjar dela ut favoritpoäng.
Däremot när vi kom till Bruchbude så var wow faktorn väldigt hög. Cachen har 1265 favoritpoäng och det låga antalet kan bero på att den ligger lite avsides, men helt klart värd ett besök.
Vi avslutade dagen med att besöka TB-Hotel Bauernhof som har 507 favoritpoäng. Den fick barnbarnen vara med att försöka lista ut hur man skulle komma in i skåpet. När de väl fick upp luckan blev de så förtjusta och började leka. Som geocachare med barnbarn får man inte ha allt för bråttom, det tar ibland lite längre tid.
Nästa dag åkte Bosse ensam för att speeda upp burkletandet. Det första stoppet gjordes i Bergen vid Meta’s Muggel. Den cachen ligger inne på en villatomt och även om man vet att det är okej att gå in på tomten och leta så känns det inte helt komfortabelt. Hur som helst hittades burken snabbt och färden fortsatte vidare.
På småvägar runt åkerfält finns ett helt gäng cacher som har något slags färgtema. En av de första som fick besök var Janas Lieblingsplatz ”Silber” och sen betades de av en efter en.
I Wietzendof svängde Bosse av till Way to little Amerika. I det området finns en mini trail med olika svårighetsgrader. Alla utom tre gick snabbt att hitta, men efter lite klurande hittades alla burkar.
Det var dags att åka tillbaka för en snabblunch och att hämta Leena. När det var avklarat återvände vi till Wietzendof för att logga de cacher som ligger inne i byn plus två ALC.
Vid tradden AdSdP – C1 Der Peetshof hade vi problem att hitta burken och såg nog konstiga ut för den familj som var på väg att passera. De stannade till och frågade om vi letade efter cachen. På knackig engelska berättade de att de visste att en cache fanns där men att den antagligen var flyttad. Vi fortsatte leta och tillslut dök den upp. Vi pratade ganska länge med främst den äldre damen, men det gick knagckligte eftersom hennes engelska inte var så bra.
Vi fortsatte vidare för att logga Lab-Bonus Wietzendorfer Sehenswürdigkeiten och då kom familjen igen. Damen hade sett vår bil och frågade på engelska om vi kom från Sverige. Vi svarade ja, och då började hon prata svenska. Hon var ursprungligen från Skåne och flyttade till Tyskland på 1990-talet. Hennes dotter som också var med pluggade på Stockholms universitet. Ibland är världen bra liten.
Innan vi lämnade Tyskland behövde vi ladda bilen. Det som är kul med att stanna på nya laddplatser är att det ofta finns cacher som vi inte loggat. På just den här elmacken hade vi Erstmal zu ….. och Gewerbegebiet Stubbendorf på gångavstånd och tidsmässigt blev det helt perfekt att logga dem innan det var dags att åka vidare hem.
BandLEngstrom 
Senaste Kommentarerna